Solopremiär

Man skulle nog kunna säga att vårt liv som föräldrar ganska påtagligt gått in i en ny fas de senaste veckorna - den lille herren flyttade till eget rum och stor säng, vårt eget sovrum pimpades i processen till den vuxenmiljö det länge längtat efter att bli och nu senast, men säkerligen inte för sista gången, vågade vi oss till och med på att rymma ifrån den lilla ögonstenen i ett helt dygn. Den lille var i ytterst tryggt förvar hos "momma och moffa" och kunde förmodligen inte bry sig mindre om huruvida hans gamla päron fanns i huset eller drog iväg till andra sidan jordklotet. Lillen hade säkert mer underhållning och uppassning än vad som borde vara lovligt för en knapp tvååring och hade som väntat inte frågat efter varken mamma eller pappa en enda gång (enligt de helt opartiska källorna på plats...).

Mor och far hans drog över Sundet för shopping, dinerande och hotellnatt utan varken besök i leksaksaffärer (ok, vi tog väl kanske en snabb tur inne på Magasins fina Hamleys i förbifarten då...), extrasäng på rummet eller skiftätande på restaurang när en liten är upptäckarsugen. Efter rekommendation övernattades det på det väldigt trevliga Skt Petri Hotel ett par hundra steg från Strøget och gulliga Köpenhamnsboende Annamed bloggen Gourmetodling hade tipast om både trevlig shopping och framförallt härlig mat.

Lunch intogs på en gammal favorit - den enkla men väldigt fräscha juicebaren Joe & the Juice på Magasin. Naturligtvis var det tvunget att kolla in både jul- och mat/vinutbudet på Magasin och det slank faktiskt ner en och annan tidig julklapp i påsarna med. Shoppingen fortsatte längs med Strøget, via obligatoriska Illums Bolighus och en massa inspirationstittar här och var för ett spännande och halvhemligt projekt jag har på gång. Mer kommer snart på den punkten...

När det sedan gällde dinerandet säger jag ett stort tack till Anna för tipset om Scarpetta på Nørrebro! Vi började ana att det kunde vara ett populärt ställe redan när restaurangen på morgonen ringde och kollade att vi verkligen tänkte dyka upp på kvällen. Knökfullt till sista bordet och med en kreativ meny till väldigt hyfsade priser förstod vi varför. En spännade femrätters fick vi oss till livs med allt från sallad på rostade rödbetor och syltade gulbetor med en fantastisk dragonmajonnäs, till hummersoppa, en liten pastarätt med salsicciakorv och romanescokål (som en vacker designad broccoli!), örtbakat fläskkött med savoykål och jordnöts- och äppelsås (kanske lite i danskaste laget för våra svenska gommar...) och en gudomlig chokladkaka med plommonkompott och något krispigt på toppen.

Soloföräldrarna på tu man hand hade laddat med en flaska bubbel för kvällsmys på hotellet, men en 2008 Corvina Tinazzi från Verona kunde vi inte motstå när kyparen käckt presenterade den på härlig danska som "bebi-Amarone" och till den supersöta desserten var ett lätt, sött och pärlande rött/rosé Birbèt Cascina Riveri fanststiskt gott.

Vinduesshopping var fullt tillräcklig för att få sitt estetiska öga och sockerbehovet tillfredsställt på många ställen. ...och så de små detaljerna som kan sälja vad-som-helst till mamman i sällskapet...

Sist men inte minst får danskarna bjuda på ett språkligt skratt... inte ens den engelska överssättningen är särskilt bra - varför ska jag stå på rulltrappan och vara medveten om min jacka?

Tweet

Hellre treat...än trick

I veckan som gick blev lilleman och jag rejält bak- och pysselsugna och som vanligt fanns utmärkt inspiration att hämta hos härliga Tea på Söta Saker. Halloween var ganska givet som tema och muffinsliknande skapelser som erbjuder både mätande och vispande är alltid populärt när man bakar med en liten knatte. Cupcakes med färgglad frosting och ljuvliga pumpor och spöken var förebilden - lite mindre proffspyntade och perfekta, men säkerligen lika goda var vårt resultat.

Bakverken följde med som Halloweenöverraskning till mormor och morfar och mumsas på längden och på tvären av tre generationer.

Maffiga muffins med frosting, ca 12 st

125 gram smör

2 dl socker

2 ägg

1 1/2 dl mjölk

4 1/2 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk vaniljpulver
Brun frosting:


50 g cream cheese

2 msk kakao

florsocker tills konsistensen är fast

Färgglatt strössel

Söta amerikanska dekorationer som legat i skafferiet väldigt länge

Blanda smör och socker och rör sedan i äggen, ett åt gången. Blanda ner övriga ingredienser och häll smeten i små kakformar på muffinsplåt. Grädda 25 minuter i 175 grader.

Rör ihop ingredienserna till frostingen och garnera när muffinsen svalnat, dekorera.

Tweet

En kanna glädje

Min svärfar han är gó han! Gubbtjyven bor långt ute i skogen och gör helt rätt i att stormtrivas i sitt pittoreska torp. Vad han däremot är betydligt sämre på (inte helt olikt 99,9% av alla andra 40-talist män...) är att se och ta vara på charmen i alla gamla prylar som tidigare ägare förmodligen lämnat efter sig i och runt omkring stugan. Så länge jag har känt svärfar har den fantastiskt vackra zinkvattenkannan av modell äldre stått och samlat vissna löv utanför dörren.

Nog för att ett bruksföremål av den här sorten och åldern säkert bara blir vackrare med åren och av vädrets tilltufsande, men lite synd är det allt att inte ta tillvara charmen på ett litet mer konstruktivt sätt. Kan tänkas att jag vid tillfälle tänkt dessa tankar ljudligt inför min make (sonen och budbäraren...), eller kan tänkas att min svärfar läser mig och mina tankar som en öppen bok.

