Mimmis Mammaliv

Grönt i tjänsten

2012-01-30T11:04:00.000+01:00

Tjänsteresan till min gamla hemstad Birmingham förra veckan var lyckad på många sätt och bortsett från det huvudsakliga professionella syftet så fick den gröna nörden i mig sitt lystmäte. Stadens kärna är inte tillräckligt grön för att spana in de vanligtvis tidiga påskliljorna, men med 15 grader högre temperatur än här hemma väcktes ändå en känsla av vår.

Som synes blev inköpen därefter och jag ler fortfarande fånigt av tanken på att erövra 20 dahliaknölar för under femtiolappen - ett rent fynd oavsett grobarheten. En söt och färglad fågelmatarstation till landsbygdens alla fåglar nästa vinter och de smarta potatis-odlar-påsarna för oss som ska flytta mitt i pågående odlingssäsong. En robust säck för jord och knölar med en fullständigt genialisk lucka mitt på för att sticka in handen och skörda efterhand. Här ska vi minsann ha hemodlad nypotatis till midsommar oavsett om vi bor i flyttlådor eller inte.

Min nya vän

2012-01-16T10:04:00.000+01:00

"Plötsligt händer det " heter det som bekant i reklamen och nu hände det faktiskt i riktiga livet också! Som nämnts tidigare har jag efter tre års fotande med en fullt funktionell, men kanske inte så vass systemkamera som jag önskade, utvecklat mitt fotointresse till lite mer än alldagligt familjefotograferade. Jag har gått ett gäng kurser i själva fotograferandet, samt spenderat många timmar för att få lite bättre koll på redigerandet och är så himla sugen på att ta mitt nyvunna intresse till nästa nivå.

Jag har längtat och trängtat efter att få ihop finansieringen till en ny ögonsten, vilket enligt mina priciper sker genom att jag avyttrar prylar som inte längre används tillräckligt för att förtjäna en plats i vårt hem. Efter en lång höst med många innovativa initiativ för att omsätta mina ideal hade jag nästan kommit i mål, men saknade nesliga 869 kr för att kunna göra det efterlängtade inköpet.

Just som jag en dag satt på jobbet i ett ögonblick av mental paus och grunnade på hur detta skulle kunna lösas, så kom mycket vältajmat ett SMS från maken om att han hittat Trisslotten jag vid ett tillfälle planterat och glömt i hans plånbok. Den käre maken hade tagit sig friheten att skrapa och vi var nu 2000 kr rikare! Plötsligt händer det!

Hur somhelst, nu är jag en mycket nöjd och stolt ägare av min nya Canon Eos 60D och under helgen var jag i sjunde himlen när denna lycka sammanföll med de två efterlängtade faktorerna tid och dagsljus (t.o.m solsken!). Jag är frälst - jag älskar min nya vän och här ska det minsann hängas i naturen så ofta det bara går under den kommande härliga och ljusa årstiden.

Klåda i gröna fingrar

2012-01-10T11:09:00.000+01:00

Nej, nu kliar det verkligen i de gröna fingrarna här hos tant. I år har jag väl möjligtvis de sämsta förutsättningarna hittills för en framgångsrik odlingssäsong, med tanke på att planen är att både bygga/flytta mitt därunder, samt berika familjen med en ny liten krabat som gissningsvis kommer att pocka på en aningens uppmärksamhet under maj och framöver.

Men är man en inbiten odlingsnörd så är man, och då ska det mer till än dessa omständigheter för att stoppa mig från att stå på näsan i diverse odlingstråg, drömma om möjligheterna till en mobil odling som kan tänka sig att flytta med familjen och fundera på hur man drillar make och son i plantcurling under en eventuell BB-frånvaro mitt i den mest kritiska förodlingsperioden.

Ett växthus står redo att monteras så fort schaktmaskinerna gjort sitt, så ett gäng tomat- och chiliplantor är ett måste. Med lite tur kan jag få annektera min tilltänkta yta för grönsakslandet så fort grunden är gjuten, så jag kan inte motstå frestelsen att än en gång göra ett tappert försök med kronärtskockorna som jag en dag ska tämja till att bli mina vänner. Dessa, tillsammans med chili och ett auberginexperiment ska i pluggboxarna redan ikväll.

Blomtant har jag ju också gått och blivit på gamla dar, så med de ca 60 perenner som är på vinterkollo hos svärfar, kan jag inte motstå frestelsen att få börja drömma om hur de så småningom ska placeras i den nya trädgården och naturligtvis öka på beståndet med en och annan frösådd.

Med tanke på att det förmodligen över lag inte kommer att vara en vidare fager syn att bo på/vid en byggarbetsplats, så måste jag ju helgardera med en massa sommarblommor som denna första sommar ska få pryda tomten under ytters lösa tyglar. Inget de får vänja sig vid då jag har högtflygande planer för design och planering på sikt, men en galen färgdjungel är i alla fall mycket behagligare än en rörig leråker med byggspill.

Inte blir planterings- och trädgårdssuget mindre av att varenda odlings- och trädgårdsblogg jag läser nu börjar fresta med diverse frösådder och underbara planer inför vår och sommar. När jag läste hos Lisas trädgårdsblogg tänkte jag leende en tanke om att "oj, vissa är "värre" än jag", men innan jag kommit till slutet av inlägget hade jag själv varit inne hos Lisas rekommenderade Blomster-tips och beställt löjligt många fröpåsar med både underbara sommarblommor och perenner. Odlingstokar är vi allihopa - så ta en titt på denna härliga sida Blomster-frö till salu för oss som har ett visst fröberoende så här års - oavsett om vi har en plätt jord att odla på eller inte. Det löser sig!

Bilden är lånad här

Kalaskillen

2012-01-09T15:06:00.000+01:00

Hela veckan hade vår nybakade treåring gått och längtat efter sitt kalas och på söndagen kom släkt och kusiner äntligen för att gratulera och inta den luxuösa måltid som den lille jubilaren hade beställt. Hela morgonen var lillkillen på strålande humör och gnolade glatt (já må han leva!), hjälpte till att duka borden och en kvart innan annonserad tid undrade han förväntansfullt: "Nu kommer väl ändå gästerna snart?".

I samma sekund som jag frågade honom tidigare i veckan om vad vi skulle bjuda på, så kom jag på att jag egentligen visste svaret - spaghetti och köttfärssås, så klart! ...och en tågtårta! Huvudrätten tillsammans med sin sallad och vitlöksbröd behöver ingen närmare presentation, men däremot blev jag glad och nöjd att hitta ett smidigt recept för den önskade tågtårtan. I ett nafs fick jag bakat de tre bottnarna som behövdes och med lite inspiration från nätet och en gnutta fantasi kan man kanske i alla fall i sina mest kreativa tankar gissa att den föreställer ett lok med två vagnar.

Tågtårta, räcker minst till 20 pers
6 ägg
6 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
3 dl potatismjöl
2 msk bakpulver
2 msk vaniljsocker
2 dl hett vatten

Ca 12 dl vispad grädde, Ballerinakex och godis till dekoration.

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl, potatismjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vänd försiktigt ner mjölblandningen i äggsmeten och häll samtidigt ner det heta vattnet. Rör försiktigt till en jämn slät smet. Häll smeten i 3 avlånga bröade formar och grädda alla samtidigt på galler i ugnens nedre del, i 200 grader, 30-35 minuter.

Låt kakorna svalna något innan de stjälps upp ur formarna. Jämna till ytan en aning om den blivit toppig under gräddningen och dela vardera kaka i tre skikt när den svalnat helt. Mellan de två understa lagren tog jag vaniljkräm och mellan de andra hemgjord sylt som råkade vara gjord på hallon och röda vinbär - dessa fick sedan stå till sig ett dygn i kylskåp.

Garnera med vispad grädde, kex och godis till önskat mästerverk.

Här kommer 2012!

2012-01-06T19:04:00.000+01:00

Nytt år betyder nyårslöften för många, men det har jag lärt mig för länge sedan att det inte är något för mig. Däremot känner jag mig definitivt laddad för ett nytt år med en massa spännande förändringar framför oss och nyvunnen energi att omsätta en massa av mina föresatser.

Som bekant blev senare delen av 2011 lite långsammare än jag egentligen trivs med, när energin tröt i kombination med att det tillbringades lite fler timmar på jobbet än jag skulle önska mig. Nog för att det är behjärtansvärt att krafterna går till lilla bebisen i magen, men nu får det lilla pyret allt se till att dela med sig en gnutta under de kommande månaderna.

Må det vara någon sorts omvänt "boande", men just nu är jag bra pigg på att åter rensa i röran och få lite struktur och ordning på vad vi verkligen använder och behöver här hemma. För lite dryga året sedan hade jag min stora utrensning med över 500 prylar som fick nya och bättre ämnade hem. Sedan dess har det onekligen flyttat in en och annan ny pinal, men jag har på det stora hela varit bra på att kontinuerligt sortera ut och omplacera sådant som bara agerar hyllvärmare - allt från mina för många kontorsdräkter, till barnkläder som inte blev någon hit på/hos den lille och både husgeråd och sportutrustning som klart skulle komma till mer användning hemma hos någon annan.

Delvis är den kommande flytten en motivation för att slimma bohaget, men framför allt lärde "den stora utrensningen" mig att jag har så mycket större glädje av prylarna jag verkligen använder om de finns synliga och tillgängliga istället för inträngda bland allt som inte kommer till användning. Den andra stora vinningen är helt klart att jag kan förverkliga en och annan dröm som annars hade fått förbli just en dröm.

Under hösten har det kliat bra i fingrarna att få köpa en ny systemkamera och därmed kunna ta mitt fotointresse till nästa steg. Dock finns det ingen logik i att göra en sådan investering med pengar som kommer att behövas i husbygget, så jag har satt mig själv utmaningen att de ska, om något, komma från mina ansträngningar att bara äga det jag behöver och använder.

Så, många Tradera-auktioner, Blocket-annonser, en loppis, några sålda smycken och ett gäng andra ansträngningar är jag nu näst intill på målsnöret. 850 små riksdaler ska uppbringas och sedan är det jag som skjuter iväg till Scandinavian Photo för att förverkliga en av mina största drömmar just nu. Det ska bli spännande och känns som en riktigt bra start på det här året då jag är laddad till tänderna att åter helhjärtat ägna mig åt allt sådant jag älskar!

Bästa början på året

2012-01-03T11:15:00.000+01:00

God fortsättning på det nya året och hoppas det gamla avslutades fint det också. Sedan tre år tillbaka börjar vi här hemma det nya året på bästa tänkbara sätt då vår lille solstråle förväntansfullt slår upp sina tindrande ögon till sin födelsedag. Den här gången var det en alldeles nybakad treåring som satte sig upp i sängen och kvittrade "ska vi öppna paket nu".

Så här års är det ju liksom ingen måtta på paketöppnandet för den lille, men det är underbart att se hur han tindrar och leker och leker och leker med sina älskade bilar och tåg. Som synes ovan blev det tårta i mängd, en treårings önskemiddag i form av spaghetti och köttfärssås och en massa mys tillsammans hela dagen lång.

Gott Nytt År!

2011-12-31T18:47:00.000+01:00

Årets sista dag, lilleman tar sig en lur för att förhoppningsvis vara ända fram till fyrverkerierna och alldeles strax lägger jag sista handen vid vår härliga nyårssupé. Det blir ett lugnt och stilla firande tillsammans med farfar, två genomförkylda föräldrar och en liten kille som längtar sig tokig efter sin födelsedag imorgon. Den senaste veckan har ingen i vår omgivning missat faktumet att den lille nu minsann ska bli "tlee åj" och är en riktigt stor kille.

Någon riktig årskrönika blir det inte här, men familjen konstaterar glatt att vi haft ännu ett härligt år tillsammans och varje dag är onekligen ändlös glädje och många skratt med ett barn i huset. 2012 kan bara bli ännu bättre med en ny liten bebis, startskottet på bygget av vårt drömhus på landet och både tid och möjlighet för mig att ägna mig åt det jag gillar bäst - familjen, trädgården, odlandet, fotograferingen, skrivandet och allt annat underbart i livet.

Gott Nytt År på er alla och må 2012 blir ett riktigt fint år!

Att inse faktum

2011-12-02T09:15:00.000+01:00

Det har förmodligen inte undgått någon att inläggen här på bloggen varit minst sagt sporadiska under den här hösten. Hur ovant och konstigt det än känns får jag väl slutligen erkänna för mig själv att det är dags för en välbehövlig bloggpaus för att få både inspirationen och skrivlustan tillbaka. Kanske dyker den upp mitt i julstöket, eller kanske kommer nästa inlägg först i början på 2012!?

Hursomhelst ska jag i mellantiden fortsätta njuta av alla de härliga underfundigheter som livet med en 2,5-åring bjuder på, ruva vidare på bebisen i magen, drömma om husbygget som säkert kommer igång en vacker dag och fira en mysig december och julledighet med familjen. Vi ses snart igen!

Nej, minsann...

2011-11-15T13:06:00.000+01:00

...nu kan det bara inte vara tyst här på bloggen längre. Varken tiden eller orken har klonat sig i den utsträckning jag skulle önska, men det finns ju i alla fall en, eller faktiskt flera goda anledning till denna försummelse. Tidsmässigt rör det sig utöver den vanliga vardagslunken om att det händer (...och emellanåt inte händer) saker på fronten gällande bygge och en framtida flytt till landet.

Redan i våras köpte vi oss en härlig tomt ute på riktiga bonnalandet här i norra Halland och efter hur många turer som helst och därtill väntande på diverse kommunala instanser, så har vi nu äntligen ett bygglov i vår hand. Jag behöver nog knappast säga att vi är mer än sugna på att skicka fram schaktaren med sin stora grävare och därefter diverse hantverkare som ska förverkliga vår dröm om ett klassiskt vitt trähus med rött tegeltak på riktiga landet. Dessvärre dyker det hela tiden upp en massa olika gubbar (...och gummor) ur diverse lådor som vill än ha det ena och än det andra i form av mystiska blanketter och förehavanden och emellan gångerna naturligtvis också hinner ändra sig om vad det verkligen var de ville eller menade. Puh!

Gällande orken och en avsevärd reduktion av dygnets vakna timmar är det en liten filur i magen som spelar mig ett spratt. Jätteglada är vi alla och framförallt den blivande storebrodern är helt extatiskt vid tanken att en liten plutt ska komma till oss mitt i allt byggdam någonstans i månadsskiftet april/maj.

Mer tid, tack!

2011-10-25T14:20:00.001+02:00

När tiden inte räcker till är det ofta den kreativa och egentligen allra roligaste sidan som får offras - tyvärr! Därmed har både bloggen och fotograferandet i det senaste gått på sparlåga och just nu längtar jag bara efter tid, bra ljus och den medföljande inspirationen att förlora sig i skrivande och fotande.

För en allmän statusuppdatering jobbas det alldeles för mycket för min smak, sonen börjar närma sig tre och kommer varenda dag med den ena underfundigare funderingen än den andra. Med tanke på hur hans ordförråd och lust att snicksnacka ser ut nu, vågar jag knappast fundera på hur det blir om ett år eller två. Senaste påfundet är att dra långa obegripliga haranger och lägga till: "mamma, så heter det på engelska!".

Maken och jag går annars som äggsjuka hönor och väntar på ett bygglov för på allvar kunna sparka igång och förverkliga drömmen om ett liv på landet. Förhoppningsvis värper kommunen fram detsamma vilken dag som helst och då sätter vi grävskopan i jorden och tar första steget ifrån barnfamijsidyllen (/-ghettot?) på tätort. Med lite tur blir vi riktiga lantisar med hönor, växthus och en gigantisk leråker att förvandla till trädgård någon gång under andra halvan på nästa år.

I grevens tid

2011-10-10T15:58:00.001+02:00

...skulle man väl kunna säga att jag plötsligt under lördagen fick ett infall att röja runt i trädgården och plocka ner alla tomater, chili och paprikor som hängde på de allt utom höstpigga plantorna. Som vanligt fullständigt ovetande om någon form av meterologiska spådomar prickade jag för en gångs skull helt rätt när frosten plötsligt tog oss på bar gärning morgonen efter. Nog för att det bara var decimaler under nollan, men lite krispigt var gräset och säkerligen hade ingen av grödorna jublat åt detsamma.

Dén större av korgarna på bilden är verkligen stor, så nu blir det till att mångdubbla favoritreceptet på grön tomatmarmelad och pracka på varenda passerande stackare en burk. Dock brukar marmeladen vara ordentligt uppskattade till en rejäl skiva kittost på kex.

Grön tomatmarmelad

800 g gröna tomater
1 liten ekologisk citron
3/4 dl vatten
7 dl syltsocker

Skär tomaterna i tärningar och citronen i tunna skivor, tillsätt vattnet och sjuda ca 20 minuter. Tillsätt syltsockret, koka upp och koka i två minuter. Häll upp på väl rengjorda burkar och förvara svalt.

Ketchupeffekten

2011-09-30T17:58:00.003+02:00

...och nu bakas det plötsligt som bara den i det här huset. Hade ett gäng härliga tjejer över på kombinerad fika och shopping igår kväll och de verkade lika förtjusta som jag i Remsans ljuvliga...

Kladdkaka med daim, 8-10 bitar

200 g smör

2 ägg

3dl socker
2,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 tsk vanilj
2 dubbeldaim

vispgrädde med lite vanilj

Sätt ugnen på 200°. Smält smöret. Blanda ägg och socker. Blanda i mjöl, kakao, bakpulver och vanilj. Rör ned det smälta smöret. Hacka daimen och blanda ner den. Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda i mitten av ugnen drygt 20 minuter. Låt svalna något. Sikta eventuellt lite kakao över den färdiga kakan. Vispa grädden tillsammans med vanilj och servera den till kakan.

Det var länge sen...

2011-09-29T10:22:00.000+02:00

Det är inte ofta nuförtiden det bakas i det hör hushållet när vi ägnar oss åt LCHF-dietandet. Lite synd kan jag tycka då jag saknar den kreativa delen i att få forma ett bröd eller svänga ihop en god kaka. Därmed välkomnades tillfället att få stoppa i kollegorna lite hembakat på fredagsfikan och lilleman och jag ägnade vår lediga eftermiddag åt att baka och den likaledes lediga morgonen därpå satte vi kosan mot jobbet för att agera fikavärdar. En kladdig och smarrig chokladkaka med kokos tycks ha fallit fikasällskapet på läppen.

Chokladkaka med kokos, en rejäl sats
6 ägg
7 ½ dl strösocker
3 ½ dl vetemjöl
1½ dl riven kokos
1 tsk vanilj
1 nypa salt
2½ dl kakao

Till formen: Ca 2 msk smör el. margarin
Ca 4 msk kokosflingor

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra och bröa en långpanna, 30 x 40 cm, med kokosflingor. Smält smöret och låt det svalna.Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Rör ner det smälta smöret i äggsmeten. Blanda mjöl, kokos, vaniljsocker, salt och kakao. Rör ner mjölblandningen i smeten. Häll smeten i långpannan. Grädda chokladkakan 25-30 min. Servera gärna kakan med en klick lättvispad grädde.

Vart tog orden vägen?

2011-09-14T17:57:00.001+02:00

Alldeles i enlighet med mitt förra inlägg har tiden bara rusat ifrån mig och denna stackars blogg är uppenbarligen en av de lidande delarna av mitt liv just nu. Att inte hinna med saker är en sak, men att inte hinna med sådant man brinner för (som att få lattja med ord) får dubbelminus.

Skyldig till bristen på ord är förmodligen lusten till bild som slukat mig med hull och hår den senaste tiden. Att bota bristen på ord i en existerande blogg med att skaffa sig ännu en låter befängt, men för stunden har jag fastnat här - Mimmi med bild.

Orden kommer med all säkerhet snart tillbaka!

Samma gamla visa!

2011-09-05T16:41:00.000+02:00

Så här dags på året är det alltid samma visa! Ja, samma visa på det sättet att jag blir precis den där personen som jag dyrt och heligt hela långa sommaren har varit så fast besluten om att jag absolut inte skulle bli igen.

Den där människan som fyller kalendern med diverse mer eller mindre tilltalande sociala åtaganden, som säger ja till varenda frivilliga uppdrag inom föreningslivet, som (om än kortsiktigt) är fullt övertygad om att det är en strålande idé att anmäla sig till diverse heldagsutbildningar, kick-offer och uppdrag på fritiden, bokar tjänsteresor som om det inte fanns något imorgon och som sju dagar i veckan undrar varför jag aldrig har tid att ens så mycket som ta fram boken jag vill läsa, pysslet jag vill pilla med eller bilderna som skulle vara så kul att få färdigredigerade.

Varje år går jag likväl dessutom på samma nit när studieförbundens kataloger dimper ner, trädgårdsföreningen annonserar sina omissbara föredrag och massor av engagerade människor missionerar sina övertygelser om varför man ska skaffa sig ytterligare ett tidskrävande fritidsintresse.

Well, well - vad kan jag säga? Jo, rätt vad det är ska det hända! Rätt vad det är ska jag riva kalendern i två bitar, rätt vad det är ska jag börja göra allt det där som jag brinner för istället för att höra på föredrag om när andra gjort det, eller gå på kurs för att förstå vad jag själv skulle kunna hinna njuta om jag hade mer än 24 timmar till mitt dygn.

Snaaart ska jag bli som min idol Mandelmann, puttra runt lite mysigt i mina odlingar, leva på att vara precis så där bekymmerslös och passionerad som alla andra egentligen skulle vilja vara och servera mina gäster lunch på enkom varor som jag har till fullo njutit av att vårda, skörda och förädla. Snacka om att leva på riktigt!

Fototajm!

2011-09-01T10:20:00.000+02:00

En skön böna!

2011-08-31T10:51:00.003+02:00

Att odla egna grönsaker och bara bli nyfiknare och än mer taggad att provat nytt och prova fler sorter är något som drabbat mig som värsta löpelden de senaste åren. Halvt maniskt slukar jag alla skrivna ord jag kommer över i ämnet, familjen har blivit runtsläpad i varenda köksträdgård vi kommit i närheten av i sommar-Sverige och för den icke odlingsfrälste kan det förmodligen verka mer än småknäppt att i år ha inrymt 78 olika odlarprojekt på 332 futtiga kvadrat.

Kul har jag i alla fall haft hela våren och sommaren, familjen har matas med mer eller mindre lyckade resultat av allt från 24 olika tomatsorter, till torr svartkål, mördande het chili och de underbaraste nyskördade och nykokta polkabetor med smör och salt. Mina gulliga kollegor på jobbet kommer en efter en och berättar hur de njutit skörden av plantorna jag fick över och gav bort, och knappt har jag skördat klart innan jag börjar fantisera om allt härligt som ska spira på vår nya stora tomt nästa sommar. Undrar allt om mannen och sonen kommer att komma ihåg vem jag är när jag kommer inomhus igen någon gång igen i slutet av september!?

