...blir man ibland på vad folk verkligen menade när de öppnade matluckan för annat än födointag. Naturligtvis kommer man vareviga gång på detta först när det är för sent att provocera fram ett förtydligande och så var fallet även idag. Sprang på en nyfiken-i-en-strut dam/tant/ödla som bott här på föräldrarnas gata i alla år och hon kastade sig såklart över oss för att kolla in lilla sötnosen. Efter en snabb titt på världens sötaste lintott utbrister människan: " Men han var ju faktiskt riktigt söt...!"
Inte ska man hänga upp sig på idiotiska tillrop och detaljer, men jag skulle ge vad som helst för att få reda på vad hon verkligen tänkte...
A) ...fast förutsättningarna inte var särskilt lovande med mamman ifråga som 50% av genpoolen
B) ...fast han inte är mitt eget barnbarn
C) ...för storleende 7-månaders lintottar med två riskorn i underkäken och nakna babyhulliga lår är ju inte särskilt tilltalande.
Bara undrar.........., men är tämligen övertygad om att denna skräcködla inte är värd att lägga en endaste ytterligare liten tanke på. Godnatt och sov lika sött som mitt lilla underverk gör här brevid mig!
Tweet
Visst är det en hel del jobb bakom en sådan fest. Man trodde inte det när man började planera :) Men visst är det kul! Vilken fin bild du har tagit :) kramar!
SvaraRaderaTack söta du för de alltid så rara orden på min blogg. Värmer i hjärtat kan jag lova.
SvaraRaderaVilken liten sötnos....
kram Lina
Hmm... vilken underlig människa och vilket underligt tillrop måste jag säga... "han är ju faktiskt riktigt söt"?? Verkligen underlig. Han är ju underbart söt!!
SvaraRaderaKram Jenny
Hmmm, ja en del kommentarer...Som när en del alltid säger med en förvånad ton: (till den som lagat maten) "Det här var ju faktiskt riktigt gott"
SvaraRadera