Kommer ni ihåg…?

…den skabbiga fikonplantan som jag fyndade på torget för blott 50 riksdaler och som jag fick riktigt fint liv i efter en omsorgsfull omplantering och hårt hållna tummar för framgång. Mycket vill ha mer och plötsligt fick jag blodad tant att ge det nu fint fruktbärande fikonet sällskap i en hel liten Medelhavshörna på uteplatsen.



Mest av principskäl (och för att de aktuella hundralapparna definitivt kan spenderas bättre av/på lilla familjen) vägrar jag lägga den sortens pengar som plantskolorna vill ha för en liten skruttig olivplanta eller ett lagerträd. På utflykt i helgen blev det dock fyndläge när jag på den västgötska landsbygden hittade en plantskola som ingen vettig människa skulle besvära sig att trycka på bromspedalen för (läs min make…).

I ett växthus som såg ut att ha träffats av ett gäng missiler och med vissna plantor högt och lågt, plastkrukor i en enda röra och golvet täckt av trasiga glasrutor och allehanda skräp fanns det fortfarande ett gäng levande växter om man tittade noga. Ingen överdrift att man fick känslan av en övergiven spökstad för plantor… Hursomhelst, ägaren öppnade glatt upp för mamman, varnade att hon skulle trampa försiktigt och förkunnade att allt var billigt. På frågan om mer exakt prisangivelse var svaret – “inga stora pengar alls”. Tja, annorlunda!


Hursomhelst, här är vi inte rädda för att göra ett fynd! Trots min hopplöst usla prutning lämnade jag glatt “plantkyrkogården” med två högst ovårdade, men definitivt livskraftiga önskeplantor – ett lagerträd och en oliv! Återigen 50 riksdaler stycket! Nu har de kommit hem till oss, spolats i iskallt vatten för att avhysa eventuell ohyra som skulle kunna tänkas liftat till norra Halland och framförallt har de fått sig en rejäl ansning.

Nog ska jag kunna få fason på dessa med, eller vad tror ni!?

Tweet