Ett av mina stora äventyr och faktiskt ett av de mest lyckade i år var alla de nya bön- och ärtsorter som jag provade. Initialt hade jag tänkt placera ut dem lite spridda i trädgården för att skapa lite mysiga rumsindelningar, men när det stod klart att vi är på väg mot nya äventyr på landet så småningon, så tog jag mig samman och införskaffade ett antal rejäla lövkorgar och tillhörande störar för att få en mer mobil lösning.

Däri såddes (några försådde jag inomhus för att få lite fart på det hela) fem sorters höga störbönor och två sorters klättrande sockerärt. I landet stod de lite lägre bondbönorna 'Witkiem' och 'Masterpiece Green Longpod' i givakt mot ett armeringsnät - skörden syns i översta bilden, halvvägs iordninggjorda då de först kokas och tas ur bönana för att sedan skalas ur själva ärtan. Lite pyssel, men gudagott! Bilden därefter är på störbrytbönan 'Neckarkönigin' - brytbönan standardmodell A, grön mjäll och mycket rikt producerande.

Tips och utsäde för blomsterbönor hade jag fått från mina trädgårdsvänner i bloggosfären och det spirade hos oss i rött med 'Preizgewinner' och vitt med 'Czar '. Blommorna är jättesöta, grönskan växer starkt och om man skördar bönorna innan de blivit allt för stora och grova smakar de smaskens i bitar.

Sockerärterna 'Sugar Snap' hade jag provat tidigare och de levererar rekordsnabbt smäckra krispiga ärtskidor redan på försommaren. 'Carouby de Moussane' var en ny bekantskap från odlarduktiga Cesars trädgård som även den hade söta blommor och lite senare, men goda sockerärtor. Resultatet för båda är gott och rikligt, men jag kan tycka att grönskan ser lite väl vissen och eländig ut nu på sensommaren jämfört med de frodiga störbönorna.

De mest estetiskt tilltalande bönorna var onekligen störpurpurbönorna 'Cosse Violette' som är mörkt purpurfärgad när den växer, men sedan tyvärr tappar sin färg och blir grön när man koker den. Hursomhelst utsökt god, liksom de rejäla gula störvaxbönorna 'Goldfield'.

Enligt min tideräkning är dagens datum det sista för sommaren, det första på mitt 37:e år och det är ikväll fullt tillåtet att försjunka i min finaste present från grabbarna Åke Truedssons mästerverk Odla dina egna grönsaker för att sedan fullt ut börja fantisera om nästa års ljuvliga odlingar.

Fem trädgårdsmysterier!

2011-08-24T22:21:00.000+02:00

Jag vill inte på något sätt påstå att jag skulle vara varken allvetande eller att jag ens besitter tillstymmelse till expertis, men det här med odlande roar mig på ett sätt som gör att jag automatiskt slukar allt jag kan läsa och lära om ämnet ifråga. Raden med böcker och uppslagsverk om allt från gödsling till rotogräs, via bevattning och digert självhushållande, börjar bli löjligt lång här hemma och jag har bevistat mer än en kurs och föreläsning på ämnet i fråga.

Sålunda skulle man kanske tro att självförtroendet i odlingarna skulle öka, överraskningarna skulle bli något färre och förvirringen skulle avta exponentiellt efter varje genomförd odlingssäsong. Men så är icke fallet!

Moder Natur gäckar mig konstant - lika behandling mynnar ut i helt olika resultat, det som ska vara idiotsäkert misslyckas kapitalt och tvärtom och som grädden på moset lyckas jag emellanåt blanda ihop både plantor och diverse begrepp.

I en lagom blandning av nyfikenhet och frustration vädjar jag till er mina bloggosfärvänner om svaret (eller i alla fall en teori!) runt fem av de största mysterierna i mina anspråkslösa odlingar denna sommar...

Åtminstone sex sorters zucchini förodlades och planterades ut, men definitivt inte någon prydnadspumpa - vem/vad är luringen på bilden ovan? Det fullkomligt sprutar fram frukter och rankorna är låååånga!
Mina gurkplantor (Alpha Beit) har stått i en 20 L murarhink med jord och växt vansinnigt långsamt. Äntligen var det dags för första skörden idag och de var så tråkigt bittra i smaken....och varför det då?
Jordgubbsplantorna i mina pallkragar frös bort, men jag räddade ett gäng revor från mina andra Sengana plantor som överrvintrat tappert i en rabatt. Bären blev bara få och smakade apa! Mer gödsel, mindre gödsel, magiska trollformler?
Vad gör man med den vackra svartkålen Nero di Toscana? Så vacker, men åh, så torrt och tråkigt den smakade i anrättningen jag försökte mig på.
Kan en utomhusodlad tomat aldrig bli så där perfekt söt och tunnskalig som man önskar sig?

Rädda mig ur ovissheten och frustrationen över mina amatörodlarbrister!

Lycka i svampskogen!

2011-08-20T15:09:00.001+02:00

En soffliggares ynkliga klagan

2011-08-13T16:37:00.001+02:00

Färgglada moroten Purple Haze

Man skulle kunna njuta så där lite extra, göra allt man hade föresatt sig och sedan chilla ända in i mål på sin sjätte och sista vecka av en helt underbar sommarsemester. ...eller så kan man dra på sig århundradets halsfluss, ligga utslagen i soffan med feberfrossa och varken orka läsa en bok eller än mindra få i sig någon mat. Speciellt det sistnämnda svider extra hårt när trädgården utanför dignar av alla de fina och förmodligen utsökt goda grödorna som jag vårdat så ömt hela våren och sommaren.

Bondbönor Witkiem och Masterpiece Green Longpod

Innan den som bestämde att jag förtjänade att spendera sista semesterveckan i sjukstuga trädde in, hann vi i alla fall njuta några av mina små älsklingar. Jag hoppas innerligt att de gigantiska halsmandlarna snart ska ge plats åt lite grönsaker som vill passera och framförallt att krafterna återfinner sig. Det här ynkliga soffliggandet passar helt enkelt inte min personlighet.

Vitlök Thermidrome och Sabadrome

Vitlöken skulle jag kanske ta och käka rakt av i hopp om att den har de utmärkta naturliga antibakteriella egenskaper som den sägs ha. Just nu skulle jag ge vad som helst för något som verkar snabbare är de stora vita pillren läkarvetenskapen skickade med mig.

Zucchini - förmodligen Yellow Scallop

När krafterna återvänder är det dags för en rejäl sernsommargödsling med gräsklipp för alla de zucchinis och butternutpumpor som står och växer så det knakar. Då blir det också till att identifiera "vem-som-är-vem" efter en viss ofrivillig rockad av planteringsskyltar i våras.

Zucchini - förmodligen Grisette de Provence

I osäkerheten runt flytt eller inte under sommaren fick alla mina bön- och ärtsorter stå i rejäla lövkorgar med klätterstöd. Tack och lov föll det väl ut och nu börjar de alla spruta fram sina godsaker efter vacker blomning i allsköns färger.

Störpurpurbönan Cosse Violette och Störskärvaxbönan Goldfield

Sött och kryddigt från Karibien

2011-08-08T14:16:00.000+02:00

Säkraste kortet när jag lider brist på middagsinspiration är otvivelaktigt och allt som oftast Remsans Bistro. Förutom att bloggen är sprängfylld med lika goda som okomplicerade recept, så delar Remsan och jag kärleken till Karibien och alla de fruktiga smakerna därifrån. Den här gången var det en bit laxssida som jag lånade inspiration till - förvandlade en rub till marinad och en gul sås till klarröd.

Karibisk lax med fruktig sås, 2,5 pers

500 g laxsida med skinn
2 tsk rosépepparkorn, krossade
2 msk riven färsk ingefära
2 tsk muskovadosocker
2 tsk flingsalt
2 tsk paprikapulver
1 tsk cayennepeppar
1 röd chili, finhackad
1 lime, pressad saft
2 msk mörk rom
ett par msk olja

Sås:
1 paket (225 g) frusen exotisk frukt alt 1 mango
2 msk sweet chilisås
1 msk muskovadosocker
½ msk mörk rom
½ lime, rivet skal och pressad juice
½ tsk salt

Blanda alla ingredienserna till marinaden, häll över fisken och låt ligga en stund. Laxsidan grillas sedan ca 5 min på vardera sida, skinnsidan sist.

Mixa frukten med övriga ingredienser till en slät sås. Vi åt skivade polkabetor och bondbönor till, men det passar med vilken grönsak som helst och eventuellt ris.

Sommar på flaska

2011-08-03T09:34:00.001+02:00

Mina 8 liter svarta vinbär från svärfars buskar pockade på uppmärksamhet och runt midnatt igår hälldes 5 härliga liter av sommaren upp på flaskor. Den här saften är något av det godaste som finns och därtill så enkel. Bären behöver bara sköljas av och kan alltså läggas i grytan orepade.

Svartvinbärssaft, en dryg liter

2 liter svarta vinbär
6 dl vatten

6 dl socker per liter avrunnen saft

Koka upp vatten och bär i en stor gryta och koka ca 10 min. Häll massan i en silställning och låt den självrinna ca 30 min.

Mät upp saft och socker. Koka upp saften och rör ner sockret. Dra grytan åt sidan och skumma. Fyll saften på rena varma flaskor.

Bilden är lånad från nätet

Recept på en riktigt lycklig 2,5-åring!

2011-08-02T10:23:00.000+02:00

Sätt kurs mot mot Anten-Gräfsnäs museijärnväg och inhandla ToR biljetter för tre generationer

Häng på stationen en stund för att kolla in varenda detalj på ånglok från 1911, rälsbussar från 50-talet och vagnar i diverse modeller

Träffa en glad lokförare

Njut av en skakig resa inklusive biljettklippning, vattenstopp och lokvändning med handkraft

Diskutera allsköns tågrelaterade tekniska detaljer med farfar

Skakas försiktigt till sömns mot pappas axel just när tåget rullar in på stationen

Krön utflykten med tältning på farfars skogstomt med ett leende på läpparna som bestod natten igenom tills farfar kom med morgonkaffe, varm choklad och dagens väderrapport på en dukad bricka.

Låt sedan mamman plocka 8 liter svarta vinbär på farfars buskar medan far, son och sonson diskuterar världens gång. Sommarlycka!

Maffig Ernstvarning!

2011-07-26T21:41:00.000+02:00

Bristen på värme och sol passade oss faktiskt utmärkt idag när det var dags för en stor pysselinsats inför torsdagens marknadspremiär med min butik Kul på riktigt. Med gott om tid under semestern och lusten att testa ett litet annat grepp än endast webförsäljningen, så provar jag vingarna som knalle på Norvalla marknad i Väröbacka här i norra Halland nu den 28 juli.

Som anstår en knalle med värdighet var det tvunget att snickra ihop en liten marknadsbutik i glada färger och former. Man skulle lätt kunna tro att Ernst hade ett finger med i spelet när lilleman och jag drog fram med verktyg, virke, diverse textilier och naturligtvis häftpistolen i högsta hugg. Den senare reserverad endast för de vuxna händerna i sällskapet - innan någon ringer barnavårdsnämnden!

Ett stycke marknadsstånd med duk och ett ställ för mina egenhändigt knåpade gratulationskort blev det tillverkat. Resultatet som liksom butiken går i lekfullhetens tecken blev den lille och jag väldans nöjda med och nu återstår det bara att stryka på en logga och bygga en liten lockande display för alla barn och föräldrar som också vill låta sig inspireras till mer tid och skoj tillsammans i vardagen.

Behöver jag berätta att sonen och jag hade väldigt kul tillsammans medan vi snickrade, sydde och allmänt pladdrade om ditten och datten!?

I väntan på lantliv

2011-07-20T15:49:00.000+02:00

Rätt vad det är en dag ska jag ta mig samman och berätta lite om den spännande framtid som stundar för lilla familjen framöver. I sammandrag rör det sig om husbygge, livet på bonnalandet och den fantastiska möjligheten att förverkliga många fler av mina odlar- och självhushållningsdrömmar.

Så länge får ni nöja er med en bild på vår interimlösning på pittoresk hönshållning här i villaområdet. Hönorna kom till under en regnig dag förra sommaren och de små pullorna har nu fått sällskap av den stilige tuppen som lilleman och jag ömsesidigt förälskade oss i hos en av stadens inredningsbutiker - naturligtvis ett reakap med potential att rosta vackert!

Nektarinmarmelad med kardemumma

2011-07-19T12:06:00.001+02:00

Det ostadiga vädret ligger kvar här över västkusten och med andra ord är förutsättningarna de bästa för min favoritsysselsättning - syltandet och saftandet! Härligast av allt är naturligtvis att få safta och koka in egenodlat och egenplockat, men där emellan slinker det in lite exotiska inslag. Jag försöker i möjligaste mån välja råvaror som inte åkt varken flygplan eller lastbil genom hela Europa, men när det nu är säsong och bra pris på favoriterna persikor och nektariner, så dryftar jag mig till att göra affärer med de spanska bönderna via stormarknaden emellanåt.

På bloggen I mitt lilla kök hittade jag inspiration till denna utsökta marmelad med kraftig (förmodligen ganska vuxen) smak av kardemumma:

Nektarinmarmelad, 5 mindre burkar

2 kg mogna nektariner
1 msk grovkrossade kardemummakärnor
8 dl syltsocker

Kärna ur nektarinerna. Kör dem i matberedare tills de är finfördelade (det kommer att lite konstigt ut, men färgen blir bra när marmeladen kokar). Häll nektarinerna i en kastrull och blanda i kardemummakärnor och syltsocker. Koka upp och låt koka på rätt så svag värme ca 15 minuter. Häll upp på väl rengjorda rena burkar.

Kalla mig Heinz, kalla mig Felix!

2011-07-17T23:25:00.000+02:00

Regn och elände på utsidan och kylskåpet fullt med säsongens frukt och grönt kan bara betyda en sak - stora syltar- och saftarorgien har börjat!

Häromdagen sade jag att om jag bara fick göra en endaste sak till i livet, så skulle det vara sylta och safta. Kanske något överdrivet då både maken och sonen smäller högre än världens alla bär och gurkor, men helt klart en aktivitet som jag både gärna och ofta ägnar mig åt. Så här års är naturligtvis årets höjdpunkt då det finns massor av både närodlade/växande och härligt billiga råvaror att tillgå.

Förra året gjorde jag för första gången min egen tomatketchup inspirerad av Tomatklubbens Åke Truedsson och det enda jag därefter ångrade var att jag inte gjorde den tiofaldiga mängden. Underverket på flaska liknar inga av de sötsliskiga, illröda smörjorna som kan köpas på eländigt plastemballage, men smakar däremot som ett härligt koncentrat av solvarma riktiga tomater med en skjuts av söt lök, rivig vitlök,rejält med örtkryddor och en twist av syran från vinäger.

Seså, skjuts iväg till gårdsbutiken eller stormarknaden som nu erbjuder finfina svenska tomater för 15-20 kr kilot. Ska du bara stå på huvudet i grytorna en gång i sommar är det nu du ska göra det. Hela hösten kommer du att skatta dig lycklig varje gång ketchupen kommer fram på middagsbordet!

Tomatketchup, 2 L
2 kg tomater
1-1,5 dl socker beroende på smak
2 - 4 msk vinäger efter smak
3 skivade +3 pressade klyftor
3 grovt hackade +2 fint hackade gula lökar
chili, färsk eller torkade flingor efter smak - jag använder 1 tsk flingor
2 dl hackade färska örtkryddor - t.ex. basilika, timjan, rosmarin, oregano
1 tsk malen koriander
1 tsk malen spiskummin
2 krm natriumbensoat

Dela tomaterna i klyftor, grovhacka 3 klyftor vitlök och 3 gula lökar. Värm upp alltsammans tillsammans med sockret och koka ca 1/2 timme tills allt är mjukt. Passera genom maskin (Mr Kitchen Aid är min bästa vän!) eller samla lite tålamod och mosa genom en grovmaskig sil. Tomatjuicen blandas sedan med övriga ingredienser (utom natriumbensoatet) och kokas på låg värme i ytterligare ca 1/2 timme. Jag gillar lite struktur på ketchupen, men för husets känsligare gommar mixar jag såsen slät med en stavmixer.

Ketchupen blir mycket lösare än den tillsatsstinna industriella motsvarigheten, men just för varmkorven kan man kanske klara sig på varan från plastflaska!? I de flesta fall är jag en trogen motståndare till konstgjorda tillsatser, men just när det gäller konservering anser jag att fördelarna är större än nackdelarna och löser därför upp ett par krm i lite av ketchupen och blandar i den stora satsen. Vill man vara utan kan man frysa den mängd som inte konsumeras inom en månad eller två.

Lysande bevattningslösningar

2011-07-16T12:53:00.001+02:00

Som bekant finnes det i detta hushåll en alldeles galen tomatodling med tanke på att varken växthuset kom upp som planerat (vi väntar båda på flytten till landet nästa år!) eller att det egentligen finns plats att ge 24 olika sorters tomater det utrymme och perfekta förhållanden de skulle behöva. Hursomhelst är jag galet förtjust i mina små skyddslingar och har blivit precis den där sortens trädgårdstant som jag alltid fruktat, med andra ord styrs nu familjens semesterutflykter till stor del av att odlingarna behöver vattnas och pysslas. Utöver tomaterna och allt i landet finnes också ett nyväckt intresse för chiliodling och det var just i detta sammanhang som jag halkade in på den utmärkta bloggen Söderläge - odling på en uteplats i Skåne.

Först och främst finns här en alldeles utmärkt guide till hur man sår och vårdar sina chiliplantor och allt eftersom bloggaren Mattias utvecklar och hittar smarta lösningar till sina odlingar i kruka delar han generöst med sig av dessa pärlor. Häromsistens läste jag om hur han byggde ett smart självbevattningssystem enligt urgammal tradition och kände genast att här fanns det fantastiska genombrott att göra på det annars något begränsande faktumet i semestertider att alla odlingar jämt ska vattnas under de soligare perioderna.

Den enkla, men ack så genialiska lösningen kallas för en olla och bygger på genomsläppligheten av vanliga terracottakrukor. Man tar helt enkelt två lerkrukor av lika storlek som ska sammanfogas med hjälp av silikon. Man börjar med att sätta igen hålet på krukan som ska vara underst och jag var fräck och länsade lillkillens sparbössa på enkronor som jag satte fast med hjälp av silikonet.

Sedan var det dags att dra en sträng silikon på krukans ovankant och därpå tryckte jag en likadan kruka (uppochner!), som dock hade sitt hål kvar. Ollan ställdes att torka i ett dygn och sedan grävdes den ner mitt i mina murartråg där jag har 2-3 tomatplantor i vardera. Cirka 2 cm av ollan sticker upp över jorden .

Man fyller sedan ollan med vatten genom hålet och efter att nu ha provat dessa i två veckor kan jag konstatera att det funkar utmärkt och efter att jag fyllt ollan kan tomatodlingarna gott och väl klara sig i en 3-4 dagar utan påfyllnad - utmärkt i dessa utflyktstider!

Värt att notera är att terracottakrukorna naturligtvis ska vara oglaserade för att vattnet långsamt ska kunna tränga ut genom väggarna till jorden och vill man slippa länsa barnens sparbössa kan man istället ta en terracottaskål (finns det också på plantskolornas krukavdelningar) för bottendelen.

Vill man sedan bli än mer raffinerad i sin smarta bevattning kan man ta steget vidare och koppla det hela till ett "vattentorn" och slangsystem. Men det sparar jag till nästa sommar när jag är på plats på landet och kan förverkliga mina STORA odlardrömmar - beskrivning finns här på Global Buckets.

Mattias skriver vidare att bevattning med ollas är en mycket gammal teknik som tros ha sitt ursprung i Afrika och tekniken fördes med Spanjorerna till Amerika. Det finns också bevis på att metoden har använts i Kina i över fyra tusen år. Ollas används fortfarande idag i länder som Indien, Iran och Brasilien. Där skippar man naturligtvis silikonet (som man ju kan ha sina tankar om utifrån hur det tillverkas och vad det kan tänkas avge för ämnen till grödorna) och har vackra ändamålsenligt tillverkade krukor.

Massor av intressant läsning här

Köket flyttar in - temporärt!

2011-07-14T20:53:00.001+02:00

Ja, idag var det första gången på hur länge som helst som grillen fick stå orörd i regnet och middagen lagades och intogs inomhus med tända ljus och allmänt regnmys. Pulverdieten till trots, eller kanske just för att jag tillbringar hela dagen med enkom min "vuxenvälling", så har våra middagar senaste tiden varit riktiga festmåltider. För att hålla energiintaget lågt och låta bli alla frestelser av fett och sött, så har vi ansträngt oss ordentligt att äta smakrikt och varierade proteiner.

Igår lade vi för en dag våra ambitioner att äta hållbart fiskad fisk till sidan och slog till på en rejäl bit tonfisk från nya och engagerade fiskhandlaren. På hans inrådan valde vi en rejäl kotlett på ca 500 g (lagom till 2 vuxna och en knatte som mot all förväntan tyckte tonfisken var smaskens!) som först marinerades i olja, chili, lime, honung, peppar och salt och sedan grillades i hel bit. Med hjälp av stektermometern hamnade vi på 36 graders innertemperatur och fick vår godbit precis så saftig och på gränsen till rå som den ska vara. Underbart gott och i härligt sällskap av hemodlade mandelpotatis, bondbönor, sallad och tomater.

Dagen innan var det premiär för grillade fläskkotletter, vilket är något både maken och jag varit botade från sedan ett tidigare frekvent intag. Just denna dag föll vi för Coop-butikens glatt överraskande initiativ att ta in ett betydligt bredare ekologiskt köttsortiment under grillsäsongen. Nytt, men inte sista gången när det smakade så gott. Pricken över i:et blev säsongens första brynta kantareller (plockade runt knuten) och ett litet wok-experiment på den egna svartkålen och skivad vitlök.

Som sagt har grillen gått glödhet och med risk för att slita ut ett vinnande koncept har vi hunnit med två måltider med en riktig favorit. Inspirerad av de lövtunna kalvfiléerna jag vid tillfälle avnjutit i Italien gav jag en svensk kalkonfilé samma behandling. Den skars i cm-tunna skivor, bankades ut och penslades med olja, rivet citronskal, flingsalt och peppar. Dessa grillades snabbt på riktigt het grill och serverades med en klyfta citron att spruta över. Fullständigt underbart och fint sällskap av de egna sockerärtorna och kokta rödbetor.

Mums - grillorgien fortsätter så fort solen behagar titta fram igen!