Säkert är i alla fall att det nu en söndagseftermiddag sju år senare landade en oerhört vacker zinkvattenkanna på min uteplats. Åh, vad jag ska vårda den och låta den pryda sin väl förtjänta plats som konst bland blommorna nästa säsong. Tack käre svärfar - jag är lycklig!

Tweet

Hem, sköna hem

  
Mamma Mimmi är inte direkt känd som en av de stora inredningsikonerna i bloggosfären, men idag måste jag allt få skryta en smula om mitt senaste "mysa-till-projekt". För stunden är jag ovanligt god vän med min gamla ärvda symaskin (skulle tro den var bra begagnad redan när farmor köpte den för många herrans år sedan!) och då gäller det att smida medan järnet är varmt. Den söta kärleksdronken á la Kallikå har ni redan sett, min lille myser nu på sin nya TV-kudde med favoriten "Blischten McKeen" och äntligen hittade jag kombinationen tid och inspiration att fixa till vårt sovrum.

Vi flyttade in i vårt hus för nästan precis två år sedan - jag med magen i vädret och lillprinsen överraskande oss med att titta ut redan på nyårsdagen när vi nätt och jämt hade hunnit trycka in de kvarvarande ouppackade flyttlådorna i garderoberna för att skapa illusionen av ett prydligt hem till julfirandet. Av förklarliga anledningar hann det aldrig pysslas till riktigt i sovgemaket och konceptet praktiskt fick klart företräde över estetiskt när denna kombinerade sov-/mat- och myslokal formades efter och av en familj med nyfödd baby. Dämpat nattningsljus och hinderslös transportsträcka mellan spjälsäng och föräldrasäng gick före både mysbelysning, koordinerat färgschema och fluffiga kuddar.



Nu har den lille bebisen blivit stora killen och flyttat "till eget", skötbord, spjälsäng och "bra-att-ha-fåtölj" har åkt ut ur sovgemaket och på sommarens hotellvistelse bjöds inspiration till fina detaljer för att piffa upp. Mycket stora stycken tyg och vadd handlades in, köksgolvet räckte nätt och jämt till för att nåla ihop och sträcka och sedan var det bara att trampa iväg många symeter på den gamla trogna maskinen.

Om jag får säga det själv tycker jag att resuktatet blev riktigt bra med ett lite tyngre överkast i fotänden som matchar gardinerna från Himla, färgstarka draperade kuddar framför de vita "franska rullarna" och ett par tjusiga näckrosljushållare från LOB designs outlet här i Kungsbacka. Jag är väldigt nöjd med det betydligare myspysigare vuxensovrummet och plånboken tog inte mer stryk än en knapp tusenlapp.

Tweet

Äsch då!

Det är dagar som den här man skulle ha struntat i den ihärdige marknadsföraren som tyckte det var en strålande idé att stripa firmabilen…

Stackarna på Kungsbacka bilservice fick motorstopp mitt i rusningstrafiken och verkade inte ha någon vidare framgång med de egna reparationerna… i hällande ösregn!

Tweet

Vuxenskoj

Om vår lille fick sitt lystmäte tillfredsställt med enkla medel på lokaltåget häromdagen, så ska det i all ärlighet sägas att hans föräldrar är än lättare att roa. Den här gången fann man det stora, långt varande och mycket uppskattade nöjet på tidningshyllan för lagoma 59 riksdaler. Det handlar så klart om Allt om Mats stora “vinporrbilaga” – årets höjdpunkt för druvnördar och amatörsörplare!

Sedan maken också fick upp ögonen för charmen i vindrickande har vinspecialen i oktober blivit ett mycket uppskattat inlag när det läses listor upp och ner om fynd, mycket prisvärda köp och riktiga bottennapp. Vi klappar oss själva på axeln åt att vi minsann redan hade satt fingret på ett gäng riktigt bra fynd (Briccotondon härom dagen...hmmhmm!), påtalar vår totala brist på sofistikation eftersom vi aldrig lär oss uppskatta "fina" franska röda och skrattar framförallt gott åt de syrliga välformulerade omdömena som Allt om Mats provare fäller om taskiga tyska eländen i en flaska formad som en nalle och med ett fullständigt orelaterat engelskt namn.

Sammanfattningsvis av timmars nöjesläsande är det i alla fall Italien som är årets rödvinsland på Systemet och man rekommenderar att prova ett par riktigt bra viner på druvan Nebbiolo (jawohl! - ert ord är vår lag). Mest prisvärda röda är enligt provarna portugisen Dão Casal Mor Reserva (nr 12520), vilken vi Portugalvänner säkerligen kommer att prova och med största sannolik fastna för.

För de vita är årets land Sydafrika eller Frankrike, årets vita druva tycker de är sydafrikanen Chenin Blanc. Årets mest prisvärda ska vara Simonsig Chenin Blanc 2009 (nr 2059) och oavsett prisvärdhet kan jag intyga att Simonsigs viner generellt är bra och extra fantastiska var de för exakt sju år sedan när jag satt i deras ljuvliga trädgård i fantastiska Stellenbosch och provade igenom sortimentet och ett nysabrerat bubbel.

Men skynda fynda...tidningen alltså, för redan i morgon kommer nästa nummer av Allt om Mat och då vet man inte var handlarna gömmer den här dyrgripen

Tweet

Det vi gillar bäst

Mot slutet av veckan ska vi ägna oss åt två av lillens absoluta favoritsysselsättningar – besöka “momma o moffa” i Skåne och därtill åka tåg. Det där med tågåkandet är något vår transportintresserade kille har fått dille på och varenda morgon börjar han med att  uppmanande titta sin sömndruckna mor djupt in i hennes dimmiga ögon och bedjande säga “tåååg”, “büss”!?

