Rescue operation completed!

Det var sena trettondagsafton, mamman hade en beställd bok som behövde hämtas senast idag och bibliotekstanten ville såklart gå hem tidigt på afton. Turen till biblioteket är normalt en härlig eftermiddagspromenad på ca två timmar tur och retur, men kombinationen av ett gäng faktorer gjorde att det istället fick bli bilen dit - snön yrde, minus åtta grader, en ettåring som redan spenderat ett par timmar i sin vagn och nu hade spring i benen att göra sig av med.

Mamman, själv sugen på att hellre tillbringa eftermiddagen med son och make än med bibliotekstant, stressade in i bilen med mobil och plånbok i fickan, drog ner till bibblan och lyckades rädda sin hett efterlängtade bok - nya Jorden de Ärvde av Björn af Kleen om den markägande adeln och deras besynnerliga ställning i Sverige. Väl hemma igen vankades det te och kanelbullar (så mycket för den sockeravgiftningen...) och först ett par timmar senare fanns det anledning att titta efter mobilen.

Innan storyn går vidare ska tilläggas att mamman i julklapp förärats en splitter ny urtjusig mobil med 24 månaders abonnemang och allt. Den första splitter nya och splashiga mobil mamman själv ägt och en nyvunnen frihet efter ett helt års föräldraledighet med ett evinnerligt tomt kontantkort. Helt emot sina föresatser har hon nämligen sedan giftermålet med maken förvandlats till en sån där teknofob (...eller är det latmask??) som aldrig läser en instruktionsbok, bönar och ber maken att fylla på kontantkortet när det behövs och rent allmänt inte praktiskt befattar sig med sådant som har sladd, batteri eller blinkande lampor. Vill dock framhålla att jag fortfarande betalar räkningar på internetbanken, men det är väl en tidsfråga.....

Tillbaka till nya fina mobilen som nu uppenbarligen inte befann sig i fickan där mamman hade hoppats att finna den. Fickan var tom, inget ljud hördes i hemmet när vi ringde till den lille gynnaren, samma sak när vi kollade bilen och tyvärr var mamman tvärsäker på att telefonen var påslagen med ton och allt eftersom maken ringt minuter innan den senast sågs till.

Typiskt alltså...har aldrig haft en så fin telefon (...och så lång bindningstid...) har aldrig någonsin varit av med min skruttiga kontantkortsbegåvade gamla skorv i så mycket som en minut och vad är nu det första jag gör om inte tappar bort min nya fina. Snön föll nu tungt från himlen och på marken låg dryga decimetern redan. Biblioteket har en ganska stor parkering då det ligger i anslutning till en skola, men tack och lov visste mamman i alla fall på ett ungefär var hon parkerat för ett par timmar sedan och vilken väg hon pulsat i snön.

Ganska uppgiven och övertygad om att det inte är fysiskt möjligt för en modern mobiltelefon att överleva (dvs ligga påslagen och sugen på att spela ringsignal!) i minus åtta grader, djup snö och på en parkering där diverse bilar och skolbussar normalt kör omkring tog sig mamman i alla fall ut i snöyran. Ut hoppade hon ur bilen med strålkastarna på, tittade sig lite generat omkring och började ringa från makens mobil. Jovisst, vem ligger inte där i snön, blinkar för fulla muggar och spelar en glad trudelutt - min fina mobil! Välkommen in i värmen igen!

Kände mig lite som Kajan förresten...

Tweet