Fyndandet fortsätter

2011-07-11T21:15:00.001+02:00

Kommer ni ihåg mitt superduperkap häromdagen? Bakstenen i granit som jag tillförskansade mig för rimliga 26 riksdaler istället för välsorterade köksbutikens erbjudande om att få ge 599 kr för densamma. När vi provade nytillskottet för ett pizzabak för dryga veckan sedan kunde vi konstatera att bakstenen verkligen var så bra som jag hade hoppats och landade oss med alldeles utsökt krispiga bottnar med gyllene fyllning.

Däremot upptäckte vi samtidigt behovet av en rejäl bakspade när man ska vara professionell bagare med snabba lucköppningar och hantering av millimetertjocka degar. Blicken vandrade åter till välsorterade köksbutiken där det i förhållande till de betalda 26 kr för stenen verkade tämligen orimligt att ge 149 kr för en tunn liten spade i trä. Funderingarna gick genast vidare till att tillverka ett eget mästerverk med hjälp av tunn träskiva, sticksåg och sandpapper.

Det ska erkännas att träslöjdandet i det hela inte kändes det minsta lockande ur en kreativ synvinkel, så gissa om jag slog till med buller och bång när jag på lokala Röda Korset-loppisen sprang på en spade perfekt till både storlek och skick till det ännu perfektare priset av 5 riksdaler. Mmm, vad jag är nöjd!

Utan vett, men med god aptit

2011-07-08T19:06:00.001+02:00

I väntan på att maken ska påbörja sin semester passar jag på att gör något som jag aldrig gjort förut och som jag definitivt inte trodde jag skulle klara av - jag lever på pulver. Naturligtvis kämpar varenda uns av intellekt och övertygelser i min hjärna emot detta tokeri att överleva på en cocktail av konstgjord mättnad och tillsatser i mängd. Dock är jag nu så innerligt trött på mina ofrivilliga (men högst självförvållade!) volanger i byxlinningen att nu släpper jag för två veckor av mitt liv allt jag tror på i form av äkta mat och naturliga råvaror. En raketstart ska till för farten och motivationen att bli av med detta elände en gång för alla.

Hursomhelst är jag inte tokig nog att följa instruktionerna om att totalt svälta min kropp på all form av sådant som med rätta kan kallas föda. De äckliga små påsarna avlöses sålunda till kvällen av en fettsnål och högst underbar måltid bestående av mycket protein och ett överflöd av hemodlade grönsaker.

Förmodligen har det något med dagarnas födotristess att göra, men den här veckan har mina middagar varit några av de godaste jag intagit i mitt 35,5-åriga liv. Bäst hittills är den ljuva flanksteken från Gröna Gårdar som marinerades och tillagades enligt nedan. Därtill wokades husets egna mangoldblad med skivad vitlök, medan stjälkarna lättkoktes och likaså de egna Amandinepotatisarna.

Marinerad flankstek på grillen

600 g flankstek (eller utskuren biff i tjocka skivor)
2 vitlöksklyftor
3 salladslökar
1/2 dl soja
3/4 dl färskpressad apelsinjuice
1/2 msk paprikapulver
2 msk olivolja
salt och nymalen svartpeppar

Skala och hacka vitlöken. Ansa och strimla salladslökarna. Blanda soja, apelsinjuice, paprikapulver, olivolja, vitlök, salladslök, 1/2 tsk salt och 1 krm peppar till en marinad. Lägg köttet i en plastpåse. Häll över marinaden. Låt dra i kylen minst 1 timme, gärna längre. Torka av köttet. Grilla ca 5 minuter på varje sida. Låt köttet vila 10 minuter. Skär köttet på snedden i tunna skivor.

Om man vill (och inte går på lågkaloridiet...) kan man sila av marinaden. Koka upp den i en kastrull och låt koka ihop till halva mängden. Ringla över marinaden och servera.

Fantastiskt nöjd!

2011-07-07T21:58:00.001+02:00

...är vad jag är med min senaste attiralj för både inomhus- och utomhusköket. Länge har jag trånat efter en baksten och inte blev längtan mindre när jag häromsommaren såg någon av TV-kockarna baka utsökt pizza på sten i den vanliga Svenne-klot-grillen.

Våndan var stor när vi var för fega för att gå in och fråga på diverse stenhuggeri på fjolårets sommartrip till Öland och ännu värre blev det sedan när det visade sig att Weber numera bara har den mindre lockande fejkstenen av iolit att erbjuda (till facila 399 kr). Välsorterade köksbutiken skulle ha 599 galna kronor för den riktiga varan i granit - hutlöst!

Envis som synden har jag sökt vidare efter min ögonsten och gissa om jag nu är utom mig av självbelåtenhet när jag förra veckan plockade upp en baksten av granit i de perfekta dimensionerna för....trumvirvel...27 riksdaler. Jippppi! Mitt hetaste sommartips för bagaren och hempizzabagaren blir därmed att styra kosan mot Bauhaus och deras avdelning för sten och stenskivor. Är killen i kassan inte ny och förvirrad tar han kanske de annonserade 79 kr för stenen, men oavsett skrattar man gott hela vägen hem till klotgrillen.

Underbara skördetid!

2011-07-04T18:51:00.001+02:00

Det är nu det verkligen händer - när man får lön för mödan för all jord som intog hemmet under vårens frösådder, för alla mjölkkartonger som skulle diskas till förgrodden av potatis och för allt pillande med fröer, knölar och plantor.

Idag blev det premiär för årets potatissort Amandine (årets både här hemma och för mina medfritidsodlare på www.aretspotatis.se!) och vidare första skörden av mina nyfunna favoriter - bondbönorna. Båda kan rapporteras lika delikata!

...och för den riktige potatisnörden: Motiveringen till årets potatis... Amandine är med sina späda och tunnskaliga knölar en värdig vinnare av 2011 års utmärkelse. En modern delikatesspotatis som fungerar utmärkt att odla under hela säsongen. Med sin mjälla textur och underbara smak är Amandine en potatis som inbjuder så väl amatörkockar som gourmetrestauranger till gastronomiska smakupplevelser."

I landet just nu

2011-07-03T13:00:00.000+02:00

En gigantisk polkabeta 'Chiogga' och bevis på att vitlöken behöver en månad till

Trots att jag har varit i full gång med frösådder och växthusdrömmar ända sedan januari, så har jag på något vi inte alls hängt med att det redan är juli, redan är dags att börja skörda och att det nu är odlingssommar på riktigt. Igår var kvicksilvret uppe och vände över 30 grader, men tack och lov har naturen haft den goda smaken att hjälpa till med bevattningen med jämna mellanrum den senaste tiden. Riktig lyx för en resande odlare!

För säkerhetsskull fick årets bönor och ärtor bo i mobila korgar - man vet inte vilken dag man flyttar till riktiga landet!

De tidiga bondbönorna 'Witkiem' och 'Masterpiece Green Longpod' blommar stiligt och börjar ge de första primörerna

Överlag har det fullkomligt exploderat med grönska, i bakgrunden potatisen och jordärtskockorna

Blomsterbönan 'Czar' väntar jag med spänning på

Dumdristigt chansar jag på att låta kålen växa helt utan skydd - svartkålen 'Nero di Toscana' klarar sig fintfint så långt

Mangold är jag pinsamt dålig på att använda - men även i år charmades jag av de vackra 'Bright Lights'

Sallad äter vi tills det kommer ut genom öronen,snart är vi självförsörjande även på tomater - har ju "bara 22 sorter" i år

Även örterna fick en mobil destination i år och trivs mycket bättre i däckskrukan än de gjorde i odlingslåda tidigare

...och i väntan på att vår lantdröm ska gå i uppfyllelse kör vi fejkad hönsgård - uppskattat av både liten och stor!

Åter i cyberrymden

2011-07-02T21:13:00.000+02:00

Efter en vecka i kungliga hufvudstaden med både familjesammankomster och hyperinspirerande skrivarkurs på Berghs är lilla familjen återförenad i hemmets lugna vrå. Och inte nog med det, något så enastående har hänt som att Telia äntligen har rått bot på avsaknaden av telefon, internet och digital-TV i hushållet - halleluja!

Att Telia har ordning och reda på sin bevakning av sociala medier är ett som är säkert efter snabb återkoppling på våra suckar på blogg och Twitter, men tänk om de kunde vara lika duktiga på att hålla sina anläggningar i funktion. Elva långa dagar tog det att få fram den lilla mackapären som teknikern stoppade på plats på två röda. Det är ganska lång tid i kommunikationstorka det!

Hursomhelst, vi är lyckligt hemma och återförenade med cyberrymden. Därtill passade lillpysen igår på att högtidlighålla sina 2,5 jordesnurr med favviskex, tårta och avsmakning av årets härliga fläderblomssaft. Saften ville jag för inget smör i Småland sumpa likt förra årets fiasko (överblommade buskar när jag väl kom ut för att plocka!) och satte därför en sats så fort det bara gick. Alltid lika somrigt god - receptet hittar du här.

Veckan i sammandrag

2011-06-26T21:55:00.000+02:00

Uppenbarligen har min närvaro i cyberrymden varit så gott som obefintlig den senaste veckan och det ska villigt erkännas att abstinensen är svår.

Att Telia inte är våra bästa vänner just nu torde vara överflödigt att redogöra för, men att vi inte tänker sänka 25 000 kr på att ansluta nya hemmet till deras kommunikationslösningar är ett som är säkert. Håller tummarna för att en tekniker behagar höra av sig nästa vecka sisådär 9-10 senare än utlovat och att han sedan eventuellt kan förära oss ett besök för ett litet ingrepp "i skåpet" någon gång innan årets slut.

I mellantiden smygsurfar vi hos systern med familj på det s.k. "landet" i Stockholms utkanter, där midsommar firats med två små knattar och deras största lekfavoriter - mormor och morfar! Vi vuxna far fram i något långsammare fart och snart kallar efterlängtad skrivarkurs och påföljande hotellvistelse lite närmare huvudstadens kärna. Ett litet lagom sätt att varva ner inför lång semester och förhoppningsvis finna inspiration inför nya tag på jobbet i höst.

Annars kan det rapporteras att jag som oftast diskuterar konsumtion i "icke-termer" har gjort mig själv väldigt nöjd på den nypåbörjade sommarrean - ett par riktigt fina rosa stövlar från Tom Joule ska jag glassa runt i så småningom på mina lantliga ägor och i mitt bonnakök ska jag åstadkomma fluffiga anrättningar i den fina vita vispskålen i porslin som jag länge suktat efter. Båda till rent förträffliga priser så här i reatider!

Skogens guld glimmar redan

2011-06-20T13:27:00.000+02:00

...är den härliga rubriken som möter mig i GP på nätet när jobbdatorn stånkar igång. Dubbel glädje att både kantarellsäsongen ser ut att ligga i startgroparna och dessutom får jag äntligen ge mig ut i den efterlängtade cyberrymden. Nog för att det säkert gjorde oss gott att ha en paus från multimedia när Telia tog såväl telefon som TV och bredbandet ofrån oss vid lördagens störtskurar, men lite lätt abstinens får man allt efter både blogg och nyheter.

För att inte tala om hur praktiskt det kunde ha varit att ha tillgång till busstidtabell i arla morgonstunden och ett recept till kvällens flädersaftskokande. Inte att nämna hur uppgiven min stackars make verkar efter att ha rapporterat en timme i Telias felanmälningskö och fortfarande 23 desperata stackare före.

Tillbaka till de härliga nyheterna som skapar förväntan och längtan till årets turer i svampskogen...

"De senaste åren har det droppat in rapporter om kantareller redan före midsommar och det är likadant i år, säger Magnus Neuendorf, botanist och svampkännare i Göteborg. Förra året var ett väldigt bra kantarellår och hittills tyder mycket på att det kan bli likadant i år, eftersom vintern och våren varit snarlika fjolårets... Men mycket hänger på hur vädret ser ut i juli, då måste det vara rätt mycket regn och lagom varmt. Får vi ett antal veckor med helt torrt väder och ingen nederbörd alls, då blir det inga svampar. Men även om vissa av det eftertraktade guldet har tittat fram på sina håll redan nu, så är det slutet av augusti och september som är kantarelltider framför andra."

Stövlar på - hemliga svampstället, här kommer jag!

Bilden är lånad från GP

Hipp, hipp, hurra

2011-06-13T16:04:00.000+02:00

...ropar vi för mormor som fyller pensionist idag! I denna stund befinner hon sig på andra sidan Kattegatt för vidare äventyr och förmodligen välbehövlig vila efter en intensiv helg med sin lille dyrkare och svans. Hela helgen har vi fått rå om mormor och morfar och lilleman missar inte en värdefull sekund tillsammans med sina två lekfavoriter.

Den här gången räckte det tydligen inte med lek och skoj från arla morgonstund, utan den lille skulle prompt också sova mellan de tu. Hur man kan välja den formen av snarktortyr är för mig ett mysterie! På vaken tid hann vi med allt från frukost vid stranden, till stora visningen av nya tomten, middag på stan och en härlig kväll i botaniska trädgården i Götet.

Är det födelsedag så är det, så med lite lätt improvisation bakades en mumsig hallon- och kolatårta med orginalrecept från Bara en kaka till... Slarvig ingrediensinventering och avsmak för animaliskt gelatin gav oss ett välsmakande, men aningens för sladdrigt resultat. Nästa gång ökar jag på snabbgelatinet enligt receptet nedan och allt ska säkert vara tiptop till både smak och konsistens.

Chokladtårta med hallon- och kolamousse, ca 10 bitar:

Chokladbotten:

100 g smör
1,5 dl socker
0,5 dl kakao
1/2 tsk vaniljpulver
0,5 tsk flingsalt
2 ägg
1,5 dl vetemjöl

Smält smöret, och rör ut det med socker och kakao. Tillsätt vaniljsocker, salt och vetemjöl, och avsluta med att röra ner äggen i smeten. Häll smeten i en bakplåtpappersklädd rund form med avtagbara kanter, och grädda i nedre delen av ugnen på 175 c i 15-20 min. Låt sedan svalna.

I orginalreceptet var det mousse på dulce de leche, men är man dum nog att glömma köpa kondenserad mjölk får man sno ihop en kolasås som bas istället...

Kolasås till kolamoussen

1 dl sirap
1 dl socker
2 dl grädde
1 krm salt
1/2 tsk vanilj
2 msk smör

Häll grädde, socker, sirap, salt och kakao i en kastrull. Koka upp och rör hela tiden i ca 5 minuter. Tag såsen från plattan och rör i vaniljsocker och smör. Låt svalna till trögflytande konsistens.

Kola (eller dulce de leche)-mousse:

1 burk kondenserad mjölk (kokt i ca 1,5 timme) eller kolasåsen ovan
1+2 dl vispgrädde
1 påse snabbgelatin
2 äggulor

Vispa ut kolakrämen/såsen i grädden, rör ner snabbgelatinen. Vispa de 2 äggulorna för sig, och 2 dl grädde för sig, rör ner allt i gräddkolasmeten. Häll moussen ovanpå chokladbottnen, och ställ in i kylen att stelna.

Hallonmousse:

200 g hallon
0,75 dl florsocker
2 dl vispgrädde
2 påsar snabbgelatin

Kör hallonen med en stavmixer och vispa ut med 0,75 dl florsocker och snabbgelatinet. Vispa 2 dl grädde, och vänd ner hallonröran. Bred hallonmousen ovanpå dulce de leche-moussen, och låt stelna ytterligare några timmar innan servering. Garnera gärna med färska hallon och citronmeliss.

Guten Appetit!

2011-06-11T08:00:00.001+02:00

Så långt ifrån sommarmat man kan komma och ännu längre ifrån någon sorts bikinifrämjande diet, men ibland måste man bara få gå wild-and-crazy och njuta av de fina lokalproducerade varorna som den lilla lokala butiken har den goda smaken att marknadsföra.

Man kan aldrig vara säker på när eller vad, men befinner man sig i vår lilla Hemköpbutik i Onsala på rätt tidpunkt så hittar man det utmärkta KRAVmärkta köttet från Naturgården i Vallda och de nästan lika "braiga" varorna från Gårdens Delikatesskött från Tjolöholms Lantbruk. Det senare inte KRAVmärkt, men alltid till utmärkt belåtenhet i smak och mörhet och enligt utsago från naturbetesdjur.

Varje gång vi köper köttet från någon av dessa två lokala producenter oh:ar och ah:ar vi ikapp om hur perfekt det är till smak och konsistens och den här gången var det inget undantag när jag kom över en förpackning kalvschnitzlar som snabbt och lätt förvandlades till klassiska wienerschnitzelar och serverades med de obligatoriska tillbehören kapris och citron. Ansjovisen göre sig inte besvär i vårt hushåll.

Tunt utbankade köttskivor vänds först i vetemjöl med salt och peppar, vidare i uppvispat ägg för att sist få sig en snurr i ströbröd innan de snabbt steks i smör och olivolja i en het panna. Serveras med kokt potatis, gröna ärtor och smält smör. En tanke ägnas våra österrikiska släktingar och sedan in i kaloridimman!

Att återerövra

2011-06-09T08:00:00.002+02:00

Nu händer det äntligen grejer när det gäller odlingarna och förutom att vi redan skördar och njuter egenodlad sallad och cocktailtomater, så har det också en annan distinkt fördel att sommaren är här. Nämligen att vi nu åter får våra fönster och ljuset som silar därigenom tillbaka! Ända sedan de första kronärtskocksfröerna hamnade i jorden strax efter nyår har det nämligen varit rent ut sagt kallabalik på varenda fönsterbänk och annan plats i vårt hus som skänker minsta lilla ljusglimt till växande plantor.

Man skulle kanske kunna tänka sig att den för året nyinstallerade odlingsbänken med tilläggsbelysning skänkte avlastning, men om jag ska vara riktigt ärlig bidrog den nog snarare till än mera trängsel. Med extra ljus blev det ju sådan fin fart på växandet att en inbiten odlartok som jag inte riktigt klarade att hejda mig från kaoset som jag så heligt hade lovat att mina grabbar skulle slippa om jag bara fick införskaffa den omtalade extrabelysningen med bänk. Hmmmm...

Med risk för att spärras in på någon form av anstalt...avslöjar jag lite generat att jag nu fått ut 2/3 av mina tomatplantor (väldigt duktigt - bara EN av varje sort!) till sina slutdestinationer i murartrågen...omgivna av en fullständig förmögenhet i utmärkt P-jord från Hasselfors, dopad med aska från grillen och ett par duttar benmjöl. 16 (gulp!) plantor är på plats och det matematiska geniet räknar snabbt ut hur många som står kvar på tillväxt i köksfönstret och konstaterar att bara en galning kan ge sig på 24 sorters tomater i en pytteliten villaträdgård med sitt nya växthus fortfarande fint emballerat i väntan på flytt till lantligare destination.

Häromkvällen hann jag också äntligen med att uppgradera de fina chiliplantorna (första lyckade sådden från 9 januari) till sina "sommarhinkar" med ny fräsch jord - fem sorter: Hungarian Hotwax (med sina fina frukter på bilden oven), Red Cherry, Hot Lemon, Mini Bonnet och Jalapeno. På tillväxt står fortfarande de svårflörtade Jamaican Bell (som tog sig på tredje försöket och lika många fröpåsar!) och Sweet Banana, sådda 2 april.

Physalisen fick sina tvillingplantor separerade till varsin hink och mina fyra paprikasorter fick även de mer plats om fötterna - Antohi Romania, Ferenc Tender, Golden Bell och Frigitello. De får husera vidare i det fula miniväxthuset, då jag och paprikorna inte alls var överens om den svenska sommarvärmen förra året.

Vilken försmak...

2011-06-07T14:28:00.000+02:00

...av sommar och ledighet det blev i långhelgen som gick. Plötsligt slog både sol och värme till och mina odlingar och naturen överlag fick den välbehövliga skjutsen in i full grönska. Lite fotoredigering i helgen gav vid handen att det inte är länge sedan alls som björkarna i tomtgränsen var alldels kala, men nu bildar de en magnifik grön kuliss till allt som spirar i trädgården.

Tokiga föräldrarna ägnade en stor del av helgen att storrengöra hus och hem både in- och utvändigt och efter den pärsen var vi flera som behövde en rejält svalkande dusch. Lilleman var modigast av alla och sprang fram och tillbaka i den iskalla strålen från trädgårdsslangen, vilken även fick ge de späda plantorna en och annan välbehövlig avsvalkning i solgasset. Mina fina korgar med störbönor är på plats med grödor som dra iväg på höjden. Äppellådan med krasse och våra små egenhändigt snickrade hönor får pryda trädgården tills äkta vara kan införskaffas till nästa säsong.

Lillkillen blev plötsligt storkillen när han fick sin hett efterlängtade "svajta cykel". Lära-cykla-pinnen (tog ett tag innan jag listade ut vad mojängen hette...) är även den inhandlad, så i veckan som kommer bli det nog en och annan runda avverkad på ortens gator och gångar. Tur att entusiastiska mormor och morfar kommer och löser av de söndersprungna föräldrarna till helgen!

Nog för att vi har haft en härlig sommarhelg, men för tredje säsongen i rad blev vi vid precis samma tidpunkt påminda om varför vi så hett längtar till vårt framtida avskiljda lantliga boende. Det är just vid den här tiden när grannarnas pool-från-helvetet varit framme sina första 48 timmar, när grannskapets alla ungar vrålat ur sig alla sina lagrade vintervrål i samma pool, när grannfamiljens egen tvååring ylat hysteriskt i 48 timmar för att hon inte får vara med de stora barnen och plaska och samma familjs sexåring rutit "paaaappa" för femtioelfte gången för att få service av något slag av sina på annat håll upptagna föräldrar.

På nationaldagskvällen kände vi oss med andra ord mer än mogna att lämna svenska-hjärtan-idyllen för en tur långt in i de fridfulla halländska skogarna. Invid en av våra favoritsjöar riggade grillmästaren sin bärbara picnicgrill för att tillreda sommarkvällens delikatesser. De lokalt producerade korvarna med ett rejält köttinnehåll smakade alldeles utmärkt tillsammans med färskpotatis och hemodlad sallad och mynta med galiamelon och fetaost i kuber. Strålande gott och åh, så fridfullt!

Det busigaste som försigick var lillemans förtjusta tillrop när vi hade kotterace ner för de höga klipporna - det är vår melodi för en härlig stund tillsammans! Tänk att man kan ha så kul utan vare sig studsmatta eller enorm badpool för en förmögenhet.

Det var ju snyggt...

2011-05-31T14:24:00.001+02:00

Ha, ha - det var ju allt ett snyggt inlägg jag hade producerat med tre udda bilder och ingen text...och det var inte ens Bloggers fel. ...och två gulliga kommentarer fick jag ändå - ni är för söta ni mina bloggvänner! Bloggvärlden är en väldigt varm värld att befinna sig i.

