…och blåbären då?

Jo tack, det blev en väldigt modest mängd innan vi tröttnade på krypen och drog oss hemåt. Picknicken hade vi klarat av först av allt i en vacker ekhage för säkerhetsskull.

Varenda år säger jag samma sak, men nu får det minsann vara slut med blåbärsplockande för egen maskin. Nog för att det är härligt i skogen (svettinducerande långa byxor och knähöga gummistövlar till trots), men varenda gång vi varit i blåbärsriset kommer vi hem nerlusade med fästingar. Jag gissar på att vi delar intresse med rådjuren som lämnar ett och annat odjur i riset, men hur i hela friden de kommer åt att bita sig fast är ett mysterium.

Den lilla sylten som blev gjorde jag på lika delar bär och syltsocker och därtill en skvätt punch, enligt inspirationen från Öströö fårfarm.

Tweet