För den som har läst bloggen på senare tid har det eventuellt märkts att mamman har funderat lite mer än brukligt runt fisk - t.ex. om laxen och sillen på julbordet i inlägget här. Ingen rök utan eld och i det här fallet är det Isabella Lövin och hennes bok Tyst hav - jakten på den sista matfisken som fått tankarna att snurra runt i mammans lilla huvudknopp. Jämt och ständigt hörs varningsord och skräckkscenarion runt hur vi håller på att fiska ut våra hav och det är inte utan ett styng av dåligt samvete som man köper fisk utan varken KRAV, MSC*- eller tydlig ursprungsmärkning från sin lokale fisk handlare.
Mamman är förmodligen inte känd för att sitta på händerna när hon behöver skaffa sig mer kunskap om något hon är intresserad av och efter att faktiskt ha dragit på det ett tag var det dags att lägga fram Lövins bok Tyst hav på nattygsbordet. Precis som jag misstänkte är det en tung bok med massor av "osexiga" referenser till svensk-, EU- och global fiskepolitik, men Lövins gedigna och mycket tilltalande sätt att skriva och knyta ihop olika vinklingar gör att man orkar ta sig igenom de första tunga kapitlen. De här behöver man onekligen för att förstå hur miljökatastrofen "utfiskning", fiskeriindustrin, vetenskapliga rön och politiska beslut hänger ihop, innan Lövin sedan bit för bit målar upp hur illa det ser ut för många av våra fiskarter idag och hur genomrutten politiken däromkring verkligen är.
För att återge den djupdykning Lövin gör på ämnet skulle man behöva skriva ännu en bok, men i sammanfattning uppehåller hon sig runt trålfisket och de enorma fartyg som tömmer fiskevattnen - olagligt eller helt lagligt, att fiskerinäringen och deras lobbygrupper utövar enorma påtryckningar på politiker, vilket skaffat fiskarna (gubbarna ombord på båtarna alltså) orimligt fördelaktiga förhållanden (de får betalt av EU för att skrota sina gamla båtar och använder sedan pengarna till att köpa nya, större och effektivare båtar, rätten att gå på a-kassa när de inte kan fiska pga väder eller fyllda kvoter, etc., etc.) och detta gör också att det finns betydligt många fler fiskare än vad det finns fisk att livnära dem på. Lövin fortsätter sedan till hur vi i den i-länderna (läs EU) exploaterar fiskbestånden i många fattiga u-länder i Afrika genom avtal som ger oss rätt att fiska i deras vatten, vilket är förödande för det småskaliga inhemska fisket i dessa länder.
I slutet av boken kommer ett gäng förslag till åtgärder: Upprätta marina reservat med fiskeförbud! Inför ett förbud för bottentrål som dammsuger botten på allt och resultatet är att både alltför unga fiskar och massor av annan fisk och skaldjur följer med upp och slängs. Förbjud dumpning av fisk! Massor av fisk dumpas i havet och kommer aldrig med i statistiken utan dör utan att någon får reda på det. Hårdare straff för tjuvfiske behövs, eftersom de svenska, synnerligen milda, straffen inte har någon avskräckande verkan. Kanske skulle man också pröva ett system med säljbara kvoter, eftersom yrkesfiskarna då skulle få intresse av att bevara fiskbeståndet. Och det är bara ett urval av hennes förslag.
Att uppmana konsumenterna att bojkotta t ex torsk är enligt Lövin meningslöst, eftersom fiskarna får subventioner och dessutom då säljer fisken utomlands istället. Men det finns fortfarande fisk som inte är hotad. Författaren redogör för vilka sorter det gäller, både svensk och importerad och vill du läsa mer om detta finns bra info pådessa ställen:
WWFs Välj rätt fisk! här - genisliskt nedladdningsbar guide i fickformat
WWFs Fish Dishes här som går igenom hur olika fiskrätter t.ex. sushi, paella, havskräftor m.m. påverkar fiskbestånden
WWFs hotade marina arter här
Lista över vilka svenska fiskprodukter som är MSC-märkta här
WWFs nya Fiskguiden i Norden här om hur det nu är OK att äta Torsk från Barents hav igen
*MSC (Marine Stewardship Council) är en oberoende, global, icke-vinstgivande organisation som startats för att finna en lösning på problemet med överfiskning. Etablerades 1997 av Unilever som är världens största inköpare av fisk och skaldjur, och den internationella naturvårdsorganisationen WWF, Världsnaturfonden. Sedan 1999 är MSC helt oberoende av dessa båda organisationer och idag stöds vi av ett stort antal välgörenhetsorganisationer och företag runt hela jorden. MSC har en miljöstandard för uthålligt och välskött fiske med stark drivkraft att bevara fiskbestånden för framtiden och belönar ansvarsfullt fiske med sin märkning - en garantin för att produkten kommer från ett välskött fiske och att den inte bidragit till miljöproblemet med överfiskning.
Debattartikel av Isabella Lövin: Politikernas lek har förstört havet
Om boken på förlaget Ordfront här
Isabella Lövins websida
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar