Kan man göra rätt?

Så var det då det här med att följa sin egen övertygelse och vad som verkar fungera för bebisen och dess omgivning, eller huruvida man ska låta sig stressas av alla de rekommendationer och göra/inte göra tips som haglar över en nybliven förälder i Sveriges omtänksamma land. Nog hade man läst om och förberett sig på att man skulle få tips och kommentarer från alla i sin omgivning om vad som är bra eller inte bra för bebisen beträffande matning, sovande och andra vardagsbestyr. Våra mammor ammade ju trots allt var fjärde timme enligt klockan och fick order om att vi skulle sova på magen under 70-talet, många av våra far-och morföräldrar kan inte förstå varför en småbarnsförälder möjligtvis ska behöva lämna hemmets trygga vrå under de första 4 månaderna och det finns fullt av vänliga människor i omgivningen som hört talas om tragiska fall där bebisar farit illa i de värsta "freak-accidents" eller bara genom allmän idioti.


Nåväl, detta var jag som sagt beredd på, men att man fullständigt skulle bombarderas med råd och rön från allehanda institutioner och myndigheter (som för den delen verkar skifta en gång i kvartalet) kom mer som en chock och faktiskt något av en besvikelse. Jag må vara styv i korken, men jag anser mig faktiskt veta bäst vad som fungerar i vår lilla familj och känner jag mig osäker på något, så är jag jättetacksam att det alltid finns en MVC/BB/BVC-tant att fråga. Men det är just så jag skulle vilja ha det - frågan är fri, men låt mig fråga när jag undrar hellre än att detaljstyra mig och mina "medmödrar" i varenda del av vårt underbara mamma-bebis-liv.


Jag förstår också att detta är av välmening och att alla naturligtvis har barnets bästa för ögonen, men jag blir mer och mer övertygad om att denna "skriva på näsan-kultur" gör mer skada än nytta i de flesta normala mamma/pappa-barn förhållande. Jag tror inte att jag har pratat med en enda mamma som inte har startat en mening med att..."man får ju så dåligt samvete för att..." och då har både deras bebisar och de själva sett ut att må alldeles förträffligt bra för en utsides åskådare. Men tänker man efter är det inte konstigt att t.o.m den tuffaste av tuffa karriärkvinnor känner sig otillräcklig i mammarollen när man får så mycket pekpinnar från höger och vänster:

• Redan på BB jagas man att amma, amma, amma och den stackare som inte får igång amningen får besök av en välmenande BB-tant var tredje timme (olika varje gång!) som har något eget tips om hur man ska sitta, klämma, spruta, etc.
  



• Första veckan hemma kommer en BVC-tant och besöker mamma och baby med mer info om hur viktigt det är att helamma. Med sig har hon AD-droppar som måste kommas ihåg varje dag för att din lilla solstråle inte ska krokna i benskörhet, 38 broschyrer om var och hur babyn ska sova - inte för varmt, inte för kallt, inte under vuxentäcket, inte på sidan, inte på magen.......och gud förbjude bredvid en förälder som druckit ett glas vin till maten.
  



• Efter en vecka hemma var det sedan invägning på BVC och mamma och Max fick bakläxa på dålig viktuppgång (som enkom berodde på att mamma inte hade ro i kroppen att sitta still och amma hela dagen - lillkillens aptit i sig var det inget fel på!) och fick återkomma för en extravägning som var helt u.a.
  



• Man får order om att variera barnets liggposition för att det inte ska få en kosmetiskt störande platt skalle. Max var inte alls aktuell för denna manöver då han från dag ett varit mycket tydlig med att han minsann vänder och vrider sig åt det håll han själv önskar. Däremot har jag kompisar som kämpat med vridande och vändande dagar och nätter igenom och t.o.m skickats till sjukgymnast med bebben för att få bukt med otyget att sötnosen föredrar en sida framför den andra.
  



• Tandvården kom till föräldraträffen och visade bilder på hur vansinnigt förvrängt Max bett kommer att bli eftersom hans oansvariga föräldrar låter honom suga på napp och hade också med sig lite nya påhittiga rön om att barnen nog borde skyddas mot den naturliga fruktosen i frukt......(så vad händer nu med den obligatoriska fruktstunden i framtiden...?)
  



• BVC säger att barnen måste få sina C-vitaminer på sikt, men aj,aj på oss fuskisar som gett bebisen fruktpuré före de fick grönsakspuré. Det finns en överhängande risk att våra skyddslingar nu aldrig kommer att lära sig äta något som är mindre sött än frukt
  



• Livsmedelsverket rekommenderar att man ger barnet lättprodukter hellre än vanlig mjölk, fil och yoghurt, så att förskolan sedan inte ska drälla av tickande kolestorolbomber till barn. Själv blev jag förolämpad av att det skulle behövas tas kolestorolvärden på hälsoundersökningen vid unga 32-års ålder...



• Jag har inte ens vågat börja fundera på hur diskussionen ska gå på BVC när jag sätter igång mitt raljerande om styggelsen av onödiga tillsatser i maten...och vänta bara tills jag släpper bomben att Semper och Nestlé inte kommer att sälja någon välling eller halvfabricerad gröt till vår lilla familj.

Ja, så här fortsätter det på BVC-besök, föräldraträffar och för att inte nämna på alla oändliga informationssidor på nätet från Livsmedelsverket, Vägverket, Amningshjälpen och alla andra som har tips och vetenskapliga rön att dela med sig till en informationstörstande småbarnsförälder med ett sakteligen nedbrutet självförtroende. Det är inte lätt att göra rätt, men man får väl trösta sig med att en leende bebis som växer som ett ogräs i alla fall är någon form av kvitto på att man inte misslyckats helt kapitalt än så länge.

Tweet