Visst är det underbart

...när småttingar lär sig nya saker varje dag och gör alla dessa fantastiska framsteg som ska förvandla dem till fullfjädrade små människor. Visst är det härligt när man ser sötnosen skina upp efter att ha hittat en lösning på ett av sina små babyproblem och visst är det alldeles ljuvligt att höra lillen forma små ljud med sina plutiga små läppar eller till och med härma vad den fånleende föräldern just gurglat fram. Visst är det underbart.....!?

En dag när mamma ligger däckad på soffan efter tre dagars ilsken magbacilusk och den stackars pappan flår som en tätting mellan nyligen tillfrisknad 8-månaders baby, som nu har energi för fem, och gnällig fru som blir illamående bara senaste numret av Allt om Mat hamnar i brevlådan och inte får i sig något annat än saft. Visst är det då underbart att sonen, tillika den älskade sötnosen, bestämmer sig för att det är nu eller aldrig som rösten ska tränas och det är dags att hitta toner som skulle göra Malena Ernman grön av avund.

Under fredagen oroar sig småbarnsföräldrarna mest för att den lille stackaren kanske har fått ont i magen igen och pappan försöker ömsom trösta, ömsom distrahera med diverse kuliga lekar involverandes knapparna på microvågsugnen och strilande vatten ur kranen (de absoluta favoriterna för stunden!). Någon liten fundering smyger sig in under dagen att det verkar ju vara höga toner såväl vid frustration och ilska som vid lycka och upphetsning.

Apvrålen fortsätter med tilltagande intensitet under lördagmorgonen och flankeras nu konstant av ett stort leende och ett frenetiskt bankande (skulle ljuga om jag sade att det var rytmiskt) av VARENDA leksak mot golv, bordsben, ja , faktiskt mot precis allt som returnerer ett oljud att konkurrera med/komplettera de ihållande apvrålen på skalans allra översta del. Mamma tuggar Alvedon, pappa vadderar och försöker leka lugnare lekar...

Lite middagssömn och sedan är det dags för nästa akt av ariornas aria. Med mat i magen och utvilad kan man pressa sig själv liiite mer och nu skakar rutorna. Mormor får höra ett smakprov per telefon och till och med lillens allra största fan funderar över huruvida besöket nästa helg kommer att bli smärtsamt. Mamma ångrar att alla gamla öronproppar städats ut.

Sista akten på dagens föreställning lämnar ingen besviken och mamman och pappan lämnar till och med TV:n av efter lillens sänggående för att njuta en liten stund av känslan av stillastående trumhinnor och ett långsamt sjunkande blodtryck. Dagen måste varit krävande då lillen sover som en stock och är tillbaka i gamla gängor med att sova till halv tio på morgonen. Vaknar med ett stort leende på läpparna likt en skinande sol och nu väl i säng igen kan de lyckliga föräldrarna konstatera att inte en enda trumhinna har värkt, leksakerna har inte vid ett endaste tillfälle agerat slagverk idag och sonen har jollrat på i fullt normal och anständig babysamtalston.

Slipade tenorer må tjäna storkovan, ära och berömmelse, men tack och lov att vår lille guldklimp beslutade sig för en kort, men intensiv karriär. Vad blir det härnäst tro? Ska vi leka bibliotikarie, mimare eller Clownen Manne imorgon?

Tweet