Denna moder är ju minst sagt svag för sin sons charmiga önskningar och hans härliga framsteg på konversationsplanet, så i går morse föll jag till föga och utlovade en kortare tur på lokaltåget redan innan helgens riktiga resa. Glada i hågen duschade och klädde vi på oss snabbt och lätt för att sedan ta bilen till den smidiga pendelparkeringen invid tågstationen. Biljett löstes, det jublades när tåget rullade in på perrongen och min lille sken ikapp med höstsolen hela vägen ner till Varberg. Speciellt spännande var det varje gång vi åkte in i en “tünnel”  (man skulle lätt kunna tro att denne unge herre hade tyskt ursprung med tanke på det tjusiga uttalet) och ögonen blev stora som tefat.

På två-och-en-halv timme tur-och-retur hade vi klarat av att vara latte-mamma-latte-barn på Espresso House, fyndat ett par fina småpumpor till ett kommande grönt arrangemang, charmat till oss en ballong från tanten på Bokia, köpt en överraskning till pappan på underbara Stålboms tårtbutik och kollat in den fenomenala strömmen av rollatorer på Varbergs gågator en vanlig måndag. Sådana här härliga utflykter borde vi ta oss an oftare – alla är nöjda och glada och lillen pratar mer än någonsin om att åka tåg i “tünnel”.

Tweet

Naturen gör alltid gott

Igår var det åter dags för träff med våra små Skogsknoppar och vi var två familjemedlemmar som hade satt klockan på (för oss!) arla morgonstund för att hinna fylla magen och stå klädda och klara i tid. Dessvärre vaknade vi till duggregn och varandras vrånga humör, medan den tredje familjemedlemmen sov som en klubbad säl på sin sida av dubbelsängen. Den vuxne pojken i den här familjen har såhär års nämligen den mystiska läggningen att sitta uppe och titta på nordamerikansk ishockey fram till den tiden på dygnet då de mest morgonpigga börjar rulla ur slafarna på andra ställen. Då är man av naturliga skäl inte kontaktbar klockan halv åtta…

Lillen och jag tog oss i alla fall ner för trappan för en för dagen ovanligt protestfylld blöjbrottning och påföljande byxbenshängning medan det skulle kokas gröt och kaffe och plockas fram diverse friluftsutrustning. Det slår ju liksom aldrig fel utan att den lille uppfattar mammas stress och därmed förbyts till den lilla efterhängsna och missnöjda klängapa som han aldrig annars är. Detta är killen som kan roa sig själv i timmar med sina bilar på mattan och sedan redigt springer iväg och glatt hämtar skor och jacka när vi ska iväg.

Igår morse var lillen permanent klistrad till sin mammas ben, för ovanlighetens skull inte alls intresserad av TV-underhållning/muta, inte det minsta sugen på morgongröt och fullständigt motvillig till att varken byta blöja eller iklädda sig någon form av klädedräkt. Puh! I takt med att mammas stress växte växte också motståndet hos den lille och sakta men säkert blev mamman mer och mer vansinnig på sin sovande make som glatt ovetande om stridigheterna på nedervåningen inte erbjöd assistans. Han låg bra risigt till i tankarna ett tag….snacka om kvinnligt idiotiskt beteende. Allt som hade krävts var ett rop på hjälp i trappan, men det skulle jag minsann inte nedlåta mig till…

Hursomhelst, lillen fick i sig ett par skedar gröt och framförallt två skivor sockerkaka till frukost, ikläddes både torr blöja och full regnmundering och vi kom iväg. Väl i naturen var alla sura miner som bortblåsta – lillen traskade glatt fram med ett stort leende på läpparna, mamman hans blev som ett barn bland djur och spår och vi hade två ljuvliga timmar tillsammans med alla de andra småttingarna och deras trevliga föräldrar. Hem kom vi som två lysande solar, pappans djupa sömn var mer än glömd när han hade dammsugit hela huset och fejat fint och lillen var fullkomligt speedad hela eftermiddagen (efter en välbehövlig lur).

Farfar kom på besök och han och den lille roade sig i timmar med den helt oväntade aktiviteten att leka bageri – oväntat när man sammanför en elingenjör med ett barnbarn besatt av bilar och fordon i största allmänhet. Kul hade de och mellangenerationen och föräldrarna skrattade gott åt när det var bageristädning för att resultera i arraksbullar, låtsasåts tårta underifrån för att inte avslöja sig och genialiskt rostades entreôter i leksaksbrödrosten.

Tänk vad naturen kan göra underverk för både kropp och sinne – från surpuppor till solar! För  att läsa mer om vårt äventyr med djur och spår på Skogskonopparna – ta en titt här.

Tweet

Plommonbröd utan plommon

Nu när jag ägnar mig år Viktväktardiet (jo tack - nästan 5 kilo lättare trots att jag uppehållit mig alldeles för nära för många frestelser på sista tiden) blir det inte att jag bakar så mycket bröd. Jag är nämligen alldeles för karaktärslös för att kunna låta bli ljuvligt nydoftande bröd...med alldeles för mycket Bregott på. Hursomhelst behövde surdegarna friskas upp efter att ha lämnats alldeles för länge åt sitt öde, så jag passade på att använda dem till ett fruktbröd. Några katrinplommon hade vi inte i skafferiet, så istället blev det russin och aprikoser, vilket blev lika gott det.

Receptet kommer från favoritboken Bröd från Brunkebergsbageri och som vanligt har jag halverat för att få plats i en icke-bageri-sizad hushållsmaskin.