Vad jag avsåg att berätta för er var att nu har äntligen alla mina bönor och ärtor förgrotts, planterats ut i pilkorgar fyllda med dyr P-jord och fått kostnadseffektiva, men högst praktiska klätterstöd. Årets odlarplaner var minst sagt ambitiösa och in i det sista lurade jag mig själv att jag skulle få sätta ner alla mina plantor på 1600 lantliga kvm, men så var det en något mindre optimistisk familjemedlem som upplyste mig om faktumet att man måste schakta och köra stora monstermaskiner över tomten om man ska bygga sig ett hus. Glädjedödare!

Hursomhelst, nu får jag göra plats för ett småskaligt lantbruk på mina småttiga 332 småbarnfamiljs-ghetto-kvm och skam den som känner sig nedslagen för det. Bondbönorna Witikem och Masterpiece Green Longpod får samsas med morötter, rödbetor, spenat, mangold m. fl. i landet.

Sockerärtorna Sugar Snap klättrar lite nonchalant i en kruka och deras kusiner Carouby de Moussane fick sig en pilkorg likt störpurpurbönorna Cosse Violette, störbrytbönan Neckarkönigin, störvaxbönan Goldfield och blomsterbönan Preisgewinner. Sista sorten blomsterböna Czar får krypa på en dyr tjusigställning nere vid rabatterna och potatislandet.

Ingen har sagt något...

2011-05-28T09:50:00.000+02:00

...men om jag känner min käre svärfar rätt, så tror jag allt att han och jag har ett inofficiellt tomatrace i görningen. Eller vad säger du svärfar? Hela våren har jag ju ägnat mig åt att driva upp och curla de sex plantorna av busktomaten Whippersnapper som skulle bli mina prisvinnande, megatidiga majprimörer på fönsterbrädan. För ett par veckor sedan fick svärfar och svärmor varsin planta och genom deras son har det sedan skickats diskreta meddelanden om att tomaterna 12 mil norröver minsann är på gång att mogna.

Själv hade jag gott hopp om att jag skulle komma i mål på mitt utsatta datum - 15 maj - för första smakprovet, men av någon anledning har de små rackarna hållit emot den röda färgen allt vad de kunde. Med andra ord inträffade tomatpremiären för hemodlat 27 maj 2011.

Vad säger du svärfar - klådde du mig i din gentlemannamässiga blygsamhet?

Snabb och gott med lite sting

2011-05-24T10:10:00.001+02:00

Bortsett från vårt obligatoriska DVD-avsnitt av Boston Legal före sänggående, så kan jag tycka att TV:n så här års mest står och samlar damm. Någonstans i ingen-mans-landet mellan Veckans Brott och Sommar med Ernst glömde jag till min stora fasa till och med att slå på dumburken för Trädgårdsfredag förra veckan och det säger väl något om hur engagerad jag är i soffsittande just nu.

Mestadels ränner jag runt i trädgården mellan mina odlingstunnlar, bönpyramider och potatislandet jag inte kunde låta bli i år heller, med kortare avbrott för fotografering och redigering, lite kortmakeri och marknadsföringspyssel för lilla webbutiken Kul på riktigt.

Men äta bör man dock, så häromdagen blev det en snabblagad rätt som blev mycket god. Nu när chili- och tomatsäsongen drar närmare kommer den definitivt att ingå i sommarens arsenal av "snabblagat för lata dagar".

Pasta all´Arrabiata med inspiration av Leila Lindholms recept

1 pkt färsk tagliatelle pasta
3 tomater i tärningar
1 burk krossade Mutti-tomater
2 msk olivolja
1 msk socker
2 vitlöksklyftor, tunt skivade
1/2 mild röd chilifrukt eller motsvarande chiliflingor
2 msk hackad persilja
1 citron, rivet skal och/eller saften
flingsalt
svartpeppar från kvarn
1 msk balsamvinäger

Bryn chili och vitlök i oljan, lägg till färska och konserverade tomater - låt koka ihop. Smaksätt med övrigt och låt sjuda en stund till medan du kokar pastan. Servera med mozzarellakuber och nymalen svartpeppar.
Bild från TV4

2011-05-18T10:51:00.000+02:00

Just nu är det en viss liten herre hemma hos oss som babblar uppspelt om vad han ska göra på fredag..."klockan åtta (en fix idé han har fått att allt viktigt sker vid denna tidpunkt - helt osant eftersom han ofta själv då fortfarande snusar på kudden!) ...åker mamma och Max buss till Kuuungsbacka, sen åker vi tåg läääänge och sen kommer mommo och moffa med Goffen - okidoki!!!"

Med andra ord bär det av söderut för att hälsa på mormor och morfar som nu äntligen är i form igen och åter är hur sugna som helst på barnbarnsbesök. Med morfars långdragna sjukhusvistelse under våren har det gått alldeles för lång tid sedan vi sågs senast och jag är övertygad om att de stolta morföräldrarna kommer att sitta gapandes av förundran när de hör hur den lille krabaten har börjat prata, fundera och filosofera.

Det är helt otroligt hur lilleman på ett par månader har gått från fåordig lillkille till en bibbelbabbel av stora mått. I morse innan vi åkte till dagmamman filosoferade han över frukost: "mamma, kommer du ihåg när pappas byxor gick sönder. Det sa ritsch i rumpan - ha,ha,ha!"

Ni glömmer väl inte...

2011-05-14T22:24:00.001+02:00

...att vara med och tävla om Sara Begners fina bok Laga mat tillsammans från min webbutik Kul på riktigt? Lämna en kommentar på bloggen för att delta och gilla oss dessutom på Facebook för att dubbla dina chanser att bli den lyckliga vinnaren.

I butiken säljer jag handplockade leksaker som uppmuntrar barn och föräldrar att leka och lära tillsammans i vardagen. Välkommen in på en titt!

En matpaus...

2011-05-11T13:02:00.001+02:00

Just nu bloggas det väldigt lite, men däremot mixtras det betydligt mer i odlingarna, med kameran och med mitt lilla företag Kul på riktigt. Simultant planerar vi husbygge, jobbar lite lagom på lönejobben och har full fart och massor av skratt med en väldigt påhittig och nyfiken liten tvååring. Livet är gott, morfar har äntligen kryat på sig och det verkar äntligen vara dags för den härliga utesäsongen - vi njuter!

Helt apropå inget alls bjuder jag på receptet till en fräsch och lätt pastarätt som vi avnjöt mellan allt grillande...

Spaghetti med räkor, vitlök och tomat

400 g spaghetti
4 vitlöksklyftor
5 msk olivolja
1 st röd chili
12 körsbärstomater
400 g skalade räkor
100 g grovhackad spenat
salt
peppar
1/2 citron
grädde - efter smak

Koka spaghettin efter anvisningarna. Skala, hacka och fräs under tiden vitlök i olivoljan i en stekpanna tills den börjar mjukna. Kärna ur och hacka chilin och tillsätt den. Låt allt fräsa en minut och lägg sedan i tomaterna och koka ihop tills hälften av vätskan försvunnit. Häll i önskad mängd grädde beroende på hur krämig du vill ha rätten och vänd ner spaghettin i stekpannan, låt den bli varm. Vänd ner räkorna och spenaten och smaka av med salt och peppar. Tvätta och torka citronen och riv över lite av citronskalet på pastan.

Nu händer det grejer...

2011-05-07T12:00:00.000+02:00

Mina supercurlade Whippersnappertomater (dvärgbusk) som huserar i köksfönstret verkar uppskatta all omvårdnad de får i form av solexponering, jämn vattning och dagligt skakande för pollinering. Mitt mål var mogna tomater till 15 maj och nu ser det faktiskt ut som om de små frukterna skulle kunna komma i mål precis enligt plan om solen gör sitt under veckan som kommer.

Pumpan 'Long Pie' fick världens fart när den fick ny och större kruka uppe i badrumsfönstret. Finfina blommor poppar fram till höger och vänster. Någon som vet huruvida de bör knippsas av för att gynna tillväxten av plantan så här års?

Full av inspiration...

2011-05-06T18:15:00.000+02:00

...efter en dag på Lisebergs Trädgårdsdagar med världens tålmodigaste tvååring.

Lite skitsnack

2011-05-04T17:51:00.001+02:00

För ett tag sedan började jag skriva en liten svit om jord och gödsel, men någonstans på vägen tappade jag bort mig i gödslingsstrategierna. Nu är det verkligen hög tid att få landet förberett för sommarens näringsslukande grödor, så här kommer den spännande fortsättningen... Informationen är hämtad från den mycket givande föreläsningen i Hasselfors Gardens regi som jag bevistade tidigare i våras.

Att välja gödselmedel och gödslingsstrategi är inte helt enkelt om man inte är insatt i växternas näringsbehov. och på marknaden finns en uppsjö av olika gödselmedel av olika urspung och sammansättning. Hursomhelst behöver alla växter näring och de som växer fort behöver mer än de som växer långsamt. Näringen tas i första hand upp genom rötterna så det är via jorden tillförseln sker.

Det finns olika sätt att dela in gödselmedel, men ofta utgår man från urspunget och skiljer mellan naturgödsel och mineralgödsel. Naturgödsel har sitt urspung från levande växter eller djur och är för det mesta rester efter skörd eller gödsel från djur. Näringsämnena finns bundna i organiska komplexa föreningar och det mesta frigörs med tiden efter att svampar, bakterier och andra mikroorganismer bearbetat och sönderdelat dessa föreningar i komposten eller nere i jorden.

Mineralgödsel kallas även handelgödsel eller konstgödsel. Dessa kommer från gruvdrift eller energikrävande industriproduktion och ofta i form av salter vilket innebär att de är snabbt lösliga i vatten. Salter löser sig i markvätskan och tas snabbt upp av rötterna utan mikrolivets inverkan.

De tre viktigaste näringsämnen som växten behöver är kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) och innehållet brukar anges i procent, t.ex. NPK 14-7-15, vilket innebär att gödseln innehåller 14% kväve, 7% fosfor och 15% kalium.

Kväve (N) har störst betydelse för bladtillväxten och gör växten grön och frodig. Överskott på kväve i jorden gör att grenar och blad växer kraftigt och färgen blir mörkt grön. Växternas celler blir vätskefyllda och man säger att plantan är 'lös i växten', vilket gör dem ömtåliga för kyla och annan stress. Gödsla därför inte fleråriga växter med kväve på sensommaren och hösten. Brist ger ljusgröna och svaga plantor.

Fosfor (P) finns med i eneriomvandlingen i växten och gynnar bl a blomning ochfruktsättning. Brist kan ge gråaktig missfärgning av bladen och avtagande tillväxt.

Kalium (K) har allmänt god inverkan på ämnesomsättningen och gynnar växternas avmognad (förberedelse för vintern). Brist ger torra bladkanter eller gulfärgning av bladen.

Dessa är makronäringsämnen, vilka växten behöver relativt stora mängder av. Dessutom behöver växten ytterst små mängder av andra ämnen som till exempel järn, mangan och zink -mikronäringsämnen. Ett fullgödselmedel bör alltså innehålla rätt proportioner av både makro- och mikronäringsämnen. Resten av gödselmedlet bestär av andra grundämnen som ingår i de kemiska föreningar gödselmedlet består av t ex syre och väte.

Allra enklast (och säkerligen dyrast) är att gå till plantskolan att skaffa sig ett fullgödselmedel - helst ekologiskt och miljösmart och därmed inte mineralgödsel. Vill man istället lita mer till moder natur och det som människan använt i sina odlingar sedan urminnes tider har man följande alternativ:

Stallgödsel är ett mellanting av jordförbättring och gödsel - eftersom den ofta är uppblandad med mycket strömedel är den inte så näringsrik per volym räknat. Volymen är ändå bra för att förbätta jordens struktur och man får närigsämnena på köpet. Kogödsel är den traditionella grundgödseln i trädgårdslandet och är rik på näringsämnet kalium. Även hästgödsel och svingödsel är kaliumrik. Exakt hur mycket näring som finns i gödsel kan man inte säga utan en analys och beror bl a på strömängd, strösort och komposteringstid.

Kompost kan också vara ett mellanting av jordförbättring och gödsel - näringshalten och kvaliteten avgörs mycket av vad som komposterats. Trädgårdsavfall cirkulerar bara näringen i trädgården medan hushållskompost även tillför oönskade ämnen som klor från koksalt samt om frukskal mm läggs i så kandet även förekomma rester av bekämpnigsmedel och andra oönskade ämnen från industrisamhället.

Hönsgödsel eller gödsel från andra fjäderfä har normalt en god allsidig sammansättning av näringsämnen för odling och är relativt koncentrerad för att vara ett naturgödselmedel så därför behövs inte lika stor mängd.

Vinn en finfin bok!

2011-04-28T11:13:00.000+02:00

www.kulpariktigt.se

Min webbutik Kul på riktigt har rullat igång med fart och jag glädjs innerligt av alla positiva tillrop och föräldrar som håller med mig om värdet av att ha kul tillsammans med sina barn i vardagen. För att inspirera lite extra lottar jag nu ut den fina boken Laga mat tillsammans: riktig mat för hela familjen skriven (och signerad!) av härliga kocken och småbarnsmamman Sara Begner.

Boken är utmärkt inspiration för hur man får barnen att vilja vara med och tillreda maten och till på köpet får dem intresserade av att prova grönsakerna eller vad det nu är som de konsekvent vägrar äta. Författaren påminner oss småbarnsföräldrar välbehövligt om att mat är njutning och stunden vid middagsbordet ska vara dagens höjdpunkt där vi samlas och har det trevligt tillsammans!

Det krävs inga mästerliga matlagningskunsskaper eller magiska trolleritrick, utan det räcker med att gäng smarta tips för att väcka matlusten! Låt barnen aktivt vara med, släpp in dem i köket och gör köket till hemmets roligaste rum! Boken innehåller naturligtvis vidare massor av lättlagade recept med smaker som hela familjen gillar och som får alla att längta till middagen.

För din chans att vinna boken lämnar du en kommentar på Kul på riktigt-bloggen här och länkar till tävlingen från din blogg. För att fördubbla dina chanser går du dessutom in och "gillar" vår Facebook-sida här.

Vinnaren koras 31 maj - lycka till!

Fult, men bra!

2011-04-27T15:23:00.001+02:00

Ingen människa kan påstå att det är snyggt med den nödvändiga fiberduken över odlingarna, men visst ser det lite småproffsigt ut när man satsar på riktiga odlingstunnlar!? Mina storslagna odlarplaner för påskhelgen gick alldeles åt skogen när jag spenderade helgen genomförkyld och totalt orkeslös till stor del under en filt på soffan.

Nu har i alla fall en smula energi infunnit sig igen och därmed var det alldeles tvunget att sprida kogödsel och så fröer igårkväll ända till solen försvann bakom skogen. Sista finishen blev de två odlingstunnlarna som jag hittade till överkomligt pris på ÖoB häromdagen och nu är förväntningarna höga på en rekordstart för morötter i mixade färger, spenat, polkabetor, persilja, trädgårdsportlak, rödlök, mangold, koriander och två sorters bondbönor. De senare åkte ner både som förgrodda plantor och som frö och jag hoppas verkligen att de fina plantorna klarar chocken att flytta från ombonade gästrummet till kalla landet.

Superinspirerad av Lena Israelssons fina bok Kål & Krasse - den nya Köksträdgården har jag försökt få en fin balans mellan snabbväxande, långsamväxande och vad hon kallar "kom-igen-växter" (t.ex. mangold och portlak som växer till sig igen efter att man skördar).

Mina fem pallkragar huserade sedan tidigare den blygsamma sparrisen och vitlöken som sattes i höstas. Jordgubbsplantorna lyser med sin frånvaro efter den svinkalla vintern och behöver förmodligen ersättas med nya friska exemplar. Pallkragen som var ledig fick bli hem åt fem salladssorter och begåvades även den med en lagom snygg odlingsduk. Nu väntar jag med spänning!

Kolla, kolla, kolla in!

2011-04-24T19:58:00.002+02:00

Jag säger precis som sonen när jag stolt paraderar mina bortklemade dvärgbusktomater 'Whippersnapper' som äntligen satt årets första frukt. Lyckan är stor och det ser ut som om det faktiskt betalar sig med den tidiga sådden i januari, otaliga omskolningar i bästa jordblandningen och förstaparkett i köksfönstret med säkerligen ett och annat höjt ögonbryn hos grannarna som nog undrar huruvida jag verkligen tycker det är smakfullt och praktiskt att bo i en djungel.

Nu börjar det tröttsamma springandet med stora krukor in och ut för långsam avhärdning och längre och längre stunder ute i solljuset. Med eller utan uppsatt växthus, så ska jag minsann ha satt tänderna i egenodlade körsbärstomater innan mitten på maj månad!

Glad påsk!

2011-04-23T08:00:00.003+02:00

…och rakt in i sockerkoman för både stor och liten. Påskharen tittade förbi lite prematurt redan på långfredagen och framåt eftermiddagen dyker farfar upp med den traditionsenliga leveransen av socker för ett helt kompani. Lilleman är i sitt esse!

Lite målning av ägg och traditionell påskmat ska vi allt klämma ner det med, men som om vi inte redan nog kommer att inta alldeles för mycket kalorier och sött så föll jag till föga för desserten som härliga Bara en kaka till… slog ett slag för häromdagen…

Key Lime Pie

3/4 pkt digestivekex
75 g smör
1 burk kondenserad mjölk
1 tsk kanel
1/2 tsk vaniljpulver
4 äggulor
0,75-1 dl pressad lime

Blanda kex, smör, kanel och vanilj i matberedare tills du har fått en grynig massa. Tryck ut den i en form med avtagbara kanter, och grädda i mitten av ugnen på 200C i ca 5 minuter. Låt svalna. Rör ihop äggulorna med den kondenserade mjölken och limesaften, och bred över digestivebottnen. Fyll pajskalet och grädda ca 15 min in 175 C. Ställ in pajen i kylen till servering, då den garneras med limeskivor.

Helgfrid? Nja…rättvist i alla fall

2011-04-21T12:50:00.001+02:00

Underbart med förestående långhelg och att det lovas finfint väder gör ju definitivt inte saken sämre. Att jobba halvdag och hämta en förmodligen fullständigt slutkörd son efter påskfestandet hos dagmammorna skulle ju kunna borga för en lugn start på helgen, men icke! Som den obotliga tidsoptimist och överengagerade typ jag är har jag naturligtvis anmält mitt intresse för att agera FairTrade-ambassadör mitt i det tokigaste påskshoppingkaoset i eftermiddag.

På mitt uppdrag som ekoambassadör förra helgen nämndes det i en bisats att den härligt framåtsträvande handlaren på Coop Forum Sisjön i Göteborg börjar sälja de härliga ekologiska barnkläderna från Sture&Lisa. Kläderna som är producerade av bomull som odlats under schyssta och ekologiska förhållanden har FairTrade-märkningen och det ska alltså pratas lite om vad det är för bra med det då…

Så som till exempel att många producenter i utvecklingsländer har begränsade resurser och har därmed svårt att hävda sig på världsmarknaden. För att kunna sälja sina produkter har de ofta tvingats pressa sina priser, sänka kraven på arbetsförhållanden samt sälja via flera mellanhänder som tar en stor del av förtjänsten och resultatet är naturligtvis fattigdom och allt elände därmed förknippat.

Mot denna bakgrund växte den rättvisa handelsrörelsen fram och FairTrade främjar just handel och är därmed inte ett bistånd, utan ett handelssamarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter. Rättvis betalning, goda arbetsförhållanden, långsiktighet, respekt för mänskliga rättigheter och för miljön som på sikt ska möjliggöra ekonomisk och social utveckling.

En FairTrade-märkt vara garanterar att producenten får schysst betalt för sina varor och den främjar långsiktiga avtal, vilket gör att arbetsvillkoren för anställd arbetskraft förbättras avsevärt.

Genom att välja FairTrade-märkta produkter bidrar man till att:

• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor

• Barnarbete och diskriminering motverkas – förbättrad familjeekonomi gör att barn kan gå i skolan istället för att arbeta

• Demokratin och organisationsrätten främjas genom att de anställda har möjlighet till inflytande och medbestämmande i frågor som rör verksamheten.

• Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt

• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas då certifierade producenter måste arbeta systematiskt med att minska sin miljöpåverkan och att integrera miljöhänsyn i hela verksamheten - t ex ta ansvar för grund- och ytvatten, skydd av utrotningshotade arter i området, hänsyn till biologisk mångfald och buffertzoner för att skydda känsliga områden och undvika de farligaste bekämpningsmedlen

För att återgå till Sture & Lisas plagg är de alla färgglada och tänkta att passa både flicka och pojke. Svenskdesignade och sedan producerade i tredjevärlden med ekologisk bomull och rättvisa arbetsförhållande. Söta och kloka – saknar bara själv en baby att sätta dem på!

Ätliga resminnen

2011-04-20T14:41:00.000+02:00

På den tiden maken och jag var heltidsarbetande noll-barns-föräldrar med total avsaknad på miljösamvete, som förtjänade (enligt oss själva...) långa lata semestrar på tropiska destinationer runt om vår glob hände det sig så att vi ofta spenderade ett antal veckor av vår semester på diverse exotiska resmål. Rejäla lönekuvert rullade in varenda månad när man spenderade en absolut majoritet av sin vakna tid på kontoret eller resandes i tjänsten, Al Gore hade ännu inte öppnat ögonen på oss rutinflygresenärer och framförallt hade det inte gått upp ett ljus för oss att man kan sprida ut två veckors dyr lyx över femtiotvå veckor med stadig livskvalitet.

Vår första gemensamma långresa gick till New York, året efter drog vi till Tobago och gifte oss i smyg och naturligtvis var det "nödvändigt" att återvända till Karibien för att fira vår första bröllopsdag på Barbados. Därefter följde ett gäng långa resor i både östlig- och västlig färdriktning innan vi hade botat rycken i restarmen, tog oss samman och satsade på familjeliv och vips blev familjen eko-reko-grönsaksodlande-miljöbils-tomtar när det blev så uppenbart att livskvalitet och vardagslyx inte är två hysteriska veckor i solen tio timmars flygresa bort.

Resten är historia, förmodligen en ganska annorlunda historia för dem som följt min blogg sedan jag blev ekoälskande-återvinningspropagerande-arbeta-så-lite-som-möjligt-småbarnsmamma med fingrarna i jorden med mitt idealistiska huvud högt ibland molnen emellanåt. Inte att säga att jag för allt smör i Småland skulle vilja vara utan de fantastiska reseupplevelser jag först tillskansade mig som vägglusbiten-backpacker i min ungdom eller så småningom på hotell med lite bättre standard i makens sällskap.

