Plundra släkten

Nu när man har hängt med i makens familj ett par år börjar det antagligen bli ganska förutsägbart att svärdottern/svägerskan drar in som ett yrväder någon gång på sensommaren för att tömma trädgårdarna. De kära och tålmodiga släktingarna tackar artigt ja till ett och annat spontanbesök av mamman med familj, men känner förmodligen efteråt att ett vilt plundrande korståg drog genom hem och trädgård. Som är känt vid det här laget är mamman barnsligt förtjust i syltande och saftande och missar aldrig ett tillfället att förbarma sig över ett par stackars bär som hänger oskyldigt på sina buskar eller träd.

Denna soliga helg hade turen kommit till svärmor och hennes underbara torp ute på den västgötska slätten. Underbart inramade av fantastiskt prunkande rabatter, magnifika 100-åriga ekar och en minutiöst skött gräsmatta står det ett gäng härliga körsbärsträd som fullständigt dignar av ljuvliga bär. Naturligtvis sköt mamman upp i skyn på en stege som ett skott...

...medan lillkillen såklart blev gullad och underhållen för fulla muggar av en entusiastisk farmor. Som om det inte var nog att svärmor blev av med all trädgårdens körsbär och hallon, fick krypa runt på marken med lillprinsen och fick nöjet att bjuda på lunch, så hade hennes åpna svärdotter mage att tigga till sig ett gäng finfina skott och sticklingar från svärmors odlingar. Vad är det för ett fruntimmer hennes son har släpat hem??

Men varför nöja sig med en dags plundrande när man kan köra två på en gång!? Färden gick vidare mot svåger, svägerska och kusin som tillbringar sommardagarna ute i ljuvliga Gaddesanda vid Vänerns strand. Förutom att släkten fick nöjet att utfodra lilla familjen med härlig grillmat och agera campingvärdar när familjen slog upp sitt lilla tält för Max friluftssovarpremiär, så fick de naturligtvis sina vinbärsbuskar länsade på bären som de själva inte ämnade plocka. Korståget drar vidare....

Hursomhelst lillprinsen klarade av sin tältpremiär med glans och sov som en sten i sin lilla sovsäck. Vem gjorde förresten inte det i denna fantastiskt vackra miljö med Hunneberg som en underskön kuliss i bakgrunden. Man tror knappt det är sant när man sticker ut sitt rufsiga, lilaskimrande morgonrufs för att njuta av solens strålar. Det lär bli många fler nätter i friska luften om lillprinsen får bestämma.

Tweet