Plommonbröd, 2 limpor
Steg 1:

40 g russin
50 g katrinplommon/aprikoser/annan torkad frukt
Fördeg:
100 g vatten
3 g jäst
120 g grovt rågmjöl
eller 225 g rågsurdeg

Steg 2

den mixade frukten och fördegen
450 g vatten
12,5 g jäst
675 g vetemjöl special
140 g grovt rågmjöl
20 g ljus sirap
22 g havssalt
solroskärnor till topping

Blötlägg frukten och mixa sedan till en slät massa (när du hällt av vattnet). Om du gör fördeg från grunden ska den stå blandad i 4 hr eller övertäckt i kylen över natten.

Blanda den mixade frukten med sur/fördegen och alla övriga ingredienser utom saltet. Arbeta 10 minuter i maskin och tillsätt sedan saltet, arbeta i ytterligare 5 minuter. Den ganska kladdiga degen vilar sedan 30 minuter.

Forma två bröd och doppa dem i solroskärnor och lägg (om du är den lyckliga ägaren av...) i jäskorgar med toppingen neråt - 1,5 till 2 timmar. Annars jäser du vanligt på plåt och får lite plattare bröd. Sätt ugnen på 250 C och sätt in en plåt nederst.

När bröden är färdigjästa stjälper du upp dem på en bakpappersklädd plåt, sätter in i ugnen och kastar in en kopp vatten på den varma plåten underst. Stäng luckan och sänkt direkt tempen till 200 C. Släpp ut ånga efter 20 minuter och grädda totalt ca 35 min till bröden når en innertemperatur på 98 C. Ät och njut!

Tweet

Nattad inför vintern

Idag har det ösregnat som bara den här i Halland, men ändock har lilla familjen spenderat precis hela dagen i trädgården. Vi har slitit och jobbat hårt för att natta trädgården inför vintern och ge oss själva bästa utgångsläget för kommande odlingssäsong. Tänk vad man kan hålla sig sysselsatt med blott 332 kvm - jag undrar hur det ska bli en dag när vi förverkligar drömmen om stort, lantligt och massor med grödor!?

Snälle svärfar hade lånat ut sin monstertvätt och maken tog den äran i att tvätta alla odlingstråg och krukor till tiptop skick. Nu är de fint staplade för sin vintervila i förrådet och färdiga för nästa års tomatplantor och andra godsaker. Gissar att det var den lille pojken i maken som fick ett extra adrenalinpåslag av att springa med pickadollen i högsta hugg. Effektiv var han och fint blev det. Sonen nöjde sig med att betrakta en stund på avstånd innan han tog säsongens sista tur med sin minigräsklippare.

 

Frun i huset hade sparat allra bästa skörden till sist – jordärtskockorna! Över jord har plantorna stått ståtliga värre med sina närmare två meter, men jag var lite orolig huruvida det skulle finnas några rejäla knölar därunder. Förra året räckte knölarna nätt och jämt till en portion soppa och utsäde. Min oro i år var dock helt obefogad och nu har jag en riktigt rejäl skörd med mig in. I experimentellt och kretsloppsfrämjandesyfte fick jag för mig att plöja tillbaka allt det gröna i jorden. Då jag planerar att ha jordärtskockorna på samma ställe nästa år vågade jag mig på att dra ner både rötterna och de sönderklippta stjälkarna tillsammans med ny och fin jord. Vi får se om det blir lyckat eller om jag förbannar mig själv nästa höst när skockorna antingen stått i för dålig jord eller spridit sig som en löpeld över halva landet och växt sig finfina.

Tyvärr är denna lilla knöl ett av de få områden i livet där maken och jag är totalt oeniga. Jag älskar jordärtskocka, medan han tycker det är djävulens värsta gasbildande gissel. Tror nog i alla fall att jag imorgon ska bjuda svärfar på min godaste soppa i världen som tack för lånet av tvätten. Sonen hans får väl hänga läpp, eller möjligtvis äta resterna på de goda tacosen som han bjöd på ikväll i sällskap av en stärkande Corona. Nu ska vi värma våra genomfrusna kroppar vid en sprakande brasa!

Tweet

Enkelt, men ljuvligt gott fredagsmys

 Brunaktig sås är ju verkligen inte något vidare fotogenisk, men tro mig när jag säger att vi åt en fantastiskt god kycklingrätt till fredagsmyset igår kväll. Jag tackar för inspirationen från Mat och Odla och med lite egen modifikation var det så här lätt man fick ihop en riktigt festmåltid utan större ansträngning i köksregionerna.

Parmakyckling med balsamicosås, 4 pers

4 kycklingfileér
parmaskinka
salt och peppar*
olivolja*

3 msk balsamvinäger*
3-4 dl rött vin
3 msk kalvfond
2 msk socker*
1 msk maizena
2 msk smör*

Blandade rotfrukter med ett par klyftade rödlökar, örter, salt och peppar

Skala och klyfta rotfrukterna och löken och sätt in dem i ugnen i ca 20 min i 200C. Undertiden saltar och pepprar man de putsade och längsmed halverade kycklingfiléerna och rullar in i parmaskinkan för att lägga tätt i en ugnsform. De går sedan 20 minuter tillsammans med rotfrukterna på 200 C.

Till såsen smälter man sockret i en kastrull och tillsätter vin, fond och balsamvinäger. Låt småkoka i ca 10 min och blanda i maizenan för ett snabbt uppkok. Precis innan servering så blandar man i smöret.

Till kycklinen drack vi det italienska goda Briccotondo (nr 2773) på Barberadruvan -  fruktigt, rejält på ett italienskt vis och fina söta toner av vanilj och choklad. Väldigt prisvärt för 75 kronor och fint till både fågel och fläskkött.

*ekologiska ingredienser

Tweet

Här spottar vi inte...