Något som vi ofta återkommer till här hemma i våra lokala vardagsnöjen är alla de maträtter som vi ätit med god aptit under en parasoll på en tropisk strand eller på den lokala mexikanska tavernan. En av dessa favoriter som passar extra bra under den stundande salladssäsongen är:

Kycklingsallad från Barbados

isberg- eller blandade salladsblad
gurka i halvmånar
syrligt äpple i tärningar
grillad eller stekt kyckling i tärningar
stekt bacon i bitar

Dressad med en vinägrett på:

3 delar olja (eller hälften olja/hälften vatten)
1 del vinäger
någon matsked Dijonsenap
salt och peppar

Avnjuts allra bäst i tropiska temperaturer en varm sommardag tillsammans med en karibisk öl - Carib från Trinidad eller en Banks från självaste Barbados, men är lika god närhelst det finns krispig närodlad sallad att tillgå.

Tio skäl till att välja ekologiskt

2011-04-15T10:34:00.003+02:00

Laddar inför helgens begivenhet som ekoambassadör på Baby & Barn mässan. För den som har andra planer än att vandra på Coops pedagogiska Ekostig i helgen kommer här ett övertygande sammandrag av vad jag tänker mässa tills besökarnas öron ramlar av…

Ett kännetecken för ekologiskt jordbruk är växelbruk - grödorna varieras för att förhindra att ogräs, sjukdomar och skadedjur får fäste. För att bekämpa ogräs och skadedjur kan biologisk bekämpning användas, det innebär att naturliga fiender tillförs som kan vara insekter eller växter. För att bevara markens bördighet ingår vall och ärtväxter i växelbruket; eftersom de binder näringsämnet kväve. Användning av stallgödsel är en annan viktig del i det ekologiska jordbruket och sluter kretsloppet. Konst/handelsgödsel i konventionellt jordbruk är en onaturlig ersättare till kogödsel och gröngödning och produktionen därav är mycket energikrävande och bidrar till växthuseffekten.

Ekologisk mat odlas utan genmodifieringen som blivit allt vanligare inom konventionellt jordbruk. Där tar man fram härdiga grödor på konstlad väg genom att korsa växtgener med varandra, även djurgener. Gener kan flyttas mellan arter, plockas bort eller vändas bakochfram. Men resultaten är delvis oförutsägbara eftersom det inte går att kontrollera var i mottagarorganismens genuppsättning de nya generna hamnar eller hur många kopior som fastnar. Det finns väldigt liten forskning om detta område och därför är även de långsiktiga konsekvenserna oklara.

Det finns de som med bestämdhet anser att ekologisk mat är hälsosammare än konventionell. Och så finns det de som med bestämdhet påstår att så inte alls är fallet. Vad man menar med hälsa kan skilja sig åt – det kan vara bättre hälsa för jordbrukarna som inom ekologisk odling slipper hantera bekämpningsmedel och det kan vara bättre hälsa för dig själv eller ett ökat välmående för att du gör något bra för miljön.

Det är en stor skillnad mellan ekologiska och konventionella varor när det gäller kemiska bekämpningsmedel. Då Livsmedelsverket 2005 gjorde ett stickprov på ekologiska livsmedel så hittades inga rester av kemiska bekämpningsmedel. Av samtliga prov av konventionella livsmedel så hittades bekämpningsmedelsrester i 62 procent av proverna.
Det saknas vetenskapliga bevis för att det generellt är så att ekologisk mat är hälsosammare, men varför riskera onödig exponering när det inte är önskvärt? Det har vidare gjorts en hel del undersökningar vad gäller skillnader i näringsinnehållet i konventionella och ekologiska livsmedel. Ett genomgående konstaterande är att ekologiska frukter och grönsaker ofta har en lägre vattenhalt och därmed innehåller mer näringsämnen per tugga. Genom att inte använda kemikalier i odlingen, så minimeras risken att få i sig detta när man äter. Ekologiskt uppfödda djur får i större utsträckning gå ute och beta och får då en bättre fettsammansättning med mer fleromättade omega-3-fettsyror.

Av de hundratals tillsatser som är godkända i EU så tillåter KRAV mindre än tio procent (vilket jag själv inte är helt tillfreds med, ska läggas till protokollet…). KRAV tillåter endast tre konserveringsmedel och sex av sjuttio konsistensförbättrande medel. Tillåtna tillsatser är mikroorganismer som inte är genetiskt modifierade och ostlöpe, mjölksyrakulturer, mögelkulturer och naturliga aromämnen.

Den ekologiska grisen har möjlighet att gå ute året om. På sommaren betar den fritt och får vattensvalka i exempelvis ett gyttjebad och kan böka med sitt tryne. Hon får ekologiskt foder och har fri tillgång till hö eller annat grovfoder. Kultingarna får vara kvar hos mamman i minst sju veckor. Den ekologiska grisen är totalt sett friskare med färre luftvägssjukdomar, bölder och beteendestörningar.

Fria hönor har möjlighet att fritt söka nyttigheter och mat som de sprättar fram med hjälp av sina klor. Den ekologiska hönan har möjlighet att gå ute och slipper sitta i bur. När hönan på vintern går fritt inomhus har hon gott om utrymme. Hon får ekologiskt foder som bara består av naturliga råvaror. Hon sover på en pinne, hon lägger sina ägg i ett rede och sandbadar när hon vill.

Den ekologiska kossan får röra sig fritt ute på ängarna under en stor del av året. Hon får bara ekologiskt foder och ska ha fri tillgång till hö eller annat grovfoder. Hon sover i en välströad liggplats utan spaltgolv. Hon får vara för sig själv när hon ska kalva och kalven får alltid dia och vara med sin mamma den första tiden. Kalven får på så sätt i sig råmjölken med alla dess för immunförsvaret viktiga ämnen. Konventionellt uppfödda kalvar får kalvmjölk producerat av mjölkpulver.

Ett väl fungerande jordbruk enligt ekologiska principer har både olika djur och grödor i en balans där fodret är självproducerat på gården. Fodret är ekologiskt odlat, vilket betyder att det odlas utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel och kommer huvudsakligen från den egna gården. Alla djur ska dessutom ha fri tillgång till grovfoder. Alla idisslare föds i huvudsak upp på grovfoder (bete, hö, ensilage) och andelen kraftfoder är begränsad. Ekologisk produktion är alltså långsiktigt betydligt hållbarare då produktionen sker utan stöd av gifter och energikrävande handelsgödsel. Beträffande djurhållningen kostar man på sig en etiskt riktig produktion som inte enbart prioriterar volym.

Vid konventionell odling används ofta bekämpningsmedel som minskar antalet växt- och djurarter och stör balansen i naturen. Användning av konstgödsel kan medföra övergödning av hav, sjöar och vattendrag. De ekologiska gårdarna har en bredare och rikare biologisk mångfald av växter, insekter och djur.

En stor del av jordbrukets miljöproblem är förbrukningen av fossil energi som ökar nettotillskottet av koldioxid i atmosfären. Användningen av fossila bränslen till arbetsmaskiner, livsmedelstransporter och i framställningsprocessen bidrar till en ökad klimatpåverkan, försurning och övergödning. Livsmedelssektorn står för 30 procent av utsläppen av växthusgaser.

Ett riktigt stort problem är att vi överkonsumerar de knappa naturresurser vi har i dag. Vi som lever i den industrialiserade delen av världen motsvarar en femtedel av människorna på jorden men vi förbrukar så mycket som fyra femtedelar av jordens naturresurser. Det är inte hållbart på sikt. För att kunna försörja framtida generationer så måste vi se över vår konsumtion och vårda naturens resurser så att inte miljön förstörs. Det ekologiska jordbruket har en mindre andel koldioxidutsläpp och därmed en minskad klimatpåverkan jämfört med det konventionella jordbruket.

Att välja ekologiska alternativ när det är möjligt är alltså ett utmärkt steg på vägen mot att göra vårt sätt att leva och konsumera lite mer hållbart och orsaka mindre slitage på vår fina planet.

Bortskämda tomatrackare

2011-04-13T07:00:00.001+02:00

Allas vår tomatguru Åke Truedsson (med Tomatklubben ni vet!) är naturligtvis kräsen inte bara med hur frodiga och fina plantor man får och hur stor skörden blir, utan också hur man får de mest delikata tomaterna. Delvis beror smaken på sort, men vår käre Åke är noga med att påpeka att det minsann går att bättra på smaken rejält genom att ge plantorna rätt godis i odlingskärlen.

Av ren slentrian skulle man kunna tro att ett rejält gödsel är allt man behöver ta till, men det är faktiskt framförallt för hög halt av kväve som ger just smaklösa tomater. Istället rekommenderar Åke att se till att ha dubbelt så mycket kalium som kväve i jorden och i den vidare näringstillförsel under växtsäsongen. Nu i helgen när mina curlade dvärgbusktomater 'Whippersnapper' (frösådda 31 jan) fick sina förhoppningsvis slutliga hem i rejäla plastkärl (borde helst ha varit ännu lite större för att hålla de 10 literna jord man idealiskt ska ge dem) följde jag guruns jordrecept till punkt-och-pricka.

10 L riktigt högkvalitativ plantjord (Hasselfors i mitt fall, men Emmaljunga ska också vara bra)
1,5 dl vedaska
0,2 dl benmjöl

Smaskens både för planta och framtida skörd hoppas jag! För alla sorters funderingar man kan tänkas ha runt sina små tomatskyddslingar rekommenderar jag å det varmaste Åke Truedssons utmärkta bok Odla tomater, där man bland annat kan läsa....

Tomaten är en av världens mest populära grönsaker och älskad av hobbyodlare. Den är även nyttig med mängder av mineraler, proteiner och antioxidanter. Dessutom har tomaten en spännande historia med inslag av sydamerikanska indianer, kärlekskranka italienare och misstänksamma engelsman.

Boken innehåller massor av praktisk information om odling - från frön och sortval till sådd, plantvård och skörd.

Tydliga tecken på vår!

2011-04-11T14:38:00.001+02:00

Vilken helg, vilket väder! ...och vilka underbara och hett efterlängtade vårtecken som äntligen skjuter upp ur jorden. Först inget, inget, inget och nu plötsligt med all världens fart dyker det upp den ena lilla skönheten vackrare än den andra både i trädgården och runt omkring i skog och mark.

Blyga blåsippor i Särö

Undertecknad började sin roliga kurs i digital fotografering och bildbehandling förra veckan, så gissa om jag krupit runt på alla fyra för att göra hemläxan om och om och om igen. Högt bländarvärde, lågt bländarvärde, hmmm spännande skärpedjup, meck-meck med slutartiden fram och tillbaka och så lite experimenterande med ISO-inställningarna.

Än så länge bara en endaste liten ensam vintergäck i trädgården

Daggkåpan tar rejäl fart och verkar nöjd och glad med höstens delningar

Oj, vad mycket kul man kan ha med en systemkamera när man väl tar sig tiden och tålamodet att lära sig hur den kluriga lilla manicken funkar och emellanåt blir resultatet riktigt hyggligt även för en glad amatör. Eller är det bara så att ljuva vårtecken är lika vackra hur man än skruvar och snurrar och knäpper????

Övning ska förhoppningsvis ge påfallande färdighet framöver - på tordags är det dag att åter glatt skutta iväg för mer bländartal och slutartider, hjälpta på traven av nya kunskaper i komposition och ljussättning. Det kan mina överexponerade krokusar och underexponerade snödroppar behöva....men bedövande vackra är de hursomhelst!!!!

En grym djurvän

2011-04-10T09:00:00.002+02:00

Jag är som bekant en fast övertygad förespråkare av att äta efter säsong och därmed kunna köpa och tillaga mat som är producerad i närområdet och har sluppit åka halva jorden runt med koldioxidspyende fordon/fartyg/flygplan. Om man tittar sig omkring på närbelägna gårdar just nu kan man se att de är mitt i sötaste lammningsäsongen och med andra ord inte alls läge att lägga dessa små ljuvliga krylltottar på tallriken på ett bra tag.

Grym som jag är får dock de söta lammen mig onekligen att tänka på den ljuvliga lammrätten som jag lagade i höstas på säsongens rotfrukter och en helgrillad lammfilé De inhemska rotfrukterna är fortfarande tillgängliga ett tag till innan vi får vänta på kommande sommars skörd och skulle du råka ha en bit fint svenskt lamm kvar i frysen från i höstas, så kan jag varmt rekommendera att lägga densamma på grillen nu när vårens solstrålar värmer lite gott på grillfantasterna igen:

Kolgrillad lammfilé med marinerade rotfrukter

6-800g kött som grillas på klotgrillen till härligt rosa med hjälp av stektermometer (innertemp ca 62 C)

Rotfrukter:

morötter, palsternacka, persiljerötter i stavar
schalottenlök i klyftor
timjan
rosmarin

Tillagas i ugn, ca 30 min på 225 C

Marinad till grönsakerna

saft av en citron
2 msk vitvinsvinäger
1 tsk honung
1/2 dl slätbladig persilja
salt
1/2 dl olivolja

Häll över precis innan servering och strö därefter över 1 dl rostade hasselnötter

Vill man ha en sås till passar det utmärkt med matlagningsyoghurt med feta, salt o peppar och ev lite finklippt mynta

Potatis och lök och ärtor och....

2011-04-09T08:00:00.009+02:00

För ickeodlarintresserade är Mimmis Mammaliv öken just nu – jag erkänner! Men för er andra odlarnördar berättar jag stolt att…

...ett projekt som stått på tur ett bra tag nu genomfördes äntligen även det förra helgen, nämligen att få bort alla tomma mjölkpaket som dräller omkring oss hemmaomkring just nu och istället omvandla dem till utmärkta ”potatisgroddningsmaskiner”. Med stor framgång har jag gjort just så under de två säsongerna jag odlat egen potatis och jag kan verkligen rekommendera tekniken till den som inte har flera tunnland potatisåker att odla upp.

Rutinen börjar med att maken strikt instrueras att hjälpa till att tvätta ur, klippa av toppen på och spara alla tomma mjölkpaket under mars månad. Trots bristen på mjölksörplande tonåringar får vi ihop en ansenlig mängd. Sedan är det jag som inhandlar ett nät sättpotatis – i år mandelpotatisen ’Amandine’ – öser ungefär en näve plantjord i varje kartong, lägger ner en potatis per behållare, trycker ner den så att endast ca ¼ sticker upp, ställer mängder av förpackningar i tvättstugan ett par veckor och väntar på att potatisarna ska skicka ut rötter och grön och fin blast.

Efterhand fyller jag på med jord så att potatisen inte ligger bar längre och efter att majsolen skapat lite värme i mitt minidrivhus skickas potatispaketen ut där tills slutet av maj när potatisarna hamnar på sin slutdestination – landet, eller som i år i stora odlingshinkar. Föregående två somrar har vi varit självförsörjande på potatis från strax efter midsommar till slutet på augusti – allt på 25 sättpotatisar.

Mitt andra stora ”sätt-projekt” bestod i att apa efter min odlaridol Charlotta med Cesars trädgård eftersom jag i ett av hennes inspirerande inlägg hittade idén att placera sättlökar (jag valde schalottenlök) i kruka. Charlotta hade med sig tipset från gamla TV-programmet (långt innan jag själv blev odlingsintresserad och bara suckade åt min egen mor som tittade på ”tantprogram” – så kan det gå!) Gröna rum, med Gunnel Carlsson om att tidigt på våren sätta sticklökar tätt, tätt för att redan tidigt på sommaren kunna skörda späda små fina lökar och använda dem och blasten som sallatslök Kanske provar jag också framöver även en kruka med blandad röd och gul lök för mer färg i salladen.

Nu i helgen härmar jag vidare med att förså ett gäng låga sockerärter som sedan ska få flytta ut i en storkruka med en liten teepee av grenar och ge mig megatidiga gröna och söta små primörer.

(Grön) helg igen!

2011-04-08T08:00:00.012+02:00

Tänk att det redan är fredag igen! Förra helgen hade många härliga utomhusinslag med både Skogsknoppsträff och vårblommestök i trädgården. Söndagens regn betingade dock, om än till livig protest från den lille som ville ”gå en liten pjomenad” (hur man nu som vettig förälder kan förneka den lille mer frisk luft och hälsosam fysisk aktivitet???), inomhussådd vid en ymnigt jordbeströdd köksbänk.

Alldeles för många kompletterande frilandstomatfröer kom i pluggbrätten och därtill såddes ett par sorters tagetes som ska göra de röda rackarna sällskap tillsammans med basilika i kommande växthuset. Två (endast!) sorters kompletterande chili hade hasats hem från trädgårdsmässan och fick smaka jorden – Jamaican Bell (som redan två gånger i år envisats med att inte gro, skam den som ger sig..) och Sweet Banana (bara för att den hade ett så roligt namn!).

Ett gäng såbrätten hade blivit lediga efter tidigare omskolning, så vips hade även de fyllts med koriander ’Confetti’, bindsallat ’Little Gem’, dill, ruccola, rödlök ’Rouge Long de Florence’ röda solrosen ’Red Sun’ och slingerkrasse. Lite sent ute för visst, förmodligen för tidigt med salladen för att den ska få flytta vidare ut i tid. Men man kan ju alltid så både en och två och tre gånger till om det skulle misslyckas.

Måste också få rikta ett hjärtligt jättetack till fina Lisa med lilla genomäkta plantskolan Lisas trädgård (utanför Mariestad) som mitt i smällkalla vintern lovade mig att skicka ett gäng jordärtskocksknölar av den vackert gulblommande sorten ’Bianca’ så fort tjälen tillät tillgång. Med minne som en häst och ett generöst hjärta gladde min odlarvän mig storartat i veckan när ett stort kuvert med perfekta knölar väntade i brevlådan. Tack!...här har Lisa skrivit ett förträffligt inlägg om hur denna lilla vän ska odlas och "tuktas".

Att pyssla till en vår

2011-04-07T08:00:00.003+02:00

Det var väldans vad våren var trögstartad i år! Sent omsider har vi äntligen ett litet blygsamt lila/gult/vitt hav på framsidan som den lille pekar stolt på och på sin bästa skånska (något ska man ju lära av sin mor!) säger kruuuukosar! Mängderna av snödroppslökar som petades ner i höstas tar definitivt sin tid på sig och jag håller tummarna för att i alla fall någon av dem orkar blomma i år. Kanske möjligtvis såg jag ett litet spår av narcissernas blad nere i rabatterna igår, men jag vågar inte ropa hej ännu.

Det som inte naturen fixar får man istället låta Blomsterlandet råda bot på. Ett studiebesök i trädgårdsmarknaden, en påse U-jord från Hasselfors (jag är ju frälst av Hasselforsexperten på jord & gödning och kommer hädanefter bara att använda jord av riktigt god kvalitet!) och lite rotande efter undanställda krukor, så har man vips ett härligt vårarrangemang att vila ögonen på. Innan veckans slut hoppas jag att de små narcisserna gör bellisblommorna sällskap, krönta av lillemans favoritgroda och naturligtvis den underbara gamla vattenkanna som min snälle svärfar skänkte mig i höstas. Visst blev det fint!

Lilla söta minipenséerna tronar fint i balkonglådorna på förhoppningsvis bambisäker höjd!

På ekostigen

2011-04-06T07:00:00.002+02:00

Mamman i det här huset är som bekant en ivrare av både ekologisk matproduktion och är tillika onekligen så långt inne i småbarnssnurren som det bara går. Jag har vid tidigare tillfällen skrivit om utbildningen jag gick till ekologiskambassadör för KF och när tillfället kom att medverka som Coops ekoambassadör på den stundande Baby och Barnmässan i Göteborg (15-17 April, Svenska Mässan) var det en tok här som hoppade upp och ner av glädje.

Baby och Barnmässan riktar in sig på barn upp till 6 år och då framförallt deras kunskapstörstande och säkerligen köpsugna föräldrar. Drygt 100 företag och organisationer finns på plats och däribland alltså Coop med sitt ekologiska Änglamarkssortiment för baby och den goda viljan att sprida mer kunskap till oss föräldrar om varför det finns en poäng i att välja både ekologiskt producerad mat och ekologiska babyprylar till våra små telningar.

I Coops monter kommer det att finnas ett praktiskt blöjbord där man får tillfälle att gratis prova Änglamarks blöjor och vidare försäljning av det övriga ekologiska babysortimentet - lakan, barnmat, kläder, nappar, tvättmedel etc.

Mitt eget stordåd kommer att bestå i att agera funktionär på Ekostigen, en upplevelsevandring om mat och miljö i Barnens aktivitetsområde på mässan. Ekostigen handlar om matens livscykel - dvs hur den börjar i jord och så småningom kommer till vårt bord och hur man genom att göra kloka ekologiska val kan slita lite mindre på vår fina moder Jord samtidigt som man själv får i sig betydligt mindre ohälsosamma besprutningsmedel och annat otäckt som används inom konventionell odling och uppfödning.

Barnen får gå på upptäcktsfärd hos bonden där hönornas mat odlas, i hönsgården, i butiken och i hemmet där maten tillagas och äts. Man får leka och pyssla vid förberedda bord, medan vi vuxna samtidigt lär oss mer om matens miljöpåverkan och hur vi som konsumenter kan göra bra val i matbutiken. Ett toppeninitiativ tycker jag och längtar redan efter att få träffa liten och stor på Ekostigen.

Sist men inte minst kommer Coops "matinspiratör" kocken Sara Bégner att finnas på mässan för att laga ekologisk barnmat, hålla i Barnens Kockskola på stora scenen och föreläsa om barn och mat. Dessutom kommer hennes rykande färska bok Laga mat tillsammans: riktig mat för hela familjen att finnas till försäljning. Läs mer om inspirerande Sara och hennes mattips på bloggen Alltid hungrig.

Om du har MedMera-kort får du inte glömma att ta med det - 25% rabatt på entrén

Tomater i långa banor

2011-04-05T07:00:00.002+02:00

För nästan en hel månad sedan satte jag fröerna till de tomater som ska frodas i mitt nya fina kallväxthus i år (läs mer här) och nu har det blivit dags att ge de små spirande liven lite sällskap på fönsterkarmen. Allas vår tomarguru Åke Truedsson säger att man bäst sår sina frilandstomater mellan 25/3 och 5/4, så det är vad jag sysslade med i helgen som gick.

Den månadsgamla sådden har grott fint, blivit omskolad och utgallrad och fyller nästan på egen hand upp hela mitt utrymme med extrabelysning. Idag får en del plantor följa med till jobbet och finna nya kärleksfulla hem hos kollegorna för när man tokat iväg och odlat 16 (!) olika sorter bara för växthuset, så måste man vara en rationell människa och bara behålla ett praktexemplar av varje sort. Det är i alla fall mantrat jag upprepar för mig själv i försöken att inte låta odlingarna vräka familjen från vårt hem.

Den alldeles speciella lilla dvärgbusktomater Whippersnapper som sattes redan i januari (här) fortsätter att ånjuta alldeles speciell omvårdnad och belönar mig rikligt genom att redan visa små fina blomanlag - härligt!

I helgen som gick passade jag alltså på att än en gång täcka diskbänken med jord när andra omgången, frilandstomaterna, skulle i jorden. Sådjup för cocktailtomater är 2 mm och normalstora 5 mm och i år kör jag endast pluggboxar till tomaterna för att få lite behändigare format på sådderna. Elementet får tyvärr dras upp lite mer än normalt behaglig rumstemperatur til 23 C, så det är tur att man ialla fall har fjärrvärme.

Med andra ord är det dags att avslöja del 2 av min galet långa sortlista på tomater för i år. Dessa små gynnare ska under säsongen stå på vår södervägg invid huset som har en ganska hygglig solchans på förmiddagen och sena eftermiddagen när solen letat sig förbi grannens hus som i vårt nybyggda familjeghetto ligger ett muslikt stenkast från vår tomtgräns.

Tomatodling, del 2 (eller egentligen del 3 om man räknar med smygstarten av Whippersnapper 31 januari):

Busktomater för väggen:
Arktichevskaya Vishnaya (Arktiskt körsbär) - rosaröd, oval, 15 g, tidig, produktiv, 40 cm
Gold Nugget - gul, 15 g, tidig, 80 cm
Malenki Prints - röd, 35 g, mycket tidig, 35 cm

Dvärgbusktomat för väggen:
Balconi Yellow - gul, 10-15 g, tidig, 25 cm
Garden Pearl - rosaröd, 10 g, 30 cm
Cheerio - röd, 3 cm, tål kyligt/ostadigt väder, tidig

Bifftomater för väggen
Marmande - röd, plattrund, 150-300 g, medeltidig, produktiv

...och naturligtvis kröp det ner ett par kompletteringar för växthuset också..

Högväxande cocktailtomat för växthuset
Gelbe Datterlwein - rikgivande, gul, droppformad, 15 g
gerdener's Delight - röda, 25 g

Ljuset kommer så småningom som vanligt den största utmaningen, men med fina armaturen från svärfar lyckas jag ge plantorna en 14hr/dygn Utmaningen är bara att få plats med alla.

Falska vegetarianer

2011-04-03T20:54:00.001+02:00

…skulle man väl kunna säga att vi lite halvt utger oss för att vara idag. En av favoriträtterna här i huset är nämligen den vegetariska lasagnen som dock med tiden fått det lilla tillägget av salamistrimlor på toppen. Så var det med vår gröna kost… Hursomhelst en utmärkt god rätt som gärna ställs på bordet här med en härlig grönsallad på machéblad.

Inte-så-vegetarisk lasagne

Rosta i ugnen under grill i ca 10 min:

2 rödlökar, i klyftor

2 röda paprikor, i strimlor

1 zucchini, i halvmånar

chiliflingor

2 vitlöksklyftor, hackade

olivolja

salt och peppar

Tomatsås (som också funkar alldeles utmärkt på egen hand till pasta)

2 dl creme fraiche

1 burk krossade tomater

1 grönsaksbuljongtärning, smulad

2 tsk socker/honung

oregano, basilika, salt och peppar

Blanda allt, låt koka upp och sjuda ett par minuter.

Pastaplattor, ost och salami i strimlor

Lägg ihop plattor och sås i lager till en lasagne, lägg på strimlad salami och riven ost. Gratinera 15 min i 225 C. Snabbt och gott med i alla fall ett rikligt inslag av grönt och nyttigt.

Tvära kast

2011-04-01T07:32:00.001+02:00

Livet tar sig tvära kast och just nu känns det som en underdrift att beskriva min insida som en mjäkig berg- och dalbana. Med en sjuk förälder utan diagnos och tragiska dödsfall på jobbet blir dalarna tidvis djupa, men däremellan gör sig den underbara våren påmind med årets första citronfjäril och alla glädjeämnena i att ha en ljuvlig tvååring och en make som ställer upp som stöd i alla väder. Det är väl det som kallas livet…skulle jag tro.

Lilleman och jag har en ledig mysdag idag, men vi skulle förmodligen få Försäkringskassan att gå i okontrollerad spinn om de visste att jag väljer att åka till jobbet (alldeles obetald!) med sonen för att servera kollegorna frukost på nybakat bröd och frallor. Det har sina sidor det här med att jobba mindre än alla andra, till exempel att man missar fredagens trevliga stund med fika eller frukost. I-landsproblem i det stora hela, men man är väl inte sämre än att man i alla fall tar sitt ansvar och bakar lite bröd åt alla andra stackare som inte ska tillbringa resten av dagen med världens finaste lillkille. En liten stund får de i alla fall låna honom och vi får väl se om kontoret står kvar efter att den lille varit på upptäcktsfärd och provtyckt hissens alla knappar ett par hundra gånger.

Gårdagseftermiddagen tillbringades med att sno ihop de goda frukost frallorna med russin och en ny mycket trevlig bekantskap ur Martin Johanssons nya bok Enklare bröd…

Kaffekavring, 1 limpa

100g / 1 dl varmt kaffe
60 g / 1 dl råg- eller vetekross
5 g / 1 tsk jäst
200 g / 2 dl vatten
90 g / 0,75 dl brödsirap
390 g / 6 ½ dl rågsikt
6-9 g / 1-1 ½ tsk tsk salt

Häll kaffet över krosset och låt stå 15 min. Lös upp jästen i rågkrosset och tillsätt sedan vattnet. Blanda i sirap, salt och mjöl. Rör ihop till en smidig deg. Täck med plastfolie eller lock och låt stå i rumstemperatur 8-10 timmar.
Smörj en avlång brödform och tryck ut degen i formen - låt jäsa övertäckt ca 45 min. Sätt ugnen på 250°.
Ställ in formen mitt i ugnen och sänk värmen till 225°. Grädda ca 45 min, tills innertemperaturen är 98°. Godast om det får stå en natt innan det serveras.

Kungliga hufvudstaden

2011-03-30T13:48:00.000+02:00

Som bekant tog lilleman med sina gamla päron och drog till Stockholm över helgen som gick och snacka om att det är "resan som är målet" när man är dryga två år gammal och full av äventyrslusta.

Frågar man den lille herren om vad som var bäst med turen blir svaret onekligen "gula tåg, blå(j)a tåg och vita tåg!" Därtill lägger han nog lilla söta biosalongen med alldeles lagom stora fåtöljer och trädkojan på "Affons"hotellet (Rica Talk i Älvsjö) ... och lillkusinens blå(j)a Bobbycar.

Att lägga en femhundring på att besöka Junibacken visade sig överflödigt när den lille föredrog att knata runt Djurgården och hoppa på varenda brunnslock som Stockholmsstad så omtänksamt placerat ut. Emil och Pippi får vänta till sommarens besök och utan att ens tjata fick den lyckliga mamman lämpligt nog i bara farten in en visit på lilla plantskolan på Rosendals trädgårdar. Ännu en destination för sommarens återbesök!

Att prinsessan Christina på hundpromenad sedan glatt hejade på maken och sonen var pärlor för svinen med tanke på grabbarnas bristande rojalistiska kännedom Mitt eget "claim to fame" var att ha snurrat runt i en svängdörr tillsammans med tomatgurun Åke Truedsson - nästan samma sak!

Att träffa lillkusinen var för första gången inte det minsta lilla läskigt och de tu upptäckte nu på riktigt varandras existens och finessen med en nästan jämngammal kusin som man kan springa ikapp med. När kusinen sedan erbjuder både ett kuligt tält med bilar på och fordon att åka runt på, så är det hela liksom i hamn.

Att dölja för min omgivning att drivkraften bakom besöket i huvudstaden egentligen var en efterlängtad premiär på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar torde vara tämligen befängt. Så jag erkänner! - och visst fick jag en härlig eftermiddag där på egen hand med många intryck. Med risk för att stöta mig med hela den härliga trädgårdsbloggarvärlden som just nu hyllar evenemanget måste jag dryfta att jag tyvärr blev lite besviken på tilldragelsen som sådan.

Sweden Green House hade tagit ett utmärkt marknadsföringsgrepp och erbjöd barnen en egen liten hörna med höns, fröplantering och "snälla lektanter" i glada förkläden

Alla gånger var det väldigt trevligt att hitta hela "trädgårdssverige" på ett och samma ställe med såväl lyxiga designföretag, som grönavågen nätverket Tillväxt som "med spaden i handen vill göra Stockholm till en mer hållbar stad" och alla små specialföreningar för allt från chili till dahlior och "tantblommor" i alla dess former.

Tyvärr tycker jag att mässan i helhet har alldeles för mycket av ett köp/sälj inslag och för lite av inspiration och kunskap om odling och växter. Var och en gör som de vill, men för egen del blev det lite för mycket lökkrängande, löjligt dyra anläggningar för inomhusodling och överlag en galen köphets med alla som var lastade upp till tänderna och en bra bit ner i sin medhavda "dramaten". Nog för att jag också handlade, men lite väl långt ut i periferin tyckte jag att vissa av "mässknallarna" hamnade med sina produkter med tanke på att mässans huvudtema är trädgård

Största behållningen för egen del (och som jag hade önskat mig mycket mer av!) var de fina idéträdgårdarna i utställningens mitt och ingen blir förvånad när jag dryftar att jag naturligtvis finner blomsterprakt vacker, men blir gladast av den uppenbara trenden att odla ätbara grödor och då gärna i hållbart återbrukade don av alla de slag. Allt från vackra gamla trälådor till praktiska arrangemang på höjden av återvunna restaurangkonserver och till och med i utslitna gummistövlar.

Lite färg och flärd i grå stadsmiljö kan till och med jag fastna för även om det inkluderar både dyra designerkrukor och allehanda skrikiga plastföremål...

Lite modern Nationalromantik i trädgården - tänk Carl Larson i radhusmiljö!

Kanske inte något jag själv skulle vilja ha i mitt land, men en kul uppseendeväckande installation när man konkurrerar om mässbesökarnas flyktiga uppmärksamhet i myllret

Ja tack, gärna i mitt drömhus på landet!

Radikala stadsodlare som säkert inspirerade många med sina enkl, men smarta arrangemang för den trångbodde.

Söndagsläsning: Slow Gardening

2011-03-27T09:00:00.001+02:00

Just den här helgen befinner jag mig i himmelriket på Nordiska Trädgårdar och jag vågar knappt fundera på vad konsekvenserna av all trädgårdsinspiration kommer att bli nästa vecka när vi åter vänder hem. Tjälen börjar på riktigt gå ur jorden och innan jag vet ordet av kommer jag att hänga i trädgården till långt efter solen gått ner så gott som veckans alla dagar. Det är så mycket man vill och aktar man sig inte noga blir det ljuvliga nöjet alldeles för snart fullt av måsten och "jag ska bara..."

I år har jag dock gett mig själv en riktigt god grund för lååångsam njutning med noggrant begrundande av den underbara boken som våra vänner så omtänktsamt gav mig till födelsedagen förra året. Vissa människor har den där inbyggda talangen att alltid träffa mitt i prick med presenter och min gulliga vännina A är just en sådan person. Än en gång var det uppenbart när jag till min stora lycka packade upp boken Slow gardening : lustfyllda projekt för den medvetna odlaren av brittiska trädgårdsgurun Alys Fowler. Inte nog med att boken handlar om min absoluta favoritsysselsättning - odlande och trädgård, utan den har infallsvinkeln att skapa en prunkande trädgård till en låg kostnad och med minsta möjliga klimatpåverkan. I love!!!

Uttrycket "slow" känner man ju igen från slow food/living/etc., men i boken applicerar Alys Fowler det på ett utmärkt sätt även på sysselsättningen som vi odlingstokar ägnar oss åt. "Slow gardening" kallar hon det när man tar sig tid att njuta av egenodlade blommor och grönsaker, men kanske allra mest av själva vägen dit - att sätta ett frö, vattna och pyssla om och se hur det gror, växer och blomstrar eller producerar skörd. För mig är det absolut vägen dit som är den stora upplevelsen i trädgården och som jag skrev häromdagen känns det som om det här med fröodlande är näst intill beroendeframkallande.

Slow gardening är raka motsatsen till snabba genvägar och budskapet i boken är att en trädgård är något man skapar, inte något man köper. Jobbar man med och inte mot naturen och undviker motstår att försöka göra allt på en och samma gång, kommer naturen att hjälpa till på traven med kompost, gröngödsling, fotosyntesen och alla andra smarta processer som ingår i ett naturligt kretslopp.

Det är inte svårt att gissa att jag skulle bli upp över öronen förälskad i en bok som avhandlar allt jag själv tror på och predikar, men jag blev extra glad över alla de handfasta och praktiska förslag på hur man på ett enkelt och inte allt för flummigt sätt blir en gör-det-självare med gröna fingrar. Det handlar om jordförbättring, frön och förökning, återvinning och återbruk, hur man skördar och komposterar, planerar och väljer växter. Man får veta vilka växter som trivs var och hur man hanterar skadedjur utan att skada miljön och dessutom presenteras ett antal kreativa byggprojekt som kallbänkar av gamla lastpallar, kompostbehållare och roliga och alldeles gratis odlingskärl.

Är du minsta lilla intresserad av kombinationen odling och hållbart leverne, så rekommenderar jag en omedelbar tur till närmsta bibliotek eller bokhandel.

Missbruk eller inte?

2011-03-24T10:27:00.000+01:00

Jag börjar fundera på om jag kanske skulle erkänna för mig själv att jag har drabbats av ett näst intill kliniskt fröodlingsmissbruk. Nu är det väl inte så allvarligt varken till konsekvenserna eller ur en seriös livsåskådningsmening, men för min omgivning i form av make och son innebär det vissa små obekvämligheter. Förutom att mamman och frun i huset spenderar alltför långa stunder hängandes över odlingstråg eller bara beundrandes över de små växande liven, så blir vissa delar av vårt hem mindre beboeliga så här dags på året.

Inne på min tredje odlingssäsong vet jag numera att man inte behöver sätta hundratals fröer av varje sort för att få fram ett par plantor till sin begränsade trädgårdsplätt, att fyrkantiga planteringskrukor är betydligt mer platseffektiva än runda i förodlingsstadiet och att kvalitet i allmänhet slår kvantitet på i stort sett alla aspekter av odlande - jord, frö, näring, etc....

Att jag sedan har en viss svårighet att omsätta dessa kunskaper när det gäller att begränsa sig och odla klokt är en helt annan femma. Som sagt har jag lärt mig att det räcker med att odla 5-6 frö av varje sort för att få fram 2-3 fina exemplar av t.ex. chili och tomat, som i sin tur reduceras till en planta när den väl flyttar ut och dess syskon får kärleksfulla hem hos kollegor och vänner.

Vari jag har ett bestående problem är att jag har så attans svårt att stå emot frestelsen att prova både olika grödor och sedan olika variationer av desamma. Som ni vet har jag en fullständigt galen "tomatskola" på tillväxt, fyra sorters paprika, fem sorters chili, två sorters kronärtskockor, sparris, persilja, basilika, physalis, cantaloupemelon och därtill en mix av aklejor, penséer, rudbeckior och andra sommarblommor. Säkert överambitiöst förodlade bondbönor, tre sorters pumpa, två sorters gurka och några plantor svartkål som ett experiment.

Egentligen skulle man kunna säga att det är bomstopp och fullsatt på odlingsparkett fram tills att frilandstomaterna ska i jorden i början på april. Tack och lov har jag en tydlig gräns för att detta inte ska ske innan vi imorgon åker på en långhelg till Stockholm och Nordiska Trädgårdar-mässan. För vem skulle kunna med att gå där bland välskötta plantor och veta att man fösummar sina späda nysådda frön därhemma. Plantorna på gång tänkte jag skämma bort med en bevattningsduk över hela diskbänken och lite till...hoppas det funkar!

Postis Pär

2011-03-23T08:00:00.001+01:00

Jag är barnsligt förtjust i att få post, både de alldagliga glada epostmeddelandena från vänner och bekanta, men framför allt den nuförtiden alltmer sällan förekommande snigelposten. Med en tvååring i familjen borde jag säkert släppa till nöjet att få vittja hushållets brevlåda på dagens brevskörd (till 95% bestående av räkningar!), men så länge den lille inte visar ett spontant intresse kommer jag att hålla denna lilla vardagsspänning för mig själv.

Med detta värdelösa vetande i åtanke kan ni bara föreställa er hur uppspelt jag blev att efter ett par dagars bortavaro komma hem till inte bara mina efterlängtade älsklingsgrabbar utan också en riktig liten hög med små fina postpaket.

Min goda bloggvän Bondjäntan provar sina vingar som glad entreprenör och lanserade alldeles nyligen sin egen Trädgårdsmästarsalva under namnet Bondjäntans Naturliga. Jag blev nu glad och nöjd ägare till en av de första burkarna. Två kvällar i rad har mina nariga vinterhänder njutit den sköna föreningen av kallpressad ekologisk rapsolja, närproducerat bivax, ringblomsextrakt och eteriska oljor av backtimjan och grönmynta. Det gjorde de lika välförtjänt som Bondjäntan blev Veckans Kvinnliga Blogg hos Mångmamman den här veckan.

I mitt surfande på sköna trädgårdsbloggar häromveckan sprang jag på ännu en kreativ kvinna som tillverkat ett finfint armband till en annan odlingsfantast. När nu köpdjävulen redan intagit min kropp, så dryftade jag mig att också beställa lite blingbling på temat odling och som ni ser blev resultatet ett jättesött armband i fint vårgrönt och med de perfekta detaljerna för en trädgårdstant som jag. Kreatören heter Tezzan och fler av hennes fina verk finns på Handgjorda Smycken.

Sist men inte minst kom äntligen tygetiketterna från worldwidelabel som ska sitta på förklädena och de andra handsydda produkterna som jag säljer i min webbutik Kul på riktigt. Om du inte har tittat runt i butiken än är du hjärtligt välkommen in här!

Kalorikoma på resande fot

2011-03-21T11:25:00.002+01:00

Det där med tjänsteresor väcker verkligen tudelade känslor nuförtiden när man har en liten prins att längta hem till och särskilt när resorna tvunget ska infalla på en helg med Skogsknoppesöndag och allt. Nu är jag i alla fall hemma hos mina älsklingar igen, har fått rapporterat att de haft killmys i tre rakt nedstigande generationer och söndagens friluftsaktivitet var som vanligt en hit hos vår lille skogsknopp.

Fler hotell borde välkomna sina gäster med en minitårta på rummet!

Wien var för all del både trevligt och som alltid kulturellt i stora doser och en rejäl bonus var att det fanns en förmiddag ledig att sammanstråla med min kära faster som är bofast i Österrike sedan en väldans massa år tillbaka. Vädret var fullständigt “kaputt” med ösregn, blåst och definitivt inte de +15 C jag hade tänkt mig, men arbetsinsatserna avlöpte enligt schema och många steg senare hade jag överlevt ännu en gigantisk mässa med fler urologer än man kunde ana att det möjligtvis fanns i hela världen. Ett ganska mansdominerat yrke om man säger så och inte mycket mer att rapportera för den lyckligt oinsatta omvärlden.

Staden utanför det tråkiga mässcentret var hursomhelst vacker och härligt rustad för både vår och den kommande påsken. Centraleuropa har verkligen härliga traditioner runt påskfirandet som vi saknar här hemma med våra skumgodisfyllda pappägg. I vartenda skyltfönster var det pittoreskt påskpyntat och jag hade ledigt kunnat äta ihjäl mig på alla de godsaker som bjöds på temat påskgodis och bakverk och slita ut skosulorna medan jag slank från blomsteraffär till blomsteraffär.

Faster min vet exakt vad jag går för och kom med det utmärkta förslaget att besöka den av primörer, godsaker, kryddor, blommor och mycket annat dignande Naschmarkt. Jag njöt i fulla drag och kunde givetvis inte låta bli att föreviga varenda kronärtskocka och kålrabbi när de var så artistiskt och frestande presenterade. Lite annat än de rullande grönsaksbergen på ICA och Coop.

Utsökta lunchen i det familjära sällskapet intogs även den i anslutning till marknaden och färska pastakuddar med varierande fyllningar med allt från Karl-Johansvamp till spenat i en maffig taleggiosås påbjöd en rejäl balja rödvin. Precis som vilken fredagslunch som helst…

Inget besök i Wien utan ett traditionellt kafébesök, så vi spurtade vidare mot nya kalorihöjder och tårta på maten. I efterhand har jag ingen aning om hur jag lyckades göra rum för en bit Bananenschnitte, men gud så gott det var! På sant österrikiskt manér var det tvunget att avsluta det hela med ett gott glas muskatellervin. Min faster och jag skiljdes åt i komplett kalorikoma, men riktigt kul var det att ha hunnit träffas en kort stund och avhandla diverse från våra respektive liv i olika delar av Europa. Den ene drog vidare på kultur och den andre på en orgie i prostator, läskiga kirurgiska instrument och små piller som ska smältas på tungan… Naturligtvis var det jag som drog det kortare strået!

Så gräver vi ner oss ännu en bit

2011-03-19T10:14:00.001+01:00

Ler- och sandjord är två helt olika jordarter och däremellan finns en skala jordarter. Man testar lätt vilken jordart man har i sin trädgård genom att krama den i handen:

Sandjorden är kornig, varm och lättarbetad men torkar ut snabbt. Dålig på att hålla näring.
Mojorden är sträv, man känner små korn men de syns inte. Lättarbetad och näringsfattig, men håller fukten något bättre
Mjälajorden känns som potatismjöl. Slammar lätt igen efter regn och bildar en skorpa på ytan. Behöver luckras
Lerjorden går att rulla till en korv. Tungarbetad, fuktig och kan hålla mycket näring. Känslig för att bli trampad på, då försvinner de lufthållande sprickorna och maskgångarna i jorden. Bär grävas på hösten, då fryser den och sprängs sönder under vintern så att den kan hålla mer luft

Hasselfors menar att man inte ska bry sig allt för mycket om vilken jordart man har – utan receptet för jordförbättring är detsamma för i stort sett alla jordarter. Tillför organiskt material dvs det som bildas av resterna av levande material, växter och djur. När torv, kompost och naturgödsel blandas in i jorden fortsätter förmultningen med hjälp av mikororganismer och det gör att näring frigörs. Samtidigt bildas mängder med föreningar som gynnar jordstrukturen, rötterna och hela livet i jorden. Jorden kan hålla kvar vattnet bättre och det vi odlar gynnas på alla sätt och blir jorden blir “levande”.

