En sån böna

Toppenfina grönsakslandet sjunger tyvärr på sista versen, men ännu fullkomligt sprutar det fram gula vaxbönor och haricovertes. Maken är inte allt för förtjust i denna delikatess, så för att blidka honom kokas de först och steks sedan upp i lite smör, hackad vitlök och en skvätt citronjuice - ljuvligt! Häromdagen intogs denna härliga anrättning tillsammans med grillad strutsfärsbiff tillredd enligt tipset på färsförpackningen från Stigtomta Struts och ljuvliga egenodlade potatisar tillagade i ugn med färska örter och lite flingsalt.


Det nyanlagda grönsakslandet har som sagt varit ett av sommarens riktigt njutbara projekt och vi har varit i stort sett självförsörjande på grilltillbehör.

Rödbetorna har, när de inte avnjutits á naturel, ugnsbakats i foliepaket med oregano/mejram, hela tillplattade vitlöksklyftor, rödvins/balsamvinäger, olivolja och salt och peppar.

Morötterna har kokts i slantar och på engelskt manér förgyllts med en liten klick smör, salt och socker. Dessutom har lillen ätit morotspuré med allehanda örter tills det sprutar ut genom öronen.

Löken kommer till nytta i allehande anrättningar och likaså alla de färska kryddorna.

Ekbladssalladen har mixats med melon, mynta, filéad röd grapefrukt, feta och cashewnötter och förgyllts med juicen från "grapeskrutten" blandat med lite råsocker och lite ringlad honung.

Kvar i landet finns det gott om potatis, lite skruttig dill, de sista rödbetorna och morötterna och jordärtsskockorna som verkar ha långt kvar till skörd. Idag ska jag ta mig i kragen och beställa fröer för andra omgången odling när landet fått sig lite välbehövlig gödsling från komposten. Det blir grönkål för att trygga julens halländska långkål, machésallad att skörda till våren och lite tålig mangold och kruspersilja.

I de gamla räklådorna står tomatplantorna som jag drivit upp och är desperata efter lite sensommarsol. Med lite tur kan helgens utlovade väder göra susen.

Tweet