För ett tag sedan skrev jag här om att de mer mogna 2/3 av lilla familjen börjat ta sig igenom  Mikael Mölstads utmärkta bok Nya Stora Vinskolan. Det genialiska upplägget med lättläst teori om vin, vinmakande, druvor och distrikt kröns mellan kapitlen av den roligaste delen av det hela - provningen. Egentligen var det dags för fyra typiska vita, men vi hoppade fram ett kapitel för att matcha helgens planerade måltider som harmonierade med det röda slaget.

Vi startade med de för oss mindre bekanta röda från Frankrike och det ska villigt erkännas att utgångsläget för dessa stackare är sämre än när vi flyttar oss till den mer välbekanta nya världen och regioner vi har besökt. Först ut skulle det vara en Frasse på 100% syrahdruvor. Att läsa sig till en lämplig kandidat med hjälp av flasketiketter är för oss icke-frankofoner en omöjlighet, men den duktiga tjejen på Systembolaget lärde mig att man då måste sikta på norra Rhônedalen där endast Syrah är tillåten bland de blå druvorna. Vi valde Louis Chèze Syrah 2009 (nr 94411) för 89 kronor och det var för all del hyggligt. Doften var fascinerande stark av vitpeppar och smaken var både pepprig och bärig. Säkert god valuta för pengarna till lamm eller nöt om man gillar "klassiskt rött", men själv föredrar jag klart en Shiraz (=syrah) från Sydafrika eller Australien.

Därefter fortsatte vi i Frankrike med en typisk Bourgogne Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge (nr 5283) som enligt oss var alldeles för saftig i både doft och smak. Som att sticka ner näsan i lingonsylten och sedan svepa ett glas jordgubbssaft, om man överdriver lite lätt.... För 115 kronor är det definitivt inget som kommer innanför dörren hos oss igen, men nog fick man upp ögonen för hur en typisk Bourgogne ska smaka och vilken man med fördel kan kombinerar med kyckling, fläsk eller smakblandningen på en buffé.

Tredje glaset gillt och så var det äntligen dags för en riktigt robust nordamerikan. Närmare bestämt en Windsor Sonoma, Sonoma County Cabernet Sauvignon (nr 6580) som var högst Cabbe-typisk med sin fruktiga doft av svartavinbär och med tydlig fatkaraktär. Djup härlig blåröd färg och en för mig tilltalande bärig smak med mycket rostat fat och lite choklad på toppen. I like! Ett riktigt maffigt höstvin att dricka till lammsteken eller kanske en gryta på nöt och 99 välinvesterade riksdaler.

Må det vara tur eller bara vetskapen om att vi dras till den här typen av viner, så hade vi i alla fall sparat det enligt oss bästa vinet till sist - en Fetzer Merlot (nr 16669) även det från Kalifornien. 80 % merlot,som ändå får räknas som typiskt merlotvin och 20% fruktiga zinfandeldruvor. Fatig doft med rund vanilj och något russinlikt. Smaken var härligt maffig och välutvecklad och levde väl upp till vad doften hade lovat. Mycket prisvärt för sina 89 kronor och denna flaska kommer säkerligen att synas hemma hos oss igen när vi har lite mindre kryddiga och kanske grillade rätter av fläsk och lamm eller ett buffésammelsurium av smaker.

Merloten kan säkerligen också avnjutas utan mat och kanske följas upp med Cabben ovan om man kryddar på maten. Letar du efter ett vin till fredagsmyset ikväll, så rekommenderar jag merloten!

Enda nackdelen med en provning med fyra helrör på två personer är att man känner sig halvt alkoliserad i slutet av helgen. Måtte inte barnavårdsnämnden surfa in och se vilken miljö vi utsätter vår son för en helt vanlig fredagskväll i oktober...



Nästa helg drar vi söderut till mormor och morfar och hoppas få lite hjälp med att prova och framförallt dricka upp fyra typiska vita - Pinot Gris, Gewurztramminer, Chardonnay och Sauvignon Blanc har jag för mig.

Tweet

En högst överflödig amatördiagnos

Man ska ju sannerligen varken förringa eller skoja om olika diagnoser, men idag får jag nog lov att i alla fall skratta åt min egen typiska förstagångsföräldersnoja. Kanske inte fullt på allvar, men som förälder för första gången måste det erkännas att man är bra lättpåverkad och gärna funderar huruvida ens barn är “normalt” eller inte. En gammal klassiker är min egen moder som vid tidig kontroll blev bergsäker på att jag hade vattenskalle när huvudmåttet var en halv centimeter eller så över kurvan och barnläkaren uttryckte sig klumpigt.

Mitt eget exempel härrör från lillemans och min runda i stadens butiker häromdagen. På jakt efter skodon lämpliga för kombinationen små kinkiga fötter och potentiell vargavinter uppehöll vi oss i skobutiken och medan jag tittade runt sysselsatte sig min son med att organisera skohyllorna i perfekt ordning och sätta upp de skor som fanns på golvet efter provning. Med hans ringa ålder i åtanke blev det verkligen snyggt och prydligt och de äldre butiksbiträdena stod beundrande i ring runtomkring och undrade om han var lika ordningsam hemma.

Här ska jag tillägga att jag och maken för inte allt för länge sedan strötittade på en dokumentär om en mycket ung brottsling, jag tror till och med att han hade ett dråp på sitt samvete (som han av förklarliga skäl saknade). I vilket fall som helst handlade programmet om att han var diagnostiserad med Aspergers syndrom och många av hans handlingar bottnade i den typiska problematiken för individer med denna diagnos –bristande empati, starkt behov av rutiner och struktur i tillvaron, fixeringar och låsningar i beteendet och det som klistrade sig fast mest i mitt minne - konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt. Exemplet ynglingen gav var när han lyfte upp en mjölkförpackning i butiken och såg att det på fliken stod “öppna här”. Jaha, då får jag väl göra det var hans reaktion och öppnade förpackningen där och då på mejeriavdelningen.