Fabrikstillverkad jord är som jag tidigare nämnt uppbyggd med torv som bas och sedan tillsätts andra råvaror, kalk och näringsämnen i varierande mängd för att få en produkt som passar plantan som skall växa i den. Torv är en utmärkt bas i eftersom den har unika egenskaper - håller kvar luft, vatten och näring i jorden, har lågt näringsinnehåll och kan justeras exakt till växtens behov, är fri från ogräs och är lätt. För att få en perfekt jord räcker det inte med enbart torv, utan för att jorden skall få en specifik egenskap krävs det att man tillsätter andra ingredienser som förändrar antingen jordens kemi eller jordens struktur. Följande tillsatser är vanliga:

Kalk - torven har naturligt lågt pH och därför tillsätter vi kalk för att öka på pH-värde till rätt nivå, mellan 5,5 -6,5 passar de allra flesta växterna. pH-värdet påverkar hur tillgängliga näringsämnena är i jorden.
Dolomit - ett slags kalk som dels innehåller magnesium, dels har en långtidsverkande effekt.
Gödsel - de tre viktigaste näringsämnen som växten behöver är kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) och innehållet brukar anges i procent, t.ex. NPK 14-7-15, vilket innebär att gödseln innehåller 14% kväve, 7% fosfor och 15% kalium. Kväve gör växten grön och frodig, fosfor gynnar tillväxten och kalium är bra för blomning och ökar vinterhärdigheten. Kväve, fosfor och kalium samt svavel (S), kalcium (Ca) och magnesium (Mg) kallas för makronäringsämnen, vilka växten behöver relativt stora mängder av. Dessutom behöver den ytterst små mängder av andra ämnen som till exempel järn, mangan och zink -mikronäringsämnen. Ett fullgödselmedel bör alltså innehålla en balanserad mängd av både makro- och mikronäringsämnen.

Sand - gör att torven lättare tar åt sig vatten när den torkat och sanden fördelar även vattnet i krukan, samt ger tyngd så att växten står stadigare.

Lera – gör också att vattnet lättare fördelas i jorden. Kan även binda näringsämnen så de inte lakas ur och den innehåller vissa grundämnen som en del växter gynnas av.

Bark - som redan komposterad för att den inte skall stjäla näring från växterna (material som komposteras behöver näring under processen), men ger god struktur och bra dränering.

Peatnuggets, lecakulor, perlit ger struktur till jorden.

Tångmjöl som tillför mikronäring och växtstimulerande ämnen till jorden.

Gips ger ett tillskott av svavel till jorden och används i ekologiska jordar.

Hänger ni med? Nästa gång blir det lite mer om gödsel – rafflande!

Om man roar sig med att läsa på säckarna man avser att släpa hem så kan man fördjupa sig i pH och ledningstal. pH-värdet anger surhetsgraden eller vätejonkoncentrationen och bra pH-värde på en allsidig jord ligger som sagt mellan 5,5 och 6,5. Ledningstalet (Lt) anger jordens elektriska ledningsförmåga, dvs. hur mycket salter som finns lösta i jorden och eftersom näringsämnen är salter ger ledningstalet ett grovt mått på näringsinnehållet. Det finns olika sätt att mäta ledningtal men med nya standardiserade analysmetoder anges det i mS/m och det bör då ligga mellan 20-50 för en god odlingsjord.

Bilden är lånad från internet.

Att gräva ner mig…

2011-03-18T09:52:00.001+01:00

…ytterligare lite i det här rafflande med jord och gödning passar jag på med genom ett par “förskrivna” inlägg medan jag i egen hög person rantar runt på Europas största konferens för urologer (…och, nej jag är inte en av dem…) i Wien. Fakta nedan kommer från Hasselfors Garden och det utmärkta föredraget med Pia Holmberg som jag nyligen bevistade.

Naturlig jord är uppbyggd av partiklar och porer. Partiklarna består av mineralkorn, förmultnade växtdelar och mikroorganismer och andra djur som lever under marken. Porerna är tomrum av olika storlek - de stora porerna innehåller luft och de små vatten och storleken på mineralkornen bestämmer hur stora porerna är. En lerjord innehåller små mineralkorn och små porer och en sandjord stora mineralkorn och de två har därmed väldigt olika egenskaper vid odling.

Fördelningen av luft och vatten i jorden bestäms vidare av porernas storlek. Sandjord med stora porer innehåller mycket luft och blir därför snabbt varm på våren och lätt alltför torr. Lerjordar med små porer innehåller istället mycket vatten och är därför kall längre på våren. Om det inte bildas sprickor och maskhål i den kompakta lerjorden kan den innehålla så mycket vatten att det inte finns luft till växternas rötter under odlingssäsongen.
Jord liknades vid en bank fylld med näring och mull och varje planta som växer däri tar ut näring och mullämnen från jorden som så småningom blir tom och näringsfattig. För att förbättra sin jord bör man fylla på jorden med näring och organiska ämnen (barkmylla, torv och kompost) som förvandlas till mull när mikroorganismerna bryter ner dem. Enligt Hasselfors ska det göras varje år – och då säkert företrädelsevis med deras produkter, men Pia var nog med att påpeka att gammal hederlig stallgödsel allt är det bästa, men mer framöver om de tokerier som EU ställer till med runt detta i inlägget om gödsling.

Ett gammalt förvirrande begrepp reddes ut för mig – matjord! Matjord är ett begrepp som används för den delen av jorden som brukas av plog och spade,den delen av jorden som vi människor påverkar. Matjord talar alltså inte om vad det är för jord, om den är bra eller dålig, bara att den brukas av oss.

Mot Wien!

2011-03-17T09:48:00.001+01:00

Schönbrunn, Sachertårta och Lipizzaner på Spanska ridkolan…nej, men däremot ett mässcenter fullt av urologer från hela världen, prostator högt och lågt, instrument och inkontinenshjälpmedel som man knappt ens ville veta att de fanns. Jag styr kosan mot Wien i tjänsten och lämnar mina grabbar år just en grabbhelg här hemma.

Min inhemska faster rapporterar om 18 grader och något som liknar vår i Österrike, så jag hoppas innerligt att jag får en stund över att njuta av detta efter att jag slitit ut fötterna på ett hårt utställningsgolv. Ska i alla fall se till att hinna luncha med ovannämnda kära faster och väskan är därför laddad med sådant som utlandssvenskar längtar mest efter - citronpeppar, Svensk Damtidning….

Mer än under naglarna...

2011-03-16T12:56:00.000+01:00

Mina allra odlingsnördigaste bloggvänner har med tålamod och spänning väntat på min lilla resumé av den föreläsningen jag var på häromveckan och för er andra är det dags att sätta på en kopp kaffe och njuta pausmusik...

Hursomhelst, min trädgårdsförening (av maken benämnd "pensionärsföreningen") Kungsbacka trädgårdsvänner hade tagit det utmärkta initativet att så här inför stundande odlingssäsong bjuda in inspirerande jord- och gödningsexperten Pia Holmberg från Hasselfors Garden. Föreläsaren är hortonom i botten och jobbar som produktspecialist på Hasselfors, men levererade engagerat en härligt marknadsföringsbefriad och oerhört lärorik dragning om allt från hur hobbyjord blandas till vilka olika näringsbehov plantor har i sina olika utvecklingsfaser. Följande spännande kunskaper tillskansade jag mig under den två timmar långa föreläsningen som var över innan jag ens hunnit fundera på ordet träsmak…

Sverige är det land som gör av med näst mest jord per capita och odlingssäsong - ca 60L. Tvåa bara efter Holland där den enormt stora yrkesodlingsindustin behöver 150 L per invånare. Det är stor skillnad på den jord som kallas markjord ("naturlig jord" som används av de stora markanläggarna för parker, etc.) och den som vi hobbyodlare köper på säck. Det senare benämns "odlingssubstrat" och består av torv som blandas sand, lera, bark, kalk och näringsämnen i olika utsträckning beroende på vad den ska användas till. Egentligen är det alltså inte "jord" som vi så slarvigt kallar det när vi lastar påsar på våra kärror.

Mull/torv/humus är i stora drag samma sak och består av nedbruten Sphagnum (vit-) mossa (humifierat - nedbrutet organiskt material, förtorvat - detsamma, men nedbruten i en syrefattig miljö) - denna är 5-10 000 år gammal och bryts på stora torvmossar som det finns rikligt av i Sverige. I Storbritannien finns en stark lobby mot torvbrytning eftersom man brutit slut på all torv, men enligt Hasselfors (som kanske torde vara en smula partiska i målet) är tillgången mycket god i Sverige och brytningen sägs vara "hållbar" i dagens takt.

Pia var noga med att framhålla att växter i sig inte är har så vidare varierande behov (för att bli frodiga behöver de värme, sol, vatten, näring och koldioxid!) men att alla variationer på odlingssubstrat ("jord") som marknadsförs bottnar i att vi odlare har höga krav/förväntningar på den praktiska hanteringen av den s.k. jorden vi köper. En anledning till att det är torv i påsarna är att vikten ska bli lägre (50 L ren jord lyfter man inte i en handvändning) och det hymlades inte om att det till närmare 90% är luft vi köper i säckarna - dvs om man komprimerade en påse köpejord, så är egentligen bara 10% av innehållet organiskt material - resten är "fluff"/luft!

Vidare fyller köpejorden funktionen att vi kan odla på ett smidigt sätt som man inte skulle kunna göra i naturlig jord. Om man tänker efter är det ganska uppenbart att näring och mineraler aldrig skulle räcka om man lade ett frö i ett par futtiga kubikcentimeter jord och lät det där växa sig igenom flera av sina växtfaser (frö, liten till större planta...) om man använde sig av normal sand/lerblandad jord. Naturligtvis urlakas jorden i takt med att växten tar upp det den behöver - i (bra!) köpejord är koncentrationerna mycket höga av näring och mineraler och dessutom gör den porösa torven att växterna får en lagom snabb tillförsel av vatten och näringsämnen när vi vattnar i våra små odlingskärl. Därutöver ska odlingssubstratet vara rätt blandat för att förankra plantorna tillräckligt väl, samtidigt som det är tillräckligt poröst för att växten lätt ska kunna bli av med koldioxiden (genom förbränning till syre).

Själva växten (det gröna) klarar sig alltså finfint med värme sol, vatten, koldioxid och näring lite som det kommer, men där det är avgörande hur man blandar sin jord är för rötterna. Hur porös jorden är har en väldigt betydelse för växtens koldioxidförbränningen (till syre), vatten- och näringsupptaget och förankringen av växten. Ni odlingsnördar som orkade ända hit får hålla ut för spännande fortsättning om både jord och gödsling som följer under min tjänsteresa över helgen.

En kruka full av nyttigheter

2011-03-15T09:14:00.000+01:00

För lite drygt ett år sedan började jag experimentera med groddar efter diverse inspiration här. Läget då var detsamma som nu att min kropp fullkomligt skriker efter när/härodlat grönt, medan vintern envist hänger sig kvar med stenhård tjäle i marken.

Ett år senare har jag fortfarande inte lyckats missionera groddens förträfflighet till tvååringen (vilket inte torde vara vidare överraskande), men däremot framstår hans far som lite lätt patetisk när han maniskt undviker de små delikata ärtskotten och alfalfagroddarna som jag smyger in i den annars relativt vitaminbefriade köpesalladen så här års.

Själv har jag konstaterat att mungbönor inte är för min smak, medan ärtskotten är desto godare och dessutom väldigt snygga i sina för ändamålet seconhandinköpta Bodumkrukor. Ingen aning om vad dessa skålar/krukor är tänkta för, men som ärtfarm är de utmärkta. Alfalfagroddarna vattnas och växer i en vanlig syltburk med lite tjusigt tyll över.

När veckans tjänsteresa är avklarad till helgen tror jag att jag ska ge mig i kast med att utöka repertoaren lite. Inte en chans att maken och sonen ställer upp på sköljning två gånger om dagen och skötsel av något de skyr, så det är lika bra att vänta. Får se om det kanske blir rädis-, broccoli- eller vitlöksgroddar. Mer inspiration finns hos Nyttogrönt.

Ärtorna är helt vanliga "ärtsoppeärtor" som jag lägger i blöt ett dygn innan de får vila på en bädd av lecakulor och jord - gror på ingen tid alls!

Jag är inte mycket för...

2011-03-13T12:16:00.000+01:00

...rysch-pysch-pynt och köpt skönhet, men så här i desperat vårlängtande tider fick Panduro göra en insats. Mina nytvättade helfönster fick sig ett par krukväxtdekaler (och en hel del insekter på sonens begäran) för att låtsas att det inte bara är kalt och grått på utsidan. Med kameran lyckades jag inte göra det någon vidare rättvisa, men fint har vi det!

Vilken start på dagen!

2011-03-09T09:54:00.001+01:00

Uppstigning i arla morgonstunden idag för att tidigt kunna vända åter och göra lillemans dag "på jobbet" så kort som möjligt. När man är två år gammal ska man minsann inte behöva vara i farten längre än vad de gamla föräldrarna orkar själva och framförallt är det för mig fullständigt otänkbart att enkom spendera en trött kvällsstund tillsammans med mitt barn innan han åter lägger sina guldlockar på kudden.

Hursomhelst vaknade jag till en underbar start på dagen och den bästa energiboost jag någonsin skulle kunna önska mig. Mitt i morgongröten och kaffet och med ögonen på laptopen upptäckte jag att den av mina kvinnliga medbloggare som jag hyser den största respekt och beundran för genom sina kloka vägval i livet; Mångmamman, har tagit ett urmärkt initiativ. Högst troligen inspirerad av gårdagen har hon bestämt sig för att dra sitt strå till stacken för att stärka andra kvinnor som väljer att "gå sin egen väg" - med andra ord följa sitt hjärta framför allt.

Mångmamman vill genom att uppmärksamma "Veckans Kvinnliga Blogg", i sina egna ord: "medverka till nätverkande mellan kompetenta och kreativa kvinnor, vars alster och verk alltid får stå i skymundan när det handlar om de stora pengarna, uppmärksamheten, makten.... dra mitt lilla strå till stacken genom att uppmärksamma kompetenta, kreativa, starka kvinnor som skapar sig en egen plattform här i tillvaron".

Applåd för ett utmärkt initiativ och ett otroligt ödmjukt tack när jag inser att just lilla jag och min nystartade verksamhet Kul på riktigt får vara Veckans Kvinnliga Blogg med den otroligt smickrande motiveringen:

"En filosoferande kvinna med kontorsråttejobb på deltid som styr upp tomatsådder, skogslek för barngrupper, hem och egen liten son. Alltid med väl pålästa åsikter och en strävan efter att begränsa skadeverkningarna av vårt liv, i harmoni med de resurser vi lånar av våra barn och barnbarn! Här har hon möjliggjort en dröm, en dröm som ligger helt i fas med hennes eget liv, tidens strömningar och med massor av eftertanke. Bara det är värt att premiera!"

Mitt allra största tack för de fina orden och kör hårt alla andra tjejer som går och ruvar på en affärsidé som ni brinner av hjärtans lust för! Ni kan ni också!

Äntligen tomatsådd!

2011-03-08T10:52:00.000+01:00

Jisses, vad det går undan på alla fronter i skrivande stund. Jag tackar så ödmjukast för alla uppmuntrande tillrop och fina ord om min "nyfödda" webbutik Kul på riktigt och var så säkra att det kommer mer om mina tankar på ämnet "tid med våra barn" och ett utökat sortiment framöver.

Lönejobbet kräver sitt, en viss tvååring har skaffat sig en väldigt stark vilja om vad han ska och inte ska och i odlingsbarnkammaren är det redan mer än fullbesatt. Äntligen fick man också lov (gurun Truedsson säger 10/3 - 1/4 för växthustomater...) att stoppa ner lite fler tomatfröer i jorden och i år har jag minst sagt högtflygande planer.

Med stundande växthusresning kröp ambitionsnivån upp sisådär femton pinnhål, men jag jobbar väldigt hårt på att intala mig själv att det blir INTE mer än ALLRA HÖGST två plantor av varje sort. Sju frö planteras däremot av vardera, ett och annat kommer inte att gro och överskottet tillfaller vänner, familj och kollegor - basta! I år huserar tomaterna i pluggbrätten från Nelson för att inte bli allt för skrymmande i ett första stadium.

Tant som jag är har jag naturligtvis sällat mig som fan till tomatgurun Åke Truedsson och medlemsskap i hans eminenta Tomatklubb. Efter senvinterns inköp och byten med fina bloggvänner hade jag redan mer än tillräckligt många sorter, men så kom årets sortlista på närmare 600 tomater från "klubben" och jag föll dit med buller och bång på en kompletteringsbeställning. Uppenbarligen har jag gått alldeles över styr, men här ska vi leva efter devisen "få plantor av många olika spännande sorter". Några kommer förmodligen att misslyckas, andra blir förhoppningsvis favoriter för framtiden.

Är ni redo för första delen av årets galna tomatlista???

Högväxande normalstora tomater för växthuset
Ailsa Craig - röd, 80 g, tidig, lång skörd
Golden Sunrise - gul, 80 g, medeltidig, produktiv
Japanese Trifele Black - svartröd, 90 g, tidig
San Marzano 2 - röd, pastatomat, 90 g, medeltidig
Taxi - gul, 100 g
Tigerella - röstrimmig, 80 g, platt, medeltidig, produktiv

Högväxande cocktailtomater för växthuset
Black Sweet Cherry - brunröd, 15 g, tidig, produktiv
Pokusa - röd, 10 g, tidig, rikbärande
Red Cherry - röd, 35 g, tidig

Yellow Pear - gul, 15 g, medeltidig

Busktomater för växthuset
Whippersnapper (31 jan) - rosaröd, 9 g, mycket tidig, produktiv, tjuvas ej

Bifftomater för växthuset

Brandywine original - rosa, 2-600 g, medeltidig

Chocolate stripes - brunröd, 2-400 g, medelsen

Russian Oxheart - röd, hjärtformad, 2-600 g, mycket tidig, produktiv

Ampel
Röd Ampeltomat - röd, oval med spets, 25 g, mycket tidig, 40 cm
Tumbling Tom Yellow - gulorange, 15 g, tidig, 30 cm, tjuvas ej

Fröerna lades i jorden den 3 mars och döm av min förvåning när jag redan igår kväll hittade sprirande San Marzano 2, Red Cherry, Röd Ampeltomat och Yellow Pear - här var det fart på grejerna!

Premiärfjärilar i magen

2011-03-03T13:38:00.000+01:00

Jag skulle absolut inte bli förvånad om ni mina kära läsare fått intrycket av att jag inte ägnar mig åt något annat än frösådder och plantpysslande just nu. Risken har absolut varit överhängande att Mimmis Mammaliv skulle bli tagen för en renodlad (ha, ha - för lång tid på västkusten...) trädgårdsblogg och att jag borde bli anmäld till närmsta myndighet för åsidosättande av både familj och hushåll.

Men nu är faktiskt fallet inte fullt så illa och både sonen och maken får näringsriktig kost, kärlek och någorlunda drägliga logiförhållanden (minus jorden som jag gladeligen sprider högt och lågt över hemmet). Dock har tiden varit något i knappaste laget för utsvävningar i bloggosfären om mina käpphästar om hållbart leverne, riktig mat och min grundmurade övertygelsen om att småbarnstiden är för att njutas och upplevas snarare än bara överlevas.

Utöver den s.k. ordinarie sysselsättningen på kontor med påföljande lönekuvert i brevlådan har jag nämligen ägnat mycket av min tid till att förbereda och genomföra en av mina entusiastiska idéer. På sena kvällar, under lillkillens middagslurar och på diverse buss- och tågresor har jag funderat, formulerat och nu äntligen sjösatt min affärsidé på ambitionen "hållbart familjeliv".

Min webbutik "Kul på riktigt" har äntligen blivit verklighet och nu kan du och dina nära som månar om den värdefulla gemensamma familjetiden på ett och samma ställe köpa handplockade leksaker som främjar tid tillsammans och väcker barnens lust att upptäcka sin omgivning.

Håll ögonen öppna för fler tankar om hur och varför jag är så övertygad om att enkla lekar i vardagen ger både barn och vuxna så mycket glädje. Jag riktigt längtar efter att kunna erbjuda de få, men inspirerande prylarna som inbjuder barnen att lära av och njuta tillsammans med sina föräldrar i vardagen. Utan varken dyra prylar eller stora kraftansträngningar kan man ha hur mycket kul som helst under matlagning på låtsas, ett bullbak med smaskigt resultat eller en mysig sagostund i fåtöljen.

Hjärtligt välkommen in på ett besök i min webbutik Kul på riktigt - hoppas du hittar inspiration att leka lite mer i vardagen.

Vilken fart

2011-03-01T10:18:00.001+01:00

...det plötsligt har blivit i odlingarna. Nya tilläggsbelysningen från snälle svärfar gör underverk och efter ett par kvällar senare med omskolning börjar det bli bra trångt i "rampljuset". Kronärtskockorna 'Green Globe' och'Imperial Star' ser allra gladast ut av det extra ljuset och även chilin fick sig en bra skjuts. De flikiga fnuttarna i framkant av bilden är mina specialimporterade (läs tjyvade) frö av agapanthus från de ståtliga plantorna jag sprang på i Genève som gror och växer över alla förväntningar.

Den curlade 'Whippersnapper'-tomaten vet att uppskatta extra omsorg och tar sig fint till att förhoppningsvis bli riktigt tidiga praktexemplar. Jag skänker glatt och entusiastiskt bort mitt överskott av plantor, men här kommer det nog att bli väldigt svårt att skiljas från mina skyddslingar - sju till antalet. Tack Charlotta med Cesars Trädgård för fina frö som allihopa grodde lika duktigt!

Spinkigare sparrisrumpor får man leta efter, men då det var en total chansning att så frön som jag tagit av de egna plantorna är jag riktigt nöjd. Om en sisådär tre år kan jag säkert börja skörda primörer.

Fyra sorters chili tar sig finfint och har efter mycket vånda reducerats ner till endast tre exemplar av varje - 'Hot Lemon', 'Jalapeno', 'Hungarian Hotwax' och 'Red Cherry'. Lite ledsen är jag för att jag inte kan få varken 'Jamaican Bell' eller 'Mini Bonnet' att gro - jag ville ju så gärna ha dem i mitt fina växthus i sommar, men man ska väl helt enkelt inte gapa över för mycket...

