Samma gamla visa!

Så här dags på året är det alltid samma visa! Ja, samma visa på det sättet att jag blir precis den där personen som jag dyrt och heligt hela långa sommaren har varit så fast besluten om att jag absolut inte skulle bli igen.

Den där människan som fyller kalendern med diverse mer eller mindre tilltalande sociala åtaganden, som säger ja till varenda frivilliga uppdrag inom föreningslivet, som (om än kortsiktigt) är fullt övertygad om att det är en strålande idé att anmäla sig till diverse heldagsutbildningar, kick-offer och uppdrag på fritiden, bokar tjänsteresor som om det inte fanns något imorgon och som sju dagar i veckan undrar varför jag aldrig har tid att ens så mycket som ta fram boken jag vill läsa, pysslet jag vill pilla med eller bilderna som skulle vara så kul att få färdigredigerade.

Varje år går jag likväl dessutom på samma nit när studieförbundens kataloger dimper ner, trädgårdsföreningen annonserar sina omissbara föredrag och massor av engagerade människor missionerar sina övertygelser om varför man ska skaffa sig ytterligare ett tidskrävande fritidsintresse.

Well, well - vad kan jag säga? Jo, rätt vad det är ska det hända! Rätt vad det är ska jag riva kalendern i två bitar, rätt vad det är ska jag börja göra allt det där som jag brinner för istället för att höra på föredrag om när andra gjort det, eller gå på kurs för att förstå vad jag själv skulle kunna hinna njuta om jag hade mer än 24 timmar till mitt dygn.

Snaaart ska jag bli som min idol Mandelmann, puttra runt lite mysigt i mina odlingar, leva på att vara precis så där bekymmerslös och passionerad som alla andra egentligen skulle vilja vara och servera mina gäster lunch på enkom varor som jag har till fullo njutit av att vårda, skörda och förädla. Snacka om att leva på riktigt!

Tweet