På Wikipedia kan man vidare läsa att styrkorna hos personer med Aspergers syndrom är starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar,  tålamod för specialområdena, starkt logiskt tänkande, mönsteridentifiering, problemlösning, målmedvetenhet och envishet, intensitet i sysselsättningar över vad som ofta uppfattas som normalt….

Vi skippade hursomhelst skoinköpet och fortsatte in i klädaffären där vi snabbt fann en tröja med favoritmotivet Blixten McQueen. Tillsammans diskuterade vi hur fin den var, men modern och tvättansvarig i sällskapet kom snart till slutsatsen att de vita detaljerna mot rött inte skulle vara en fager syn efter ett par varv i maskinen med den röda tvätten. Modern ifråga utbrast då: “Ah, vi hoppar över tröjan”. Sonen i sällskapet tittade storögt på sin mamma, skippade för all del alla protester, men sade däremot “hoooppa” och tog ett högt skutt upp i luften. Ser ni var min ögonblicks interna överläggning om sonens hälsotillstånd och eventuella vara av syndrom eller inte kommer in i bilden???

Jag kom snabbt till sans igen och konstaterade att varken det extrema ordningssinnet eller det bokstavliga tolkande förmodligen är underlag för en diagnos, utan förmodligen är totalt normalt för en upptäckande 21 månaders kille som har en väldig massa input i sitt lilla huvud att sortera upp och skapa sina egna tankar och tycken om världen. Så jag nöjer mig helt enkelt idag med att skratta åt min egen högst okarakteristiska noja – förstagångsföräldernojan! Vad säger ni andra föräldrar – pysslar ni också med sån här överflödig amatörpsykologi i er vardag? Svårt att låta bli ibland….

Bilden är lånad.

Tweet

Fiberboost

Har du en mage som går som ett schweiziskt precisionsur eller själv inte har barn i grötätande ålder, så är dagens inlägg förmodligen fullständigt ointressant. Klicka vidare och gör något vettigare med de närmsta 30 sekunderna av ditt liv!

Om du däremot liksom jag ständigt känner dig jagad av livsmedelsverket/socialstyrelsens/folkhälsoinstitutets (eller vem det nu är som levererar de oumbärliga uppmaningarna om “fem frukt och grönt om dan”, “sex till åtta brödskivor”, “minst ½ dl kokta baljväxter”…), så ska jag dela med mig av en liten hemlighet. Här hemma äts det havregrynsgröt vareviga morgon och när det nu inte finns fiberhavregryn av det ekologiska slaget, så är det något som har fattats oss. Det är det där härliga rivet i magen som uteblir och man blir faktiskt inte alls lika mätt av den fiberfattiga versionen på gryn.

Lösningen på dilemmat fann jag i fina friluftskokboken “På en låga” (då man som bekant kan behöva sig lite extra mättnad på äventyr och framför allt en liten skjuts för tarmen när det ska hukas på darrande ben bakom kvist och gren) och nu har vi fått magrafskänslan tillbaka för både stor och liten. Mycket enkelt blandar man följande ingredienser i en burk och blandar sedan ner en matsked per portion innan man kokar ihop havregrynsgröten:

Fiberboost

1,5 dl kruskakli
1,5 dl vetekli
1 dl hela linfrön
0,5 dl psylliumfrön

Tweet

Nybliven och lycklig dronkägare

Kolla vilken liten sötnos som äntligen föddes fram hos oss när symaskinen vågade sig ur sitt sommaride. Jag vågar knappt avslöja att den söta trikån från Panduro legat tillklippt enligt fina Kalikåbeskrivningen här hemma i ett drygt år redan, men nu äntligen sammanföll tid, tålamod och kreativitet på en och samma dag. Ögon ska det minsann också bli på den lilla “kärleksdronken” med hjälp av broderigarnet som inköptes medelst höststormarna idag. Trodde aldrig jag skulle sätta min fot i en butik med namnet ”Sytjänst”, än mindre botanisera i hörnet för megatantiga broderier. Ser man på!

Den nyblivne lille dronkägaren är i alla fall väldigt nöjd och tycks allra mest road av faktumet att dronken gungar när man sätter ner honom på rumpan – gung-gung, gung-gung… lät det här hela förmiddagen. Själv har jag visst drabbats av plötsligt sydille då symaskinen går varm för både vuxensovrumspiff och barnkuddar på favorittemat “Blixten McQueen”.

Tweet

Minus 6,6!

Hur i hela fridens namn blev det så kallt på en gång? Trädgården liknade mest en oavfrostad frysbox igår när vi slog upp korpgluggarna och alla de stackars blommorna hängde alldeles stendöda på lama stjälkar. Buhu! För att förneka det hela kommer idag ett medley på de ljuva sena höstblommorna som stod så ståtligt i blom tills bara för en vecka sedan. En efter en har de fallit offer för herr Frost och nu tror jag visst att den sista kämpen gick hädan när den uthålliga rosenskäran böjde på nacken.

De ljuvliga vita höstanemonerna – jag älskar dem!

Min nya lilla Miss Batemanklematis tog sista chansen att sätta en vacker blomma nere i skogsbrynet. Hon gör sig hur fint som helst klängandes på ett rostigt armeringsnät framför de lika vita björkstammarna.

 

De fina däckkrukorna fick tjänstgöra en sista gång för säsongen. Hoppas de nyplanterade höstplantorna håller ut i alla fall ett par veckor i min ägo. Jag längtar redan efter nästa vår-, sommar- och höstblomning i trädgården.

