22 juli 2010
Fy, Fabian…
…vad elak min älskling kan vara när han lägger den sidan till…och i synnerhet om han blir påhejad av sin lika “onde” far.
Lilla familjen spenderade en ljuvlig dag hos svärfar och njöt av både fika i “bersån” och spännande rundtur för de lite mindre i farfars motorbelamrade uthus. På besök i tassemarkerna måste mamman bara gå längs med de böljande sädesfälten och ta en tur in i vackra trollskogen precis runt knuten.
Gummistövlar hade medbragts, mer som fästingvakt än för att hålla fötterna torra, och maken ombads vänligen kolla av att ingen liten mus hade haft den fräckheten att bygga sitt vinterresidens i mammans gröna Tretorn.
“Inga problem” sade min käre troget och mamman knatade runt knuten för att hämta övrig utrustning för sin lilla soloturné i skogen. Sonen hade precis somnat i sulkyn för välbehövlig eftermiddagslur, men väcktes högst brutalt av ett illvrål när mor hans intet ont anande stoppade foten i en stövel. Maken hade konspirerat med sin fader och varit så innerligt elak att han preparerat stöveln med en hoprullad socka. Fy farao vilken otäcking – att jag inte drog raka vägen till skogs och postade skilsmässoansökan från närmsta byhåla.
Den här mamman är nämligen inte särskilt räddhågsen (om man bortser från viss skräck inför mörker, döden och sjunkna skepp…), men om det finns något som framkallar stora skälvan och kårar längs hela ryggraden är det just möss – levande, döda, stora, små, usch!!!!!!
Ut i skogen drog jag med hjärtat i halsgropen, vansinnig på min s.k. äkta hälft och naturligtvis utan den obligatoriska kameran. Vad hade detta för ödesdigra konsekvenser för mänskligheten då? Jo, årets första finfina kantareller kunde inte förevigas i sin undersköna naturmiljö – grrrr!
Grrr, sade också farfars stengamla katt som inte alls var lika ömsesidigt eld och lågor att leka med den lille knatten som envisades med att jaga honom runt stora tomten. Stackars gammelkissen, som dock inte var sen att märka den lille terroristen med ett försiktig fyrfiligt bomärke på lilla benet.
Tweet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar