Idag hade jag tänkt skriva om mitt egna lilla i-landsproblem – omöjligheten i att framhärda med Viktväktardiet under tre dagar i Tobleronets, raclettens och röstins förlovade land. Dagens resa går nämligen till Genève och under dagtid ska jag lära mig mer om “avancerade analystekniker för strategisk planering” – upphetsande, eller hur? Lite synd om mig var det allt som skulle uthärda i skolbänken hela dagen lång och sedan inte ens få njuta en gigantisk chokladkaka i min ensamhet på hotellrummet långt ifrån mina älsklingar.
Sedan sattes det hela plötsligt i en helt annan dager när jag nåddes av det gräsligt ledsamma beskedet att en kollega och tillika småbarnsmamma tragiskt gått bort i sviterna efter hjärnblödningen hon drabbades av just på väg ut på tjänsteresa. Tänk så oerhört snabbt livet kan förändras från allt man tar förgivet i vardagen till fullständigt orättvis tragedi. En liten pojke förlorar sin mamma, en man förlorar sin älskade och alla står vi helt förlamade av chocken över hur en ung människa inte får lov att fortsätta att sprida glädja och se sin lille kille växa upp.
Gårdagens planer på hushållsbestyr och vardagslunk ställdes in, lillkillen och jag kramades ännu mer än vi brukar och sedan drog vi ner till havet och stranden för gemensamma äventyr och det vi båda gillar bäst. Vi lekte och skrattade, fikade och myste! Tack och lov att man inte vet vilka vändningar livet kommer att ta, men desto viktigare blir det att njuta av nuet och ta tillvara alla lyckliga stunder man har tillsammans.
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar