Då var fästingpremiären begången för lille sonen och mor hans känner sig som en bra oansvarig kvinna. Efter gårdagens aktiviteter i svågerns höga gräs var mamman bra noga med att kolla igenom sig själv för eventuella objudna blodsugare, men det lilla sovande knytet i baksätet glömde hon alldeles bort att inspektera.
I morse när vi mös runt nyvaknade mitt i sänghalmen blev det plötsligt väldigt uppenbart vilken dålig mor jag är – på min lille kulting satt det en otäck fästing mitt på magen. Med tanke på att det hemska odjuret inte ens bemödat sig att krypa in i ett varmt och gosigt veck, så fick man anta att sonen betraktades som en riktig liten primör för en blodsugare. Senare på dagen när vi efter skogspromenad plockade ytterligare ett monster mitt på armen var saken biff.
Usch och fy, det är uppenbarligen precis ett så gynnsamt år för fästingarna som aftonpressen ideligen basunerar ut. Från och med nu blir det rutinmässig ohyreinspektion före sänggående för hela familjen.
Tweet
Fästingar är vedervärdiga.
SvaraRaderaRedan skavt av mig tre, och på minstingen fyra stycken, så nog är det ett gott år för dem.
Fästingarna alltså!