Tweet

Bilringarnas budbärare

Så har man åter landat i havregrynsgrötens förlovade land och får förhoppningsvis en ny och ärlig chans att leva efter den nu mer än någonsin nödvändiga Viktväktardieten. Kurs innebär i bästa fall (ur dietsynpunkt) förmiddags- och eftermiddagsfika med en blodsockerhöjande småkaka, men tro mig att min precis avverkade kurs innebar totalt karaktärsfiasko. Trerätterslunch på fantastisk femstjärnig restaurang följande på pain-au-chocolate frukost och avlöst av “gourmetmat” på känd snabbmatskedja. Däremellan konstanta frestelsen av finaste kaffebröden och godaste Toblerone. Vad ska man ta sig till?

Kursen med den högst osexiga rubriken “avancerade analysmetoder för strategi” var trots mina farhagor härligt intressant, relevant och stimulerande för mina professionella sinnen från första sessionen ända in i kaklet två dagar senare. Ämnet var mitt i prick på vad jag sysslar med och utvecklande, men samtidigt ett kvitto på att jag är rätt väg med mitt arbete. Kursledaren var så där härligt erfaren med ett konkret exempel ur verkligheten på allt hon berörde och framförallt tilltalande karismatisk och en fantastiskt skärpt och inspirerande förebild på området. Pedagogiken, flexibiliteten i hennes undervisning och svar fulla av substans till varenda fråga – allt fanns det där!



…och kurslokalen – glöm allt vad skabbigt Scandic vid motorväg heter! Här talar vi hyperexklusivt och slottsliknande med den omtalade fantastiska förtäringen, härlig utsikt över Genevèsjön och en egen park med de mest otroliga träd och plantor. Tror ni denna långfingrade trädgårdsentusiast kunde hålla fingrarna ifrån fröställningarna på ett gäng gigantiska Agapanthus???



Kvällstid drog man sig tillbaka till den riktiga världen, sitt vanvettigt överprisade ändock trevliga hotell och faktumet att Schweiz är ett fullständigt tokigt dyrt land. Med en överhängande risk att fullständigt förstöra en eventuell image av att främja äkta mat och sunda vanor så erkänner jag härmed att kvällens måltid två dagar i rad bars hem till hotellet i en brun påse med ett stort gult M på. Kroppen hade egentligen fått all mat den möjligtvis kunde behöva under kursen, ett svenskt traktamente förslår inte långt i den schweiziska restaurangvärlden och framförallt finner jag ingetsomhelst nöje i att sitta likt en sorgligt ensam handelsresande vid “ett bord för en”. Om jag nu inte övertygat i mitt försvarstal för McDonaldsmiddag i dagarna två, så ska jag erkänna att den huvudsakliga anledningen för mitt förfall var ett litet mirakel – Mc Raclette! Vad mer kan jag säga!?



…och som om det inte var nog med kalorier för en dag, så såldes det en av mina stora favoriter i varenda gathörn – härligt nyrostade kastanjer! …och så dessa fasansfullt envisa Toblerone som förföljer en överallt… Hursomhelst, nu är ordningen återställd – äntligen hemma hos mina finaste två älsklingar, havregrynsgröt till frukost, långrunda i strålade höstsol och slaviskt räknande av Viktväktarpoints. Nu stannar jag hemma ett tag och får rätsida på kost, motion och viktigast av allt tid tillsammans med familjen.

Tweet

Mor och son i sjunde himlen

 

För precis en vecka sedan hade maken liksom denna varit ensamförälder under tre hela dygn och han kunde allt behöva en stund på egen hand (eller egentligen i sällskap av 22 gubbar som sprang kors och tvärs på skärmen ett par meter framför soffan om man ska vara exakt). Väderleken för dagen var perfekt höstklar och riktigt solig, så mor och son drog med glädje iväg på en egen liten utflykt. Som av en händelse sammanföll denna med skördefesten på Tjolöholms Slott här tvärs över fjorden, så det var liksom aldrig några funderingar runt varthän vi skulle ställa kosan.

Det fina “slottet” i elisabetansk stil är klart värt ett besök i sig, men just denna dag hade vi inte så mycket som en tanke på varken dess häftiga arkitektur eller den berömda centraldammsugaren (som sägs vara den första i Sverige och upptar ett helt rum!). Vi var på besök enkom för att oh:a och ah:a över underbara arrangemang med pumpor, äpplen, kål och allt annat vackert som hör denna skördetid till. Därtill ett gäng lokala matproducenter, gårdens maskinpark uppställd för provsittning, fårklippning, kossor med kalvar och vår lycka var gjord.

Tänk vad vacker en bukett purjolök kan bli i all sin enkelhet – i rätt sammanhang!

 

Så här fina talgbakverk ska jag allt servera våra småfåglar i vinter istället för de fula bollarna i plastnät.

Godis för ögat!

En rosig och, tvärtemot minen på bilden, mycket lycklig liten traktorförare.

Likt vår egen lille plutt fick lammen ovilligt brottas ner för trimning. Inte allt för olikt scenen som utspelar sig hos vår familjefrisör med jämna mellanrum. Kanske ska vi prova vallhund för att fösa dit den lille nästa gång!?

Lillen blev väldigt förtjust i den utsökt söta kossan och hennes ännu sötare kalv.

Mamman i sin tur strödde sin kärlek över den halländska lilla familjeägda Berte Qvarn som nu gjort ett riktigt ryck i att utöka sitt ekologiska soriment. Här ska det provbakas och när deras Vetemjöl Special kommer i ekologisk version får vi se om Saltå Kvarn får se sig utkonkurrerat av mjölet som åkt betydligt kortare till mitt skafferi.

