Förmodligen är det vid det här laget uppenbart att lilla familjen är lite smått kära i allt som är portugisiskt. Ett mysigt land fullt med vänliga portugiser, vin som faller den vuxna delen av familjen i smaken både beträffande kvalitet och pris och kanske mest förtjusta är vi i den underbara maten och alla förträffliga sötsaker.
Inför våra besök oh:ar och ah:ar mamman om den ljuvliga Pudim Flan (den lokala versionen av creme caramel), pappan suktar efter Bife a Portuguesa (fantastiskt god biff i rödvins- och vitlökssås krönt med en skiva rökt skinka innan den gratineras) och på senaste resan kunde konstateras att lille sonen vår är minst lika förtjust i de underbara bakverken Pasteis de Nata som sina föräldrar.
Lyckan var sålunda stor när hans mamma nu fick tummen ur och bakade sin egen version på dessa läckerheter. Med inspiration från olika recept på nätet och med små egna modifikationer hamnade vi på ett ljuvligt och i stort sett autentiskt resultat. Till nästa gång blir det dock ett försök med filodeg, då den köpta ekologiska smördegen från Sara Lee tyvärr var full med palmolja och palmstearat (!?). Smaken var hursomhelt ljuvlig tack vare den finfina vaniljfyllningen.
Pasteis de Nata, 12 st
1 rulle smördeg* eller filodeg
2 dl vispgrädde*
3 dl mjölk*
4 msk socker*
4 äggulor*
en nypa salt
1 kanelstång
2 bitar citronskal* (använd potatisskalare)
1 tsk vanilj*
Smördegen rullar man ihop som en cigarr och skär den sedan i 12 bitar. Tryck ut dessa till varsitt litet pajskal (tryck mitten mot botten och “massera” ut till lagom storlek för plåten) och lägg i en muffinsplåt. Blanda ihop övriga ingredienser till en klumpfri smet och koka sakta upp tills krämen tjocknar. Ta ur citronskal och kanelstång och låt krämen svalna. Fyll de små pajerna till 3/4 och grädda i ugn 30-40 min i 200 C. Färdiga när ytan börjat få färg och smördegen är bakad. Låt svalna och servera pudrade med florsocker eller kanel. Njuuut!
*ekologiska ingredienser
Tweet
Ok, jag erkänner mig gruvligt besegrad!
SvaraRaderaSådana läckerheter bakar inte jag men jag kommer gärna på besök och äter upp de...:)