10 juni 2010

Mamman and the city

DSC00756

Igår var det äntligen dags för en hett efterlängtad kväll på stan med tjejkompisarna och uppföljaren till Sex and the city-filmen. Sju resor senare med biljettstrul, barn/hundvaktspusslande och en lång radda usla recensioner om filmen ifråga satt vi äntligen förväntansfulla (trots allt!) i våra biofåtöljer.

Nu är ju inte detta en filmblogg och om man frågar cineasten till make om hur relevant en recesion skriven av Richard Geres största fan är, så kan jag lika gärna lägga ner direkt. Vi hade i alla fall en riktigt kul kväll med många hysteriska (och ibland igenkännande - Charlotte och Miranda är ju småbarnsmommor nuförtiden!) skratt. Storyn är (no surprise!) inte vidare djup, SJPs myskläder är som vanligt i klass med vad jag skulle bära till en eventuell bal på slottet och periodvis bleknade man av Samanthas överdrivna sexuella anspelningar och tokerier i en konservativt muslimsk miljö. Lite no-no över det hela!

Bäst av allt var kanske trots allt den lilla gåvan som fanns utplacerad på stolen i salongen från en säljsugen sponsor. Innehållet som lovade ett STORT hår kunde inte vara mer fel för undertecknad som är född med en man i kvalitet hästtagel och tillika njöt av ett efterlängtat svalkande håravfall under amningen, men själva påsen - det var grejer det! En genialiskt genomförd idé på området socialt entreprenörskap. Så vitt jag förstår är det ett brittiskt företag som importerar dessa handvikta papperspåsar av tidningspapper, producerade av fd gatubarn i Indien. I sann återvinnings- och social responsibility anda samlar man med cykel-rickshaw in lästa tidningar i Delhis mer affluenta kvarter. Tidningarna viks sedan finurligt till pappers/presentpåsar och exporteras till Europa.

Barnen som tidigare tvingades leva på gatan drar sålunda in en liten inkomst och kan gå i skolan istället för att slava med att dra runt rika turister i rickshaws, putsa skor eller samla trasor. Eftersom organisationen är certifierade av World Trade Organisation får man anta och hoppas att projektet är så ärligt och behjärtansvärt som det låter. En eloge till eventteamet runt SATC2-filmen som tagit initiativet att lysa upp med lite goda gärningar mitt i allt patetiskt glitter och glamour!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar