Var och en får naturligtvis göra som de vill och avgöra vad som är bäst för sin avkomma, men nu kan jag inte knipa käft (...eller i alla fall tänka högt i cyberrymden…) längre.
Grannmamman som befinner sig i självvald arbetslöshet (förlåt - utköpt efter arbetsbrist hos stora konsultbolaget) sedan årsskiftet deklarerade i våras att hon och sambon valt att låta den då knappt tvåårige sonen gå kvar på dagis (heltid!) för att inte ”rubba hans rutiner”. Snabbt tillades också att “det är ju fullt legtimt, då jag fortfarande formellt är anställd”.
För guds skull, använd varenda en av mina skattekronor för att förse kvarterets alla barn med barnomsorg hur mycket ni vill, men hur i hela fridens namn kan det möjligtvis vara till tvååringens favör att göra 9 till 16 på dagis, fem dagar i veckan? Klart mor och far hans vill hålla hårt i kommunala dagisplatsen för eventuellt framtida behov, men saknar verkligen grannmamman inte den charmige lille killen när hon dagtid befinner sig i horisontellt läge på altanen alternativt pulandes i en rabatt?
Solen strålar, lilleman och den här mamman ömsom stojjar runt, ömsom planterar eller lukar ogräs… eller fnittrande sprutar på varandra med trädgårdsslangen, eller rör i en degbunke tillsammans, eller spanar på insekter, eller röjjer i en garderob eller ….. Jag har varken pedagogisk utbildning eller vett att schemalägga middagssömn eller pysselstund, men min lille kille verkar att klara både utvecklingsstegen och vardagslunken i mammas sällskap utan vidare problem.
Jag njuter i fulla drag och fruktar den dag plånboken, Försäkringskassan och/eller Riksbanken eventuellt sätter stopp för våra mysiga dagar hemma. Undras om grannen någon gång funderar över vad hon missar när hon den stackaren får lyssna på våra skratt mitt i solbadandet? Undras om jag fullständigt förstör alla chanser för min sons framtida sociala samspel (ironiskt!)? Undras om grannarnas lille sötnos snart får någon liten semester från dagis i det strålande solskenet?
Tweet
ja det är HELT vansinnigt! Jag som också är arbetslös, har förvisso också mitt barn på dagis, men det handlar om 15 timmar... Dottern hade gärna gått fler dagar på dagis, för hon tycker det är jättekul, men jag kan ofta känna att för min del, så är dagis så gott som helt onödigt. Det kostar pengar, och ger tider att passa... Våran dotter kan ju egentligen vara med på allt jag gör numera, undantag vissa sjukhusbesök då.
SvaraRaderaÄven om jag hade ett jobb, så skulle inte jag vilja ha mitt barn heltid på dagis, utan då hade jag gjort allt som stod i min makt för att ngn av oss föräldrar skulle kunna gå ner på deltid. Jag förfasas över alla små barn som går närmare 50 timmar/ vecka på dagis, det känns ärligt talat helt fruktansvärt... =/
Jag kan ju inte göra annat än förfasas med dig. Jag hoppas att de kommer till sans på något underligt vis.
SvaraRaderaHåller fullkomligt med. Många använder ursäkten att barnen behöver den "pedagogiska verksamheten" som att vi vanliga föräldrar är inkompetenta idioter som inte klarar av att roa vår egen avkomma om dagarna.Tror det handlar om pur lathet, hon vill ligga o sola osv utan avbrott för att passa upp sonen. Det är bekvämt med dagis.Jag fortsätter, som du, att förstöra framtida sociala samspel (ironi)för mina ungar så länge det funkar ekonomiskt och njuter av varenda dag!
SvaraRaderaKul att du hittat in på min blogg=)