...och jag vet alldeles precis vad det är! Det är inte på grund av varken lathet, ovilja eller brist på nödvändig utrustning. Inte ens på grund av tidsbrist, utrymmesbrist eller avsaknaden av tillräckligt med dagsljus. Med de ledtrådarna har ni förmodligen redan räknat ut vad det är som plågar mig en sådan här härligt solig vinterdag i februari!!?
Just det - min plågoande är den svidande avsaknaden av spirande små plantor på fönsterkarmen, jord under naglarna och storstilade drömmar om hur dessa små älsklingar ska spira i min trädgården framåt försommaren.
I denna stund lever vi nämligen i den mest välordnade och kliniskt välorganiserade miljö som sedan inflyttningen rått i vårt hem. Vi har huset ute till försäljning och har med duktig fotograf och stora instuvningsövningen lyckats porträttera det som om det inte alls bodde en treåring med fyra ton leksaker och en mamma med ytterst platskrävande hobbies (så här års) här.
Inom en vecka hoppas vi ha visat klart, få klartecken att åter börja leva som en normal barnfamilj med utrymmeskrävande sysselsättningar och viktigast av allt kan mina hett saknade fröer få komma fram, säckar med planteringsjord hasas in tillsammans med stora oestetiska tilläggsljusanordningen och plantorna kan få spira så där vilt, spretigt och helt underbart som de sig bör så här dags på året.
Ps. Varken make, mäklare eller spekulanter ska därinnan få minsta hum om de små fina chili- kronärtskock- och auberginplantor som jag vårdar ömt och flyttar runt, runt i en liten nästan osynlig plugbox!
Tweet
Detta har jag missat... vart ska ni flytta? Någonstans där man kan odla hoppas jag? Jag lovar att skicka plantor om du inte hinner driva upp egna...jag odlar så det räcker till en medelstor kommun ungefär!
SvaraRaderaAaaargh, jag visste att det var något jag lyckats förtränga!
SvaraRadera(Imorgon är det jag som rotar fram frön och börjar tokodla - trots att vintern håller oss i ett järngrepp)!