Ge mig lite fler timmar på dygnet, tack!

Att det ska vara så vansinningt svårt att få ett par vettiga blogginlägg skrivna i veckan nuförtiden. På något mystiskt sätt försvinner dagarna och jag vill gärna inbilla mig att jag inte har den blekaste aaaaaning om varthän och varför. Men jag får väl erkänna för mig själva att det finns en och annan anledning till att det är svårt att hitta både tiden, energin och inspirationen.

För att ge en lägesrapport är det så att magen min växer rent hysterisk för stunden och om man ska tro mödravården är jag någonstans i tidiga vecka 32. Dock känner jag mig som en smärre blåval och vad jag kan minnas var jag inte så här osmidig ens när jag krånglade mig ur bilen för vidare transport till förlossningen i vecka 38 förra gången. Vi får väl se vem som satsat sina pengar på rätt datum, men mer än 6 eller högst 7 veckor bör det inte vara kvar tills vi äntligen får lära känna lillebror eller lillasyster. Den stolte blivande storebrodern har lite otåligt börjat fråga om bebisen inte ska komma ut snart, men brukar avbryta sitt frågebatteri när vi nått punkten där mamma pedagogiskt ska försöka förklara hur bebin ska komma ut. För en treåring verkar naveln vara en betydligt enklare väg än det där krånglet mamman ställt in sig på.

Lönejobbet ska jobbas klart för det närmsta 1,5 året och precis som väntat var det många kollegor som plötsligt kom på att det var så himla bråttom att starta upp nya projekt och utnyttja mina sista fyra veckor där till max. Någon som är överraskad!? Visst ska jag över målsnöret, men så klart har det redan börjat susa igång en massa lockande tankar om allt man kan ägna sin amningshjärna till under tiden den har en välbehövlig paus från den medicintekniska världen.

Härligt inspirerande kontakter har knutits för att få ägna mig åt det efterlängtade freelanceskrivandet och om jag känner mig själv rätt kommer jag knappt att hinna slänga av mig kontorsmunderingen innan jag sitter med en laptop klistrad i knäet. Till min stora glädje rullar min lilla webbutik Kul på riktigt på bra trots att det inte funnits utrymme för några större marknadsföringsaktiviteter i det senaste. Dock känns det faktiskt extra roligt att ordrar dimper in titt som tätt efter rekommendationer från andra nöjda kunder. Titta gärna in här och tyck och tänk i en kommentar om hur ni känner inför min affärsidé och hur den skulle kunna utvecklas vidare. Sympatiska Region Halland gav stora tummen upp för mina initiativ och under den närmsta tiden ska jag dra nytta av den välkomna Nyföretagarchecken för att ta mitt företagande till nästa steg.

Annars har vi, tack och lov, snabbt och lätt (färdigbrett...) sålt vårt hus i Onsala och så sakteligen börjat packa ihop oss för en flytt till riktiga bonnvischan. Försäljningen i sin tur innebär att det nu äntligen är full fart framåt för byggandet av vårt nya hus på tomten nere i Frillesås och inom de närmsta veckorna sätter schaktaren skopan i marken. Därinnan tar vi pick och pack och flyttar temporärt till ett hus precis bredvid för att vara på första parkett när spektaklet sätter igång. Misstänker att det inte blir många timmar inomhus i sommar när vår lille fordonsentusiast ska beskåda grävskopor, betongbilar, lastbilar och kranar i långa banor. Tror att en parasoll och bekväm amningsstol ska parkeras just invid bygget.

Sen får man ju inte missa att (bokstavligen!) odla sina intressen, så just nu är stora delar av hemmet, som vanligt vid den här tiden på året, ockuperat av diverse frösådder och plantor på tillväxt (så himla praktiskt just när man ska flytta!). På måndagar bevistar jag en inspirerande kvällskurs om att designa sin drömträdgård för jag har ju för allt i världen alldeles strax 1600 härliga kvm att leka trädgårdsmästare på. Till på köpet envisas olika lokala konstellationer och instutitioner att bjuda in till underbara föreläsningar, så bara den senaste veckan har jag lyssnat på kunniga Lena Israelsson och hennes tankar om grönsaksodlingar och sparriseldsjälen Johan Barnekow från Sinclairsholms Gods.

Nya kameran tigger om att få visa vad den verkligen kan och så snart den här kalaskulan punkteras är det jag som ska kräla runt i skog och mark med mitt spännande makroobjektiv. På tal om naturen så hinner vi såklart också med våra härliga söndagsmorgnar med Skogsknopparna. För stunden har man inte mycket till chans att hålla jämnt tempo med två- och treåringar, men snart kommer jag ikapp dem igen.

Ja, så som sagt - undras var tiden tar vägen!? ;-)

Tweet