Tweet

Soppa - på håret

 

 

Som vanligt hade jag dragit ut på skördandet av naturens godsaker till allra sista stund och det var med nöd och näppe jag räddade nyponen från buskarna innan de ruttnade bort. Nu skulle det äntligen bli fullständigt tillsatsfri nyponsoppa (försök hitta det i butiken om ni kan!) att värma lilla familjen inifrån en ruggig höstdag. Hur mumsigt som helst med vaniljglass och hackade pekannötter, fast att min dyra fina Kitchen Aid nästan strök med på kuppen. Nypon har mycket och hårda kärnor lärde jag mig!

Hemgjord nyponsoppa, 2-3 rejäla portioner

7 dl färska nypon eller 5 dl torkade nypon

1,5 liter vatten

1-1,2 dl strösocker* efter smak

1,5 msk potatismjöl*

1 kanelstång

1 tsk vaniljpulver*

Jag gjorde soppan på färska nypon som jag grovrensade på blomfästen och kokte i vattnet ca 10 min. Sedan körde jag det hela genom den underbara passertillsatsen på min Kitchen Aid (som dock inte var vidare nöjd med belastningen av alla kärnor, så nästa gång blir det genom passervagga för att inte fullständigt ta kål på maskinen). Tar man torkade nypon, så blötlägger man i vattnet och kokar sedan dem mjuka.

När man har sin passerade/silade nyponsoppa kokar man upp och tillsätter en kanelstång, vanilj och socker och rör tills det senare löst sig. Tillsätt sedan potatismjölet siktat genom en sil och koka bara precis upp igen. Nyponsoppan är klar att servera varm eller kall, med eller utan mandelskorpor, glass, grädde och/eller hackad mandel/nötter.

*ekologiska ingredienser

Tweet

Hoppar i munnen

 
…ska enligt utsago vara den ordagranna översättningen på en av våra favoriträtter när butiken erbjuder fin fläskfilé, eller möjligtvis kalvfilé om vi känner oss riktigt lyxliriga en dag. Många är de av våra släktingar och vänner som säkerligen serverats denna rätt både en och två gånger och ändå hållit god min att de aldrig fått den förut. Förr i tiden, det vill säga innan det fanns barn och andra tids- och tankeintensiva sysselsättningar i tillvaron, var jag vansinnigt ambitiös med min lilla bok där jag antecknade vad vi serverade vid olika tillfällen både mat- och dryckesmässigt för att dessa små pinsamheter inte skulle inträffa.

Numera finns prioriteringarna på andra områden, men för egen del skulle hela familjen gärna äta denna rätt var och varannan helg. En förutsättning är dock att salvian fortfarande har färska blad på kvistarna, så jag misstänker att förra helgens saltimbocca var den sista på ett bra tag med tanke på vad frosten gör med örtagården. Kvällens vinval föll på en behaglig Malbec Shiraz från Argentina.

Saltimbocca, 4 pers

Ca 600 g kalv- eller fläskfilé
20 färska salviablad
10 skivor smakrik salami
2 gula paprikor i tärningar
1 liten lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
1,5 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
50-100 g smör
cayennepeppar
gurkmeja
salt och peppar
grön tagliatelle
broccoli
parmesan

Skär filén i centimetertjocka skivor och banka ut dem så tunt du kan utan att de går sönder. Salta och peppra, lägg på ett salviablad och en halv salamiskiva på varje köttbit. Förankra med en tandpetare. Stek snabbt på båda sidor när du har sås och pasta nästan färdiga.



Till såsen bryner du lök, vitlök och paprika snabbt. Häll på vatten och smula i buljongtärning för att koka tills paprikan mjuknar – ca 10 minuter. Mixa till en slät sås och krydda med cayennepeppar, gurkmeja (för färg), salt och peppar. Smält sist smöret i såsen på låg värme. Servera med tagliatelle (gärna grön för snygg färgkombination), broccolibuketter och riven parmesan.

Tweet

Perspektiv på tillvaron

Idag hade jag tänkt skriva om mitt egna lilla i-landsproblem – omöjligheten i att framhärda med Viktväktardiet under tre dagar i Tobleronets, raclettens och röstins förlovade land. Dagens resa går nämligen till Genève och under dagtid ska jag lära mig mer om “avancerade analystekniker för strategisk planering” – upphetsande, eller hur? Lite synd om mig var det allt som skulle uthärda i skolbänken hela dagen lång och sedan inte ens få njuta en gigantisk chokladkaka i min ensamhet på hotellrummet långt ifrån mina älsklingar.

Sedan sattes det hela plötsligt i en helt annan dager när jag nåddes av det gräsligt ledsamma beskedet att en kollega och tillika småbarnsmamma tragiskt gått bort i sviterna efter hjärnblödningen hon drabbades av just på väg ut på tjänsteresa. Tänk så oerhört snabbt livet kan förändras från allt man tar förgivet i vardagen till fullständigt orättvis tragedi. En liten pojke förlorar sin mamma, en man förlorar sin älskade och alla står vi helt förlamade av chocken över hur en ung människa inte får lov att fortsätta att sprida glädja och se sin lille kille växa upp.

Gårdagens planer på hushållsbestyr och vardagslunk ställdes in, lillkillen och jag kramades ännu mer än vi brukar och sedan drog vi ner till havet och stranden för gemensamma äventyr och det vi båda gillar bäst. Vi lekte och skrattade, fikade och myste! Tack och lov att man inte vet vilka vändningar livet kommer att ta, men desto viktigare blir det att njuta av nuet och ta tillvara alla lyckliga stunder man har tillsammans.

Tweet

Vilken strålande höstdag!

 

Vardagssysslorna fick vänta – vi drog ner till stranden med bulle, termos och kamera.

Dagens nya och mycket användbara ord för lilleman – fiiiika!

Höst i Onsala – höst i New England?

Fiiika på stubben

 

Tweet