Paprikorna verkar lika växsugna de och sent igår kväll skolades de om till större krukor och reducerades i antal (tre är det magiska här just nu, bara om utifall nummer ett och två skulle få för sig att slokna och överge mig). 'Ferenc Tender', 'Golden Bell', 'Frigitello' och 'Antohio Romania'. Längst till höger Cantaloupemelonen 'Hale's Best Jumbo'.

Maken älskar att reta mig med att odling är en av de värsta materialsporter han stött på - visst, visst, men jag ska säga att gårdagens investering i en planteringssked från Nelson Garden var 22 fantastiskt välinvesterade kronor.

Tomathistoria

2011-02-27T11:59:00.001+01:00

I år har jag äntligen den fantastiska lyxen att jag ska få mitt alldeles egna växthus på tomten och naturligvis betyder det att mina utsikter för framgångsrika tomatodlingar har tusenfaldigats. Första året i huset blev det mest pannkaka av mina jungfruerliga försök till sådd och allt som allt hade jag bara ett par plantor i alldeles för små tråg och skörden blev så klart därefter. Ett par burkar grön tomatmarmelad - god för all del, men lite snopet att inte hinna få några mogna frukter till sommarsalladen.

Förra sommaren, andra säsongen i huset och trädgården, gjorde jag framsteg med tomatsådden och efter att min stackars granne fått passa en hel djungel av vildväxande tomatplantor i mina fönster under stora delar av maj, var det makens jobb att gny om att vi och trädgårdsmöblerna höll på att ramla av vårt trädäck till förmån för massor av tomatplantor i stora svarta murartråg. Skörden blev hygglig på två av fyra sorter och mycket beröm röntes för de goda 'Taxi'-tomaterna (gula, normalstora) som skördades både på plantorna hemmavid och på dem som skänkts till släkt och vänner.

Tomatskörden 2010 gick överlag i gult när den andra framgången kom sig av plantorna med 'Yellow Pearshaped' som är en gul cocktailtomat i just päronform. Ett fint litet sött snack som ser trevligt ut. De två röda sorterna cocktailtomaten Supersweet 100 och dvärgbusktomaten Cheerio gav oss en liten skörd mot slutet av sensommaren, men över lag var de nog inte riktigt tillfreds med mängden solljus som erbjöds på uteplatsen. Mycket grön tomatmarmelad blev det där också...och lite röd tomatmarmelad.

I år tar jag alltså nya och väldigt uppspelta tag - nu med lyxen av tilläggsbelysning inne, växthus att driva de mer krävande sorterna i och lite bättre koll på vilka sorter som är busktomater och sålunda inte ska tjuvas. I växthuset blir det både högväxande normalstora och cocktaitomater och en och annan bifftomat och längs med den soliga söderväggen sätter jag ett gäng tåliga busktomater i de stora murartrågen. Mer om sortval och min överambitiösa plan kommer framöver...

Lite smicker värmer gott

2011-02-25T08:19:00.000+01:00

Jag har ju vid tillfälle hävdat att det här med awarder och "kedjebrev i bloggosphären" inte är något för mig, men lik väl faller jag dit och blir lika smickrad vareviga gång någon vänlig själ tilldelar mig en utmärkelse och skriver snälla saker om Mimmis Mammaliv. Den här veckan har jag till och med fått sola mig i glansen två gånger om när först fina Anna-Karin med vackra bloggen Landet Krokus så gulligt skrev...

Mimmi bloggar om egen odling, hållbar utveckling och matlagning av ekologiska varor. Mimmi bjuder massor av smaskiga recept som man genast måste prova på. Ofta tillsammans med små tips och trix. Där har jag hittat recept på både dunderglögg och godaste äppelchutneyn.

Som om det inte var nog värme för mitt vinterfrusna ego, så läser jag sedan hos min "long-lasting" favvisbloggare på ämnet självhushållning och en hållbar livsstil Bondjäntan ...

Mimmis Mammaliv är en annan skönhet som bloggar om livet goda sidor. Hur hon hushåller med både tid och mat. Odlingstokig som en annan. Spännande blogg på många sätt!

Tusen tack mina kära underbara bloggvänner för både de vänliga orden och dessutom för de fina fröerna jag fått av er båda som ska förgylla mina odlingar på bästa paradplats i sommar. Med tanke på hur mycket glädje dessa uppskattande ord ger mig, så sätter jag händerna i luften och erkänner mig besegrad av den goda kraften i att berätta för sina medbloggare hur mycket man uppskattar dem. Mitt omnämnande går till tre bloggar som jag ganska nyligen upptäckt och som skänker mig massor med inspiration gällande mina egna ambitioner att leva hållbart och hitta mod och energi att förverkliga mina egna drömmar om hur jag vill leva mitt liv:

Lisas trädgårdsblogg - en mycket klok "storbarnsmamma" som ger mig inspiration att följa mitt hjärta när det gäller att gå mot strömmen och prioritera barn och familj framför karriären och gängse samhällsnorm. På bloggen skriver Lisa underbart om trädgården och sin härliga nystartade plantskola. Just nu följer jag henne och maken i det spännande projektet att flytta "ett riktigt växthus" bit-för-bit. En sann entreprenör med hjärtat på rätta stället.

Sara bakar - är reklamtjejen som verkligen vågade friskt när hon och familjen lämnade storstadens puls och vad jag förmodar en trygg anställning för att helhjärtat satsa på sin dröm om ett traditionellt bageri mitt på halländska bonnlandet. Alldeles nyligen slog hon upp portarna för Solhaga Stenugnsbageri efter omsorgsfullt byggande och renovering och jag fullkomligt längtar efter att höra mer om hur det nya livet som hantverksbagare, VD och (förhoppningsvis!) livsnjutare ter sig.

På petrified in pink bloggen hittar man ännu en kreativ och modig mamma som tagit steget ut och blivit egenföretagare med egen webshop. Inspirerande Petra designar och säljer ljuvliga grafiska tryck i de härligaste av färger och på bloggen läste man senast om superpåhittiga barnkalas och Petras premiär på Formex.

Håll ett öga öppet för de fina petrified in pink korten på min egen webshop Kul på riktigt som öppnar alldeles strax!

Awarden delas ut till bloggar som har mindre än 100 följare och som man tycker borde upptäckas av fler. Reglerna är enkla och enligt följande:

Det är en blogg-award som du har möjligheten att dela ut till dina 3-5 favoritbloggar som har mindre än 100 följare.
Du meddelar bloggaren genom att skriva en kommentar i deras blogg. Du berättar att deras blogg är en av dina favoriter och att den har blivit utnämnd till en Liebster Blog Award.
Den som mottager utmärkelsen/awarden skickar länken till personen som delade ut den och till fem av hans/hennes favoritbloggar med mindre än 100 följare.

Kollegor är bra att ha!

2011-02-24T08:00:00.003+01:00

Titta så fin och varm jag nu ska vara på en och samma gång tack vare min supergulliga kollega C som i denna stund stickar så att stickorna glöder. Det började med att Eija med finfina bloggen Norrfrid lottade ut ett par pulsvärmare enligt beskrivningen från DROPS Design och naturligtvis klarade jag inte av ödet att jag denna gång inte hade fru Fortuna med mig och fick går pulsvärmarlös.

Snälla Eija delade dock gladeligen med sig beskrivningen på Moss-stickade pulsvärmare med virkad kant och jag sprang illa kvickt till min stickduktiga kollega och goda vän som alltid piggt ställer upp på mina knasiga förslag som landar henne med extrajobb. Mellan lusekoftor och andra avancerade projekt fixade C mina eleganta pulsvärmare på nolltid och nu har jag bott i dem närmre en vecka. Tack, tack, tack!

Jag får hoppas att C verkligen tycker att det är så kul att sticka som hon påstår för resultatet av min beställning blev att nu halva kontorets damer beställt fina pulsvärmare, inklusive ett andra par till undertecknad, C har blivit ombedd att hålla en liten stickkurs och mailen på stickbeskrivningar och därtill knutna önskningar studsar fram och tillbaka på mailen.

Pulsvärmarna på bilden är stickade i Classic Alpaca och Kid-Silk från Drops och nu ligger det en efterlängatd beställning på en lite vårigare version med Cotton Viscose blandat med Kid-Silk. Oj, vad vi är glada att vi har dig till kollega C!

Välbehövligt solsken

2011-02-23T08:00:00.002+01:00

Som synes i vår Skogsknoppsblogg här intill hade vi en väldans kall, men helt underbar morgon tillsammans med "knoppegänget" i söndags. Vi vaknade till strålande sol och termometern nere snuddandes vid minus tio grader och det ska erkännas att tanken gick genom huvudet att vi kanske skulle bli utan "medknoppar" en iskall dag som denna.

Men så var icke fallet utan bil efter bil dök upp på vår mötesplats och snart hade vi ett gott gäng på tolv ett- och tvååringar, två extrabarn och en väldans massa friluftssugna föräldrar. Kul hade vi och det var med nöd och näppe vi kunde med att åka hemåt efter dryga två timmar i härligt hög vinterluft och välbehövligt solsken.

Ingen av oss tre var vidare sugna på att avvika från solskenet, så ett exekutivt beslut togs att tillbringa eftermiddag i trädgårdens soligare del och fram kom eldkorgen, grillkorv och lite obligatoriska tillbehör. Förra årets mest uppskjutna projekt innefattade vitmålning av de gamla slitna trädgårdsmöblerna och åh vad fint de gjorde sig nu i den kritvita snön med lite vårgrönt och rumpvärmande pynt från det stora möbelvaruhuset.

Korvarna satt som en smäck efter mängder av frisk luft och spring. Lilleman och jag drog fördel av faktumet att den sumpiga tjärnen i skogen nedanför vår trädgård låg frusen och vi tog därför tillfället att ta oss så långt in i skogen som vi aldrig kommit förut. Lilleman sade att han letade efter bambi som "nog sov i skogen" (hoppas hon stannar där genom hela den stundande tulpansäsongen), följde spår efter kvarterets katter som kilat kors och tvärs mellan björkarna och tittade lite undrande på sin mamma som frågade om han hörde Hacke Hackspett (glömde att lillkillen inte var med och njöt av Go Morron Sverige på tidiga 80-talet).

Allt som allt en fantastisk dag med välbehövligt solsken och den friska luften tog så småningom ut sin rätt på lilla familjen som däckade huller om buller i soffan iförda sina tjusiga thermoställ. Hoppas ingen såg oss just då!

Får man ta tillbaka?

2011-02-22T18:23:00.002+01:00

Åh, nej vilken hiskelig mamma jag är! På jobbet satt vi just idag och skojade, småbarnsmammor och andra, om hur man ska bära sig åt med allt pynt som komma skall runt påsk, jul och övriga högtider nu när man har barn i barnomsorgssvängen. Glad i hågen hängde jag hårdnackat på teorin om att det är där mor- och farföräldrar får dra det tunga lasset med sneda tomtar och spretiga kycklingar för att man ska kunna hålla hemmet fritt från vad annars mest skulle kunna liknas vid Kiviks marknad.

Föga anade jag där och då att det var just idag min lille prins skulle komma hem med sitt allra första finfina egna alster. Den tuffa pyntraljerande mamman var samma eftermiddag som bortblåst och där stod istället den blödiga modern med glädjetårarna rullande ner för kinderna när den lille lyckligt förklarade att han alldeles själv hade valt pärlorna till den fantastiska skapelsen han hade runt sin hals.

Tig min mun så får du socker och glöm allt det där med rationella känslor inför plastiga förskolepynterier. Så länge min prins har gjort dem kommer de alltid att vara de vackraste för mina ögon.

Jag undrar...

2011-02-22T10:51:00.001+01:00

...om en tvååring kan bli så mycket lyckligare än när en gigantisk lastbil rullar in i småbarnsghettot och skickligt manövrerar sin bakhjulsstyrda trailer runt kombibilar och övergivna trehjulingar?

Jo, det skulle i så fall vara uti det fall jättelastbilen stannar utanför tvåårings eget köksfönster, hissar ner "bryggan" (eller vad det nu kan tänkas kallas på fack-lastbils-språk) och trollar fram en gul liten truck full med paket i olika storlekar.

Att tvååringens moder är fullständigt extatisk, ber längtande böner till issmältargudarna och allmänt dillar som om hon fått gudaassisterad tillökning i familjen behöver ni inte ens fråga om. Ett steg närmare odlingsutopia, en carport med misstänkt små paket och uppladdning inför att be far och svärfar riktigt snällt om huruvida de kan tänka sig att ägna varsin helg åt betonggjutning av en grund och växthusresning/montering.

Vårfräscht!

2011-02-20T16:04:00.001+01:00

Var häromdagen på en väldigt trevlig lunch på Hotel Avalon i Göteborg och alltsedan dess har jag fantiserat om den ljuvliga lilla tallriken med grönt som bjöds före min underbara röding med stuvad spenat, mandelpotatis och en härlig sås med små löjromsduttar i. Så här års är jag nämligen så vansinnigt trött på bristen av inspirerande grönt då de flesta lunchrestauranger (inklusive jobbets) som allra längst dryftar sig till fullständigt smaklösa tomater, isbergssallad och gurka som åkt långväga och på sin höjd piffar med självdöd burkmajs och en tillsatsstinn Rhode Islandsås på flaska.

På Avalon kändes det härligt innovativt att få en trendig vit portionsskål med en liten bas av späda blad, blandade groddar och en syrlig syltad rödlök som bröt av perfekt. Jag kan inte riktigt dra mig till minnes, men jag inbillar mig att det också fanns lite rostade och krispiga solroskärnor på toppen.

När jag väl kört fast på något är det omöjligt att få det ur min skalle, så gissa om jag blev nöjd när jag hittade Lisa Förare Winbladhs recept på syltad rödlök och naturligtvis finns nu både alfalfafrön och ärtor på groddning här hemma. Jag lääängtar efter den fräscha salladen vi ska inta någon gång framåt nästa helg när groddarna är så där perfekt krispiga. Därtill gör jag också lite av det mumsiga strösslet som Trädgårdsflow-Charlotte tipsade om här.

Syltad rödlök

5 rödlökar
2 msk smör eller margarin
2 msk råströsocker
2 msk äppelcidervinäger
1/2 tsk salt
1krm nymald svartpeppar

Skala lökarna och skiva dem. Hetta upp smöret i en kastrull och låt löken svettas däri utan att få färg. Tillsätt socker, vinäger, salt och peppar efter smak och koka samman ca 20 min. Låt svalna i kastrullen och lägg sedan upp på väl rengjorda burkar och förvara kallt

Lyckliga mig

2011-02-18T16:12:00.001+01:00

…och framförallt lyckliga mina plantor som nu äntligen fått sin efterlängtade tilläggsbelysning med lite hjälp av en snäll svärfar, Röda Korsets utmärkta loppis och Clas Ohlsons lysrörssortiment. På måndag är äntligen mitt hett eftertraktade växthus på ingång från Willab Garden och därvid grävs en smärre djuphavsgrav i portmonnän.

När nu plantorna som så småningom ska bo i växthuset gror fint, men långsamt, var spontanreaktionen att göra plånbokshålet ännu lite djupare med att lägga till en för ändamålet marknadsförd lysrörsarmatur från samma leverantör. Ytterligare 795 fina riksdaler skulle det nöjet kostat mig!

Jag tog mig dock samman i tid och konsulterade min mycket el- och belysningskunnige svärfar som föreslog det högst välkomna alternativet att ta en helt vanlig kontorsarmatur (som han till på köpet hade över från sin precis avvecklade verksamhet och som han snäll som alltid levererade till min dörr) och inhandla lysrör på prisvärda Clas Ohlson. Lyseriet var fixat med två 36 W-rör á 49 kronor – ett med kallvitt ljus och ett med fullfärg. På toppen lyxade jag till det med en ny glimtändare för 12,50 kr.

Den fruktansvärt fula serveringsvagnen som i ett tidigare liv under inga omständigheter skulle kommit in i mitt hem hälsades nu med öppna armar när den stod där alldeles perfekt på Röda korsets second hand-butik. Femtio hela kronor skulle de ha för den, så nu har jag en alldeles perfekt liten lyshörna (som lätt kan stuvas undan på vinden efter fullgjort uppdrag på senvåren) för fyndpriset etthundrasextioen kronor (blev trots allt snuten på en femtioöring…)

Nu börjar det likna vår…

2011-02-16T11:40:00.002+01:00

…åtminstone här på insidan efter jag kommit väl överens med min gamla symaskin och soffan har försetts med kuddar i nya mönster och färger. Så här års går jag alltid och kastar trånande blickar på butikernas härligt inspirerande interiörer med kuddar i mängd, vita detaljer och till på köpet något läckert blomsterarrangemang med vårlökar och kanske ormhassel. Om jag får säga det själv tycker jag faktiskt att jag fått det riktigt trevligt här hemma och framförallt endast till en spottstyver jämfört med de feta prislapparna som brukar presenteras till vårdesperata kunder (läs kvinnor…).

Det mönstrade tyget kom från Serholt och Village förra året och efter att jag trånat en hel säsong efter fyra kuddfodral till det facila priset av 149 kr stycket (+ innerkuddar) knep jag sedan samma design på metervara reducerat med 70% – nice! Färgklicken som behövdes till såg jag någon annanstans men kunde inte med att spendera likaledes galna pengar på fodral och innerkuddar i udda formatet 30 x 40 cm. Lösningen fick bli ett besök till prisvärda Tyglagret i Kållered och att jag sydde om och klippte av 40 x 40 cm kuddar som finnes här hemma i mängd. Inte så dumt va? 49 kr senare…..

Gissar att gängse norm nog är att njuta dyra designervaror i sin soffa, men jag går igång på den exakta motsatsen – tillfredsställelsen av egentillverkat och cashen kvar i plånboken. Helylle?

Lycka är…

2011-02-15T09:00:00.000+01:00

…en mikroskopisk liten Whippersnapperplanta* som tittar upp ur jorden fast att det egentligen är alldeles för tidigt för tomatsådd. Naturligtvis kunde jag inte motstå det lilla påfundet från Cesars trädgård att dra fram en riktigt tidig tomatplanta som ska curlas och ges allra bästa och mest ompysslade platsen i stundande växthuset. 31 januari sattes ett par fröer i krukmakarkrukorna och nu spirar de första små hjärtbladen.

Här ska pysslas och lysas med nya tilläggsljuset och dopas (1 krm blomsternäring per liter vatten som försiktigt strilas ur bästa PET-flaskestrilen) och bara ödslas med odlarkärlek. Kanske, kanske kan jag också lyckas med bravaden att skörda mina egna tomater redan i maj – fortsättning följer!

*mycket tidig busktomat 40-50 cm med små rosaröda cocktailfrukter

Älskar er med!

2011-02-14T21:20:00.001+01:00

Lygnern

2011-02-14T09:20:00.002+01:00

Gårdagens planer för brunch blev som bekant snabbt ändrade när "kräkis" slog sina lovar om värdfamiljen och plötsligt fanns det en hel oplanerad dag att fylla med både solsken och utflyktslusta. Ett av våra favoritmål här i trakterna är Hallands största sjö Lygnern och extra vackert blir det där når något som påminner om vårsol strålar glatt mot den gnistrande isen.

Termosar fylldes med kaffe och varm choklad och dagen till ära fick den kommersielle bagaren stå för bullarna och lilleman skulle som vanligt ha "den med mest kladd". Lillplutten hade fullt upp med att klättra över stock och sten och tillsammans med far sin kollade han in de modiga långfärdsåkarna som tog sig fram över den knakande isen. Fikan intogs vid fina naturreservatet Gäddviken.

Turen allt som allt blev Lygnern runt motsvarande de 50 kuperade km som hurtiga människor cyklar någon gång i maj. För vår del blev det dock per "etanoltrucken" som vaggade till härlig middagssömn på de på sina ställen tjälskadade vägarna. En toppenmysig dag med mycket sol, frisk luft, hopp och spring för små ben.

Vårprakt!

2011-02-13T10:30:00.000+01:00

Egentligen skulle jag inte alls ha några fler blommor just nu, då jag redan skämt bort mig själv med både tulpaner i mängd och ett par krukor krokus. Frestelsen blev dock alldeles för stor när jag hittade balkansippor i butiken och solen sken uppmuntrande för en liten lurig stöldturné efter mossa (jag vet att man inte ska…). De senaste veckorna har jag lusläst och njutit av fina boken Nya Trädgårdens Rum där man arrangerat de finaste mosstårtor med sippor av olika slag och visst blev även min version bedårande vacker!

Anledningen till snedsteget var en söndagsbrunch med tjejerna hos väninna som är nyinflyttad i hus och då är jag naturligtvis inte sen att erbjuda mig att ordna en liten blomma. Allt för en legitim anledning att än en gång få sätta sin fot i plantskolan. Egentligen hade jag tänkt mig ett litet arrangemang att förgylla den nya trädgården, men med minus 5-10 här just nu verkade ingen seriös växthandlare vilja sälja någon form av växtlighet för utomhus placering.

Lösningen fick blir vårblommor för inomhusplacering och när inget av de färdiga arrangemangen föll mig i smaken var det bara till att sätta igång och komponera själv – med nöje! En iris, balkansippor och en liten succulent gjorde sig fint i den söta skålen som var mycket roligare än vad den ser ut på bilden. Hoppas nyinflyttade familjen (och vi andra…) snart får njuta våren i rabatten också.

Ps. Tyvärr var det det kräksjuka på gång hos värdfamiljen - så nu har jag lik väl ännu fler vackra vårblommor hemma. Vilken osis...

Bortskämda till frukost

2011-02-12T12:02:00.001+01:00

Grabbarna i det här huset börjar nu faktiskt bli lite bortskämda när jag fått dille på kalljästa degar. Än en gång fick Martin Johanssons toppenbok Enklare bröd stå för receptet som försåg oss med nygräddade frallor på lördagsmorgonen. Nybakade frallor kan aldrig vara något annat än gott, men de här var verkligen supermumsiga.

Solrosfrallor, 10 st

3 g färsk jäst
300 g vatten
390 g rågsikt
6-9 g salt
20 g honung (1 msk)

Dag 1, kväll

Rör ut jästen i lite vatten och tillsätt sedan övriga ingredienser. Rör tills allt blandats ordentligt, det blir en lös deg. Täck bunken med lock eller plast och låt stå i rumstemperatur i 8-10 timmar.

Dag 2, morgon

Sätt ugnen på 275 grader med en plåt i mitten. Skrapa ut den lösa degen på mjölat bakbord och dra ut den till en långsmal rektangel. Vik ihop degen en gång på längden så att den blir ungefär som en baguette. Dela i 10 bitar som penslas med vatten och beströs på rikligt med solrosfrön. Låt jäsa i 30 minuter på bakplåtspapper och låt sedan pappret glida in på den varma plåten via en skärbräda eller bricka. Sänk värmen till 250 grader och grädda bröden i ca